västerås-brudar 2012??

Vad roligt att 2 brudar till hittat hit, välkomna! 

Linda1984, såg din klänning i tråden där man kan visa dem, supertuff!
Vart ska ni ha festen och vilken kyrka? (eller plats om borgerligvigsel?) Hur många gäster? Har ni något tema?

Hejsan! Tack, älskar verkligen klänningen ... Åå jag som ALDRIG skulle ha klänning med släp:) Vi kommer gifta oss i fläckebokyrka, ha festen i församlingsgården bredvid Har ca 70 gäster Inge speciellt tema utan det ska va lättsamt roligt och avslappnat Både jag och min sambo är väldigt lättat att umgås med så vi vill inte ha nått stellt bröllop där alla sitter och knappt säger pip, utan bli massa lekar och annat kul:) Färgtemat är rosa/vit iallafall:) Hur går det för er med alla planer och så nervös? Dekorationer hur har ni tänkt med det till middagen?? Nått i kyrkan? Kram

Vad kul att få se Västeråsbrudarna i brudklänningtråden, ni är jättefina!!

Alla verkar ha hittat sin klänning på Ruths, det kan jag förstå för de har ju så mycket att välja på! Jag var där och provade men hittade min på Ursulas.

 

Jag ska lägga upp en bild jag med, men klänningen hänger hos mamma och pappa så jag måste komma ihåg att ta med kameran dit. :)

 

Jag tänkte fråga er, är det brukligt att bruden inte får veta när svensexan ska vara? 

Gubbens marskalkar vägrar nämligen tala om för mig när (eller ens OM) det ska bli en svensexa. Detta skapar en stor ångest hos mig.

De senaste två åren har jag inte mått så bra psykiskt (är sjukskriven fortfarande, 15 månader efter mitt sammanbrott) och kan inte hantera stress ALLS. Att nu inte veta om min sambo kommer att finnas med vid tillfällen då jag behöver honom, till exempel vid inbokade aktiviteter och förberedelser etc, är en stor stressfaktor som ger upphov till hemsk ångest.  

Av ovanstående anledning berättade mina tärnor när min möhippa ska hållas, just så att jag hinner förbereda mig och inte behöver få en ångestattack av överraskningen. Jag förstår då inte varför svensexan ska hållas hemlig från mig, jag som inte ens är delaktig där...

Vad säger ni, är jag bara en överreagerande egoist här?  

KirsiLaa: Nej du övereagerar inte! Jag har ganska stor koll på svensexan då jag ger namn och så och jag utgår från att jag får veta när när de bestämmer, att hålla det hemligt känns dumt om de vet att du inte mår bra av det.

En update om mig då. OSA har nu utgått och har fått svar från nästan alla, jag bjöd ett par stycken till strax innan osa. Har tagit reda på präst och bokat in möte med han, pratat med bagaren som ska ringa upp när han kommer tillbaka och bokat allting med catering firman! Pratat med killarna om svensexan lite översiktligt samt planerat vigseln lite grann. Svårt att fatta att jag faktiskt ska gifta mig snart! :D

Låter ju sjukt opraktiskt om du inte får veta när gubben din ska kidnappas. Hur ska du då veta när ni ska vara hemma?
Varför vill hans vänner ge dig ångest och problem, tycker de inte att hans val av fru är bra eller varför?

Men fy så omoget beteende av hans kompisar! Du överreagerar inte alls, och som sagt, de måste ju för tusan stämma av med dig så att det passar att han blir bortrövad. Har nog aldrig hört talas om att bruden inte får veta när det ska bli.

Vi fick besked om präst/kantor i förrgår och jag är så nöjd!

Vigselförrättare blir domprost Margareta Isberg, henne har jag inte så stor koll på men det blir säkert jättebra.

Kantor blir Agneta Sköld! Hurra! Då kan jag släppa oron för att få en kantor som spelar falskt... :D

KirsiLaa: jag tycker det är ganska självklart att man ska få veta när den andras svensexa/möhippa är. Annars är det ju himla lätt att man bokar upp något annat den dagen! Så för att jag ska kunna hålla datumet hans svensexa är öppet, så måste jag ju veta! För min del så har killarna inte bestämt datum än, har fått höra att de stämt möte den 19e april för att börja snacka svensexa!

Däremot har jag tyckt det känts jobbigt med min möhippa. Vet att tjejerna redan bokat ett datum, och fick då för mig att det var den 30 juni. Vet inte varför, men vet att det datumet passade väldigt många (man har ju koll på deras kalendrar). Ångesten kom då vi fick veta datum för avfärd för min m2b: 30 juni eller 1 juli!!! Att då inte få vara hemma innan han åker gjorde mig jätteledsen. Han ska ju trots allt vara borta 5 veckor så är ganska lång tid, särskilt då vi aldrig varit ifrån varandra så länge tidigare. Men nu har min mamma skvallrat att det iaf inte är det datumet, så jag blev såååå lättad =)

Tack, det känns skönt att jag inte är ensam om att tycka att det är helt galet. 

Jag påpekade många gånger hur dåligt jag mår av att inte veta, men de tyckte bara att det fanns ju ingen anledning att ha ångest, det löser sig. Suck. Men de gav sig till slut (kan hända att en av mina tärnor var på och förklarade lite gällande mitt mående) och igår kväll fick jag veta att det blir på samma dag som min möhippa.

Jag tror inte att det handlade om att de tycker att jag är olämplig för min karl, utan att de bara inte förstår att man kan ha en psykisk sjukdom och må skitdåligt och och ändå se helt normal och vanlig ut. Jag har inte haft så mycket kontakt med dem, så de har ju inte fått "se" sjukdomens härjande som mina vänner har gjort. 

Så, när detta var löst så kommer nästa problem. :| Karlns syster vägrar komma på möhippan i protest mot att inte alla hans systrar är bjudna. Vi bestämde ju att ha en åldersgräns på möhippan, både uppåt och neråt, 18-40. Vi har väldigt, väldigt många unga kvinnor i våra kretsar, så det vär tvunget att gå ända ner till 18. Vi är bara 4 som är över 30 på möhippelistan. Så, den här systern som inte är bjuden är 49 och hade väl tagit det som självklart att bli bjuden på möhippa, och denna syster som nu protesterar är 36.

Det känns som att allt bara blir galet. :| Jag vill inte mer.