någon som också är väldigt känslig?

Jag känner absolut igen mig. Efter att ha blivit lurad, lekt med, utsatt för otrohet och både det ena och det andra, har jag blivit "van" med att det som sägs till en bara är snack. Har tidigare känt som att det bara har sagts till mig för att de trott att det är vad man som tjej vill höra. Utan den minsta tanke på hur det sårar när det inte ligger något bakom orden. Att tidigare fått känna sig värdefull för den man varit tillsammans med har inte varit något jag varit bortskämd med. Och precis som du skriver så har det satt sina spår. Jag ska förlova mig med världens goaste och snällaste kille om några dagar men känner trots det en stor rädsla att allt bara ska spricka. Jag får verkligen jobba med mig själv såna stunder och tänka på att han behandlar mig på ett helt annat sätt och att han inte är dom. Är svårt men så man måste försöka tänka. Att jag ska tänka på hur underbart jag har det med honom och inte låta det gamla spöka, trots att jag är otroligt känslig. Låta kärleken vinna och våga lita på att han verkligen älskar mig utan att behöva få bevis för det hela tiden.

Jag tror att det kan bli en ond cirkel, att man till slut stöter bort den man älskar pga osäkerhet och rädsla att bli sårad.

Det bästa är ju att verkligen intala sig själv och faktiskt tycka att han har en himla tur som har blivit tillsammans med just dig. Om du känner dig säker på att du är dyrkansvärd så kommer du också att utstråla det. Jag tror att det kan göra skillnad.

Sedan vill jag bara påpeka en sak. Detta är inte generellt, det finns säkert gulliga killar som kommer med små överraskningar och presenter men min egen erfarenhet är annorlunda.
Den mest romantiske man jag har varit tillsammans med visade sig vara ett svin rent ut sagt, med ett enormt kontrollbehov som tillslut tog sig fysiska uttryck.
Resultatet har blivit att jag är tvärt om mot dig. En sådan kille skulle få mig att undra vad han var ute efter jag skulle känna mig väldigt osäker och förmodligen skulle jag springa åt andra hållet.

Känner mig så osäker! Kräver jag för mycket om jag tycker att...
- ens pojkvän borde höra av sig och fråga om resan gått bra när man åkt tåg hela dan efter att ha firat jul med hans familj?
- han borde vilja komma o titta om man är med på en dansuppvisning?
-han borde ringa och höra hur man har det när man ligger hemma och är sjuk?

osv.

Jag tror man visar kärlek på väldigt olika sätt... Uppenbarligen är gåvor och synliga "bevis" viktigare för dig än för din partner och att han inte ger dig det betyder inte att han inte älskar dig men det är inte så naturligt för honom att visa sin kärlek genom gåvor. Ni talar liksom olika språk
Jag fick upp ögonen för det när jag läste kärlekens fem språk. Om du, TS, vill förstå både dig själv och din partner bättre rekommenderar jag den varmt! Den finns på de flesta stora nätbokaffärer. Värt ett försök. Jag kom till insikt av den iaf och den har hjälpt många - även relationer på ruinens brant!

Näe, du kräver inte för mycket. Men det är inte säkert att din kille tycker det är självklart och förstår att du förväntar dig det. Vet han att det skulle göra dig glad? Har ni pratat om hur ni är mot varandra och hur ni visar uppskattning?
Du säger att du frågat - men vad svarar han?

Och, om det inte alls funkar, är det honom du vill leva med? Om han inte möter dina behov och förväntningar på en relation, vad gör du då?

Försök få honom att läsa den också!
(Kan vara svårt förstås, det vet jag av egen erfarenhet. )

Den där boken som Miafiahallonfjärt rekommenderade menar jag.

Jag tror många tjejer, jag har själv varit där, tycker att ens partner ska uppmärksamma en på ett visst sätt, uppvakta enligt "tradtionen" med små presenter od, svara på ett visst sätt när man säger att man saknar honom osv. Jag tror många tjejer har en syn på hur ett förhållande ska vara färgat av tidningar, väninnors berättelser (som ofta inte inkluderar det jobba och tjafsiga i ett förhållande utan bara visar fram de underbara) med mera. Och när killen inte passar in i bilden, inte uppför sig på rätt sätt så tycker man rätt av att han det är han som gör fel. Och så blir man besviken, undrar om det är något fel, söker mer beräftelse och så är man inne i en dålig cirkel.

Ett förhållande består av två personer som älskar varandra. Så bör det vara i alla fall. Och när man älskar någon vill man ju att den ska ha det bra och må bra. Och rimligtvis vill man göra allt man kan för att hjälpa till. Och det är lätt att tycka att han bör göra allt för att du ska känna dig trygg och bekräftad och därför borde svara mot dina behov. Men är det rimligt att begära av någon att de kanske ska ändra på sitt grundläggande sätt att vara? Att hela tiden göra saker som inte är naturligt för dem? I ett förhållande måste det ju gå båda vägarna tycker jag. Lika väl som jag tycker att min man borde vara mer klassiskt romantisk för att jag gillar det och vill att han ska komma hem med blommor och så, så bör väl jag kunna acceptera honom som han är?

Jag tror att för din skull, och erat förhållande skull, behöver du försöka hitta något sätt att stärka din egen självkänsla på. Att du kan känna att du är värd något utan att hela tiden få bekräftelse på det. Att hitta en inre trygghet och inte hela tiden vara i behov av att få den från din pojkvän. För om han hela tiden behöver stå för bekräftelsen och tryggheten så tror jag att det blir väldigt jobbigt för honom. Om han hela tiden måste försäkra dig om sin kärlek, att han saknar dig med mera så är det indirekt också ett ifrågasättande av hans kärlek. Det är nog lätt för honom att känna en vanmakt inför att du aldrig verkar förstå och att det tär på honom.

Jag säger inte det här för att ge dig dåligt samvete, utan för att vända och vrida lite på det bara. Som sagt, jag tror att du behöver jobba på din själkänsla och förmåga att lite på andra. Kanske med profesionell hjälp.

Jag håller med om att jag tror att det bottnar sig mer i din självkänsla än i hans avsaknad av romantik. Därmed inte sagt att om du känner dig älskad av att få gåvor och uppvaktning så kan han möta dig halvvägs. De flesta tjejer längtar nog efter mer romantik Men jag liksom Aleta hade en kille som var väldigt romantisk på ytan men var kontrollfreak bakom alla rosa moln...

Min man är INTE romantisk och jag saknar det. Ibland är det verkligen jättejobbigt för för mig så är det naturligt att ge gåvor spontant till den man älskar. Det behöver inte vara dyra saker. En lapp på köksbordet att "jag älskar dig coh kommer sakna dig idag" räcker! Men det kommer inte naturligt för honom och boken som nämnts ovan fick mig att inse att det är naturligt och självklart för mig eftersom gåvor är ett språk jag talar.. För honom är det viktigare med att göra varandra tjänster. Han känner sig älskad när det är diskat och snyggt i köket.. Tja.. Man får liksom anpassa sig båda två efter att få den andra glad och lycklig helt enkelt... Men det kräver engagemang från båda. Så ge boken ett försök och om den ger dig insikt så uppmuntra honom att läsa den också.. Men kanske en bok som "självtjänsla" av mia törnberg eller vad hon heter vore nog den första boken jag skulle läsa om jag var du. Han älskar dig säkerligen men när han försöker visa det så kanske du inte alltid uppfattar det eftersom du vill ha det på "ditt" sätt

Tja, han säger att han älskar mig men att jag överdriver saker osv. Vi är nog för olika helt enkelt. Jag tycker att jag mår bra överlag liksom, men när det kommer till vår relation så har jag som en stor klump av oro i magen.