det heter b o r g e r l i g t

Jag vet att det här inte har så mycket med stavning att göra men jag måste bara "dumpa" lite!

Alla dessa inlägg om tjejer som varit förlovade ett tag o går o VÄNTAR på ett frieri!!!

Eller de som planerar ett frieri tillsammans!!

Ett frieri är per definition en fråga och ett svar om man vill gifta sig, när detta är gjort så är FRIERIET över!

Man kan fira detta med en hel upplevelse men FRIERI BITEN är ÖVER!!

Har man bestämt sig även om det är tillsammans så är det gjort!!

 

Ja, jag har inte riktigt förstått detta, men enligt mig så friade min blivande den 26 juni 2006. Ha frågade om jag ville gifta mig med honom. Vi bytte ringar (förlovningsringar). Nu efter 6 år (16 juni 2012) blir det bröllop. Vänner och familj frågar gång på gång hur han friade... Hm, ja, det gjorde hanju  för sex år sedan..." Men det var ju till förlovningen" får vi till svar... Men hallå?! Inte frågar man väl först om man vill förlova sig och sedan om man ska gifta sig?

Jag håller helt med! Min fästman frågade förvisso om jag ville förlova mig, men inte går jag och väntar på att han ska "fria" igen bara för det... Nej här planeras bröllop för fullt ändå ;)

haha.. ja min make fick helt enkelt veta att "vi ska gifta oss den XX/XX-2011"
Jahapp sa han bara - och sen satte vi igång med planeringen

I och för sig så hade det datumet redan varit på tapeten tidigare när vi pratat lite löst om vi skulle slå till. Men nu bestämde jag ju det på egen hand, ihop med mamma och han fick foga sig helt enkelt *hihi*
Inget speciellt att fira där inte...

Tycker dig inte att det är drygt att läsa när mig har bytt orden?? Dig kanske inte bryr du, men mig tycker det blir störande för läsningen. Det kanske inte spelar någon roll för du, men för jag spelar det roll. Kan inte er visa vi lite hänsyn??

Lyckligtvis har jag aldrig läst ett sådant användande av pronomen varken i någon tidning eller på ett forum. Det där är ju bara för att visa hur fruktansvärt illa det kan bli. Men det är precis samma fel som man gör när man inte kan skilja på "de" och "dem".

Jamen, det blir ju två predikat på varandra, tycker inte det låter korrekt alls i mina öron. Att göra är ett verb, att vinna är ett annat, att sjunga ytterligare ett. Antingen gör man något, eller så vinner man eller sjunger, inte både och samtidigt.

Det blir ett till verb eftersom man inleder meningen med ett verb för att understryka dess betydelse. Utan "gjorde" skulle det bli en frågesats: "Sjöng Hanna?" Nu blir "gör" istället ett hjälpverb och det är inte alls något konstigt: "Sjöng gjorde Hanna" "Vinner gör Stefan" Att ha två verb på rad är mycket vanligt och inte alls fel utan tvärt om något man måste kunna göra (se där har du två tex) för att kunna konstruera mera komplexa meningar.
Jag har vunnit på lotto. Vunnit har jag gjort... Jag kan spela fiol. Spela fiol kan jag göra. Jag spelar fiol nu. Jag har spelat fiol i dag, men i går ville jag inte spela fiol. Spela fiol ville jag inte men jag kunde tänka mig att spela piano. Och så vidare. Alla kursiv är hjälpverb. Kan, vill, ha mfl är hjälpverb och de förekommer nästan oftare tillsammans med andra verb i sin funktion som hjälpverb än självständigt. Så man kan visst göra något och sjunga samtidigt.

Jaaa... Har ni inte hört talas om multitasking?

Njaej, jag köper inte det riktigt. Bara för att det är vanligt behöver det per definition inte betyda att det är korrekt språkbruk. Och det behöver inte bli en frågande sats, man säger helt enkelt "Hanna sjöng" eller "det var Hanna som sjöng" "Jag har vunnit" låter betydligt bättre i mina öron än "vunnit har jag gjort". Det blir fortfarande verb på verb som känns överarbetat.

Nja halvt rätt där... vanligt språkbruk blir med tiden korrekt språkbruk, oavsett vad man tycker om det. Och det är inte jag som säger det utan så ÄR det. Jag argumenterar inte mitt subjektiva tyckande här utan med akademiska studier i ryggen. Språket är nämligen normativt på så sätt att det som är norm = det vanliga, blir vägledande...
Vill man vända på satsen "Hanna sjöng" för att betona just verbet så blir det en frågande sats (om man inte använder ett hjälpverb), inte att man inte kan uttrycka det utan att det blir en fråga, givetvis. Men det är ju det som är så fantastiskt med språk, att beroende på hur vi använder det så komunicerar vi olika saker, och olika nyanser kommer fram. Bättre begagnad bil är inte samma sak som en bättre, begagnad bil och där är det bara ett kommatecken som är skillnaden. Prova nu att säga de två meningarna högt så ska du få se villken skillnad. Skriftspråket är egentligen bara en blek kopia av vårat talspråk som är det egentliga språket. Skriften har vi uppfunnit för att försöka avbilda det vi säger med munnen, men det blir aldrig en exakt återgivning.
  " Vunnit har jag gjort" låter ju onekligen lite bakvänt och "Yoda-aktigt" och så skulle man kanske inte uttrycka sig i skrift, men väl i talspråk för att betona något, och det är ju just talspråk som vi diskuterar här, eller hur? Talspråk och skriftspråk lyder inte under samma lagar och regler nämligen!

Det finns väldigt mycket folk som har åsikter om språk, men det är rätt sällan det grundas på några djupare studier i ämnet. Ett ganska vanligt exempel är de som stör sig på att man säger "blommer" och "flicker", och så tycker man att det är en "förslappning" av språket, eftersom man "inte säger som det skrivs"... Sanningen är den att just den formen är belagd i skriftspråk ända tillbaka på 1600-talet och detta med att skriva "blommor" och "flickor" är ett mycket senare påfund. Så blommer och flicker kan man lungt fortsätta säga, även om man kanske inte ska stava det just så enligt de skrivregler vi har för tillfället. Annat typexempel är dem som stör sig på när man säger "ejeklien" och "ordenklit" för så skrivs det ju inte. Men då tror man att stavningen kommer först och sedan uttalet, när det är precis tvärt om!!

Så till alla mina med-besserwissrar här i tråden: stör er gärna på hur folk skriver! Men prata får man göra hur man vill... och det vi säger idag kommer vi att skriva imorgon. Typexemplet är detta med de/dem som har varit uppe ett par gånger redan. Anledningen till att det skrivs olika är att det också i talspråk har varit skillnad mellan de och dem. I dag har den talspråkliga skillnaden försvunnit och följdaktligen så håller den skriftspråkliga skillnaden också på att försvinna, hur ledsamt man än tycker att det är...