Fråga prästerna 2

Är det en vigselblankett du menar? För en sådan måste ju skaffas oavsett var vigseln äger rum. Om en präst viger er så är vigseln kyrklig, oavsett om den äger rum i en kyrka eller på en strand.

Alltså... är det en vigselblankett så kommer den ju från Skatteverket, tillsammans med hindersprövningsblanketten

Hmmm... Jag kan i alla fall inte dra ut några vigselblanketter. De blanketter som jag fyller i får jag från expeditionen. Det är blanketter där jag skriver på att vigseln ägt rum. Dessa blanketter återlämnar jag sedan till expeditionen. De ska inte skrivas på av brudparet. Den blankett jag skickar in är vigselblanketten från Skatteverket. Kanske är det annorlunda om man ska vigas någon annastans än i sin församling? Kanske är det då som brudparet själva får blanketterna? Hmmm... Vissa luckor i min blankettkunskap, det är tydligt...

Puffar lite

"Och så puffar vi ett tag" *visslar*

Jag instämmer nog i stort sett i Burre Prästs inlägg. En låt som inte handlar om kärlek kan absolut vara okay om den, som du skriver, är vacker och stämningsfull. Så länge inte låten är opassande i kyrkan (jag hör till de gammalmodiga som anser att exempelvis svordomar inte hör hemma i kyrkorummet -även om jag svär själv när jag INTE är i kyrkorummet)eller stötande så kan det funka bra. En låt som används då och då är ju Åsa Jinders "Av längtan till dig". Den är ju egentligen lite märklig att ha på ett bröllop, en sång där sångerskan berättar att hon så att säga "gått från blomma till blomma". Men den är ju mycket vacker och kärleksfull så den "godkänner" jag utan att blinka. Precis som Burre Präst har jag avrått från viss musik vid begravning (Det rörde sig om "Fån´t ja en körv så höppe ja i älva")men aldrig vid ett bröllop. Än så länge

Sen kan jag i likhet med Burre säga att det generellt blir väldigt platt med inspelad musik. Det blir rätt trist att bara stå rätt upp och ner i kyrkan i tre minuter och titta på...ja, vadå? En högtalare? En "levande" artist är en helt annan sak. Och vid in-och utgång har jag hittills aldrig hört någonting som kan bräcka en mäktig kyrkorgel.

lillan31: Jag tror inte att du behöver kontakta din hemförsamling om de inte alls ska vara inblandade i vigseln. Jag är inte säker, för som präst får jag inför en vigsel bara en blankett med namn och kontaktuppgifter till brudparen jag ska viga - vad som hänt innan jag får blanketten har jag alltså lite luddiga begrepp om! Kanske någon annan präst med bättre koll på detta läser detta och kan svara? Annars kanske det är bäst att du ändå kollar med din hemförsamling om du behöver några blnaketter därifrån.

solrosfrö: Maken behöver inte ta av sin förlovningsring, prästen läser en bön över bara din ring i det här fallet. Ni byter ju sas inte ringar, det är du son får en - han har sin sedan tidigare.
(Vigselsamtal 30 min innan -puh, ännu ett skäl till att inte bli SKUT-präst...)

När det gäller musik vid vigsel/begravning så var det just det som solrosfrö nämner som hände i mitt "körv"-fall. De spelade låten på minnesstunden efteråt ("efterfesten" som jag brukar säga...)istället. För det hade blivit lite märkligt om folk först hade defilerat runt kistan, gråtande, och sekunden efteråt brölar "Fån´t ja en körv" ut ur högtalarna...

Mirri:Tja, inte lär det väl skada förlovningsringen om den få en välsignelse läst över sig, så det borde väl funka att be prästen läsa även över den. Men egentligen är det ju bara vigselringarna man läser över eftersom de är ett tecken på vigseln, det är ju faktiskt inte förlovningsringen. För övrigt instämmer jag med Burre, det finns en anvisning i prästernas handbok för hur man har vigsel med mässa, så det går utmärkt trots att det är ovanligt.

Bella: Eftersom prästen ber en bön för ringen/ringarna så skulle jag, om jag var er vigselpräst, föreslå att ni tog av er ringarna och lät prästen be för dem. De "tjänstgör" ju sas som vigselringar.

Jenniecarlsson: Det är olika från präst till präst. När jag har vigselsamtal brukar större delen av tiden gå åt till att gå igenom ritualet, vad som händer, vad jag säger, vad brudparet ska säga etc. Så brukar jag fråga, för vigseltalets skull, hur paret träffades, vad de gillar att göra tillsammans - och så brukar jag be dem beskriva varandra. Eventuellt tar vi sedan en högst schematisk genomgång i kyrkan, men vi "övar" aldrig.
Jag har aldrig träffat ett brudpar så långt i förväg som ni ska träffa er präst, men rent generellt tycker jag normalt att det räcker att träffas en gång. Inget "repetitionssamtal" alltså.