det heter b o r g e r l i g t

Hihihi, inte den sämsta av anledningar, tycker jag. 

Ok, men om man utgår efter vad som står i den tråden...

 

Ska det vara de/dem enligt principen att man ska kunna ersätta ordet med vi/oss (eller var det det som menades kunna fungera med både och?) och när det inte fungerar (som i mitt exempel med "alla sätt är bra utom de dåliga") så kan man alltså välja vilket som?

 

Hängde inte riktigt med på i vilket fall det var ok med både de och dem?

Haha, det behovet har inte riktigt jag. Men vill gärna veta vad som gäller ändå!

Talar tre språk flytande (så att jag kan lura modersmålstalare) och behärskar ytterligare två, men jag har dessutom studerat tillräckligt mycket främmande språk och lingvistik för att hjälpligt kunna reda ut reglerna när det behövs också... (arbetar dessutom som språklärare)
Det är ett faktum att språk och musikalitet hör ihop, man har bevisat att andelen av befolkningen med absolut gehör är mycket högre i Kina än i Europa och det beror på att kinesiska har ett antal ord där själva tonhöjden på rösten ändrar betydelsen! Även svenska har vissa inslag av ton- och intonationsändringar som för ändrar betydelsen (jmf. tomten = och tomten = där huset står)... Och svenskar betraktas ju som generellt ganska musikaliska!

Problemet med att förlita sig enbart på sin språkkänsla är att den i bland fallerar, precis som nu då . Men jag hade aldrig besvärat mig om att lära mig den grammatiska regeln för de/dem om jag inte hade varit tvugen att förklara för folk varför man brinner i helvetet om man skriver "dem" rätt igenom hela tiden... Men jag kan konstatera att min språkkänsla har rätt i 9 fall av 10... det är väl bara "engelskalärare" (som jag tycker det känns naturligt att säga) där den inte riktigt hänger med...

Jag skulle skriva "Jag slår dem som är dumma" utan att darra på manchetten ett ögonblick, och om jag analyserar meningen så är ju också "dem" ett direkt objekt i meningen och ska stå i objuektsform!

MEN jag har också läst tillräckligt mycket språkvetenskap för att inse att det slaget förmodligen är förlorat, eftersom språkregler är normativa = de baseras på hur språket används (det är alltså inte så att det finns en urkodex nedgrävd någonstans med "De Svenska Skrivreglerna" och sen ska vi förhålla oss till dem bäst vi kan... utan skrivreglerna förhåller sig till hur de flesta använder språket = normen, och förändras i takt med att man använder språket annorlunda... det kan vara bra att tänka på för språk- besserwissar, som mig själv då naturligtvis!)
Så om tio år så kommer det säkert vara helt koscher att skriva "Dem åkte buss till Ikea" och liknande hemskheter...

Så. Jag är språknörd. Ursäkta mina långa tråkiga utläggningar!

Jag tycker att alla anledningar till att man vill lära sig, är bra!

Men det gäller inte på engelska: Det stavas INTE:  ALLWAYS  ("Men aldrig stavas aldrig med två L, alltid stavas alltid med två L, juuu!"  )

*ber ödmjukast om ursäkt för mina stavfel* Lite ironiskt när man ska utge sig för att vara nån som kan nått när det gäller språk! *förändrar* *objektsform* och *subjektsform* ska det stå. Naturligtvis!

Sant!

 

Och Knyttan, det var intressant! Och ja, fanns det risk för att personer i min närvaro skulle brinna i helvetet, då skulle jag också lära mig reglerna. Men nu är jag varken lärare eller författare så jag kör på.

Fast med en ödmjuk inställning att jag säkert har fel ibland. Och då är jag definitivt villig att ändra mig. Inser att jag överanvänder "de" när de flesta för tvärtom.

 

Slinter på tangenterna gör vi allihop, Knyttan!