Ibland är det svårt att älska... (i dubbel bemärkelese)

Hm vad har han för "anledning" säger han??

Kanske han egentligen är osäker på barn?? Kan det ligga något sådant bakom tro?

Han kan inte riktigt förklara...mer än stress och att han alltid har något annat att tänka på eller att det inte passar just då av alla möjliga anledningar. Samt att ju längre tid det går, desto mer pressad känner han sig över det.

Problemen började nog ganska tidigt när vi var tvungna att avhålla oss en period. Kanske tyckte han också att det var ett stort och lite läskigt beslut när jag väl slutade med p-piller för 1,5 år sedan, men jag tvivlar inte på att han vill ha barn. Tvärtom verkar han väldigt angelägen om det, pratar ofta om barn och hur mycket han vill det med mig.

Detta är klurigt. Jag hoppas att du får råd av någon här. Många män blir nog rädda omedvetet när beslut om barn tagits.

Det var någon som sa att ju mer sällan man har sex desto mindre sugen blir man...och att man ibland måste bestämma sig för att verkligen ha sex, även om man kanske inte känner sig jättesugen just då, mest för att det ska "lossna". Jag vet inte...

Det var någon som sa att ju mer sällan man har sex desto mindre sugen blir man...och att man ibland måste bestämma sig för att verkligen ha sex, även om man kanske inte känner sig jättesugen just då, mest för att det ska "lossna". Jag vet inte...

I trådstarten skriver du att det är svårt att älska i dubbel bemärkelse...menar du att det blir svårt att älska honom på grund av detta, eller för honom att älska dig? Eller är det bara att läsa in för mycket i en formulering kanske...

Det var någon som sa att ju mer sällan man har sex desto mindre sugen blir man...och att man ibland måste bestämma sig för att verkligen ha sex, även om man kanske inte känner sig jättesugen just då, mest för att det ska "lossna". Jag vet inte...

I trådstarten skriver du att det är svårt att älska i dubbel bemärkelse...menar du att det blir svårt att älska honom på grund av detta, eller för honom att älska dig? Eller är det bara att läsa in för mycket i en formulering kanske...

Oj himmel vad detta blev knasigt. Ber om ursäkt!

I vårt förhållande var det jag som tappade lusten efter att vi fick barn.
Under första året var jag alldeles för trött, och som Flisa80 skriver, ju mindre sex man har, ju mindre sugen blir man.
Men det var jättesvårt att "komma tillbaka".
Jag är en människa som tycker att pussar och kramar, och att bara kunna hålla om varandra en stund i sängen är jätteviktigt, för att bli sugen på sex. Men varje gång jag försökte mysa lite med sambon, så såg han sin chans till sex, vilket gjorde att jag kände mig fruktansvärt pressad, och fick ännu mindre lust.
Jag höll mig undan från myset också, för att jag var så rädd att behöva göra honom besviken när jag inet ville ha sex.
Han upplevde det dock inte som om att han pressade mig.
Vad jag försöker säga är att även fast du inte upplever att du pressar honom, så kan han känna sig pressad.
Prata ut om det, och försök nå en lösning. Det är jättejobbigt för båda parter när sexet inte funkar!

Tillslut bestämde jag mig för att "börja" ha sex igen, och vi har börjat hitta tillbaka till vårt gamla sexliv, nu. Även om sambon fortfarande har lite svårt att bara mysa, så ibland känner jag mig jättepressad igen.
Så mitt förslag är: låt det ta tid! Prata om det, och mys utan sex, så ska du se att det ordnar sig!

Vi älskar varandra djupt! Jag menar mer att det kan vara svårt älska i bemärkelsen att kärleken inte alltid är enkel och förstås att svårt att älska i bemärkelsen att ha sex...

Hahaha...helt ok