Fråga prästerna 2

Jenniecarlsson: Det är olika från präst till präst. När jag har vigselsamtal brukar större delen av tiden gå åt till att gå igenom ritualet, vad som händer, vad jag säger, vad brudparet ska säga etc. Så brukar jag fråga, för vigseltalets skull, hur paret träffades, vad de gillar att göra tillsammans - och så brukar jag be dem beskriva varandra. Eventuellt tar vi sedan en högst schematisk genomgång i kyrkan, men vi "övar" aldrig.
Jag har aldrig träffat ett brudpar så långt i förväg som ni ska träffa er präst, men rent generellt tycker jag normalt att det räcker att träffas en gång. Inget "repetitionssamtal" alltså.

Vi träffar honom så långt innan just för att vi bor i Stockholm men kommer att gifta oss på Gotland. Sedan kommer vi säkert att träffas ett par dagar före bröllopet tillsammans med bestman och tärna för att det ska veta vart de ska stå osv i kyrkan.

Ja, som sagt, själv repeterar jag inte, vare sig med brudpar eller med brudfölje. Men det är olika.

Okej, jag tar mest förgivet att vi kommer göra så. Mest för att det ska kännas tryggt dagen D.

Hej! Vilken bra tråd! Jag tror inte att ni har svarat på denna fråga förut:

Jag tycker att själva intåget känns väldigt läskigt, att alla ska titta på oss när vi går in ... Är lite rädd att jag ska börja asgarva eller bli hysterisk på något sätt ... Är ju medveten om att det är svårt att komma i från att man står i centrum på sin bröllopsdagen men just själva processionen känns extra jobbig. Kan man få vara inne i kyrkan från början av ceremonien i stället, antingen gå in tillsammans med gästerna eller vara där före dem?

mr psycho:
Att skippa intåget helt har jag nog aldrig hört talas om. Brudpar går ju oftast inte in helt ensamma dock. Jag brukar i regel gå in först med brudnäbb, tärna och marsalk efter och brudparet sist. På det sättet har de något att fokusera på.

En annan möjlighet i en del kyrkor är ju att välja den anglikanska seden med att brudgummen väntar vil kortrappan och bruden går in med sin pappa (jag antar av nicket att du är en blivande brudgum. Du får dock vara beredd på att en del präster inte godtar detta (det finns ett antal trådar om det här) eftersom det inte är en svenskkyrklig sed.

Till sist finns ju alltid alternativet att gifta sig borgerligt. Då kan man göra i stort sett som man vill.

Tack för ditt snabba svar!

Ok. Vi har nog inte tänkt ha några tärnor, marskalkar eller brudnäbbar. Jag är blivande brud - vi delar på användarnamnet. Så det var ju lite trist ... Men då vet jag. Kanske får ragga upp någon söt brudnäbb som kan stjäla uppmärksamheten ändå!

Mr Psyko: När jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på att de flesta gamla kyrkor, i alla fall de jag jobbat i, har sin sakristia (rummet där prästen gör sig iordning) längst fram i kyrkan. Skulle man inte kunna gå där ifrån in i kyrkan? Det blir ju kortare liksom...

Mr Psycho, för min del skulle det gå bra att brudparet är på plats i kyrkan redan från början. Dock försvinner en hel del av spänningen och "pirret" i vigselakten om man gör så. Om speciella skäl finns är det dock fullt möjligt.

Jag tror dock att det kommer att fungera fin-fint för er att gå in. Tankar om att börja fnissa, etc, är nog inte helt ovanliga, men faktum är att i stundens allvar gör man inte det.

Be att få öva med er vigselpräst så att ni känner er trygga i situationen.

Lycka till!!

I ritualet för vigsel står ingenting angivet hur brudparet går in, vilket lämnar öppet för möjligheten att de redan står vid altaret när akten börjar. Det är, som sagt, ovanligt, men inte omöjligt. Jag har faktiskt haft två sådana vigslar, slår det mig nu!