• EnYste­rSyste­r
    Äldre 14 Jan 11:40
    110025 visningar
    711 svar
    711
    110025

    Bröstförstoring (4)

    Bröstförstoring (3) är nu stängd för svar. Vi fortsätter här !

  • Svar på tråden Bröstförstoring (4)
  • Mamma till 3
    Äldre 3 Feb 10:56
    #0

    algit

    Ja tyvärr så är det nog så.Dels tycker jag de är alldeles för stora till min kropp.Sen är det ju det här med tyngdlagen . Trots att jag bär Bh var dag så hänger de ner sig allt mer och det generar till att jag känner impmlantaten allt mer. I och med att jag inte hade så mkt bröst i mig själv så är det nästan bara implantatet jag känner.

    Där jag var på min konsultation från allra första början som jag tyvärr inte valde att operera mig på ville ju trots allt inte lägga in mer än 200 cc på mig och absolut bakom muskeln i min ålder som han sa annars är det risk för huden att den ger med sig.Hade jag gjort detta så kanske allt hade sett annorlunda ut idag. Men så kan man ju inte gå och tänka heller då blir man ju tokig*L*

    Får se vad Johan säger oxå när jag ska dit i April. Jag är ju oxå rädd att bara få ett stort T på brösten för lyfta dem behöver jag nog med största sannolikhet göra.Då är frågan hur jag ställer mig till detta sedan Hmhm. Ja det är mkt tankar nu.

    Kram

  • loppal­ina
    Äldre 3 Feb 12:53
    #0

    Mamma till 3: Vad tråkigt att du är så missnöjd. Jag kan berätta för dig att jag har sett hur ankarärr ser ut efter att svullnad mm har lagt sig. Det syntes knappt om du inte tittade noga (verkligen synade). Håller tummarna för att det skall gå bra i April då ;)//kram loppalina

  • pickol­ina
    Äldre 3 Feb 14:14
    #0

    Mamma till 3

    Gud vad det är trist att höra när det gått illa... Förstår vad du menar med att de "hänger ner sig". Jag hade oxå framför muskeln och visst hängde de ner sig. Som tur var hann de inte hänga ner sig så mycket innan jag tog ut dem. Det var ju massor av olika anledningar till att jag tog ut mina implantat men en sak som vägde in var just att jag var rädd var det skulle sluta, om de skulle hamna på magen... Jag som trodde att fejkbröst inte blev hängiga, jag menar, totta på pamela anderson som har superstora och haft dem jätte länge, inte har hon hängiga bröst.. :( Jaja...

    Så här var det efter jag tagit ut dem. Först var jag heeelt platt, existerade ingenting. Tydligen pga att implantatet trycker ihop det egna bröstet. För varje dag som gick fick jag en större och större "bula", dvs brösten började komma tillbaka. I ärlighetens namn vågade jag aldrig titta på dem, var så rädd för hur de skulle se ut. Det var inte så hemskt men de var ju inte exakt som förr, hade ju fått lite mer häng och lite tommare bröst. Men jag var så lättad att jag tagit ut dem så det överglänste resten. Ganska snabbt sedan så började jag gå upp i vikt och fyllde ut brösten... Nu har jag så stora bröst att de är väldigt välfyllda men har tyvärr börjat hänga ännu mer. Så tankarna går väl åt att jag kommer att lyfta dem någon gång i framtiden, efter jag fött de barn jag vill ha och betalat av de lån jag har nu osv...

    Just nu försöker jag jobba med mig själv och acceptera mig själv som jag är och acceptera att jag gjort de val jag gjort, hur dumma de än kanske varit så här i efterhand.

    Jag vet precis vilken sits du sitter i och det är verkligen INTE kul, jag hoppas verkligen att det löser sig för dig.

    Kirurgen på Akademikliniken varnade mig verkligen för att ta ut implantaten. Han tyckte jag skulle byta mot mindre istället. Detta just pga risken att få tomma bröst. Han berättade dock att de haft en patient tidigare som valt att ta ut implantaten. Resultatet hade blivit tomma och hängiga bröst men hon var jätte glad och lycklig ändå och ångrade inte sitt beslut, utan hade lärt sig att acceptera sig själv. Det var vad han sa i alla fall.

  • pickol­ina
    Äldre 3 Feb 14:16
    #0

    Jag måste även säga att även om de var lite tomma så var de ändå fortfarande fina, inte förstörda på något sätt så...

  • Diablo
    Äldre 3 Feb 15:20
    #0

    Har läst alla inlägg, det var en del. Själv är jag 31 år har beställt tid för förstoring hos Kosmetisk kirurgi i Falköping. Op sker den 20 februari av Lettefors. Dagen D närmar sig med rasande fart. Kan säga att jag är så nervös att jag har "dödsångest" numera. Tror faktiskt att jag ska stryka med. Försöker intala mig att det kommer att gå bra, det kommer bli fint mm. Från att ha varit lugn och vetat att det här är det jag vill så är jag nummera som ett nervöst vrak. Ni som har gjort op har ni upplevt samma känsla? Det jag tänker mest på är på första mötet så informerade dom om risker och komplikationer, det som jag mest hakar upp mig på är nerverna. Bla så visade sköterskan var synnerven går (långt ut på sidan av kroppen) och sa att det har aldrig hänt här men man vet aldrig.

    Har en annan fundering, några frågor handlar om när man kan börja sova på sidan. Men jag undrar när man kan börja sova på mage. Sover alltid på mage och är lite rädd att det inte kommer att gå sen öht.

  • pickol­ina
    Äldre 3 Feb 15:57
    #0

    Diablo

    Det är väldigt olika. Jag tyckte aldrig det var skönt att ligga på mage med implantaten inne. Andra tycker att det är helt OK...

  • Mamma till 3
    Äldre 3 Feb 16:16
    #0

    pickolina

    Jag hade ju mina implantat framför bara ett år och har ju även gått igenom en andra operation där läkaren valde ett större implantat och la det bakom.Redan då var jag tveksam till att lägga in nya då jag haft en del komplikationer,men jag tänkte ge det en chans. Så mina bröst har varit ett kostsamt kapitel. Jag har ju oxå genomgått en ögonlocksop som vart misslyckad och den skulle korrigeras och blev katasrof Så det ska jag ge en chans till och operera ytterligare en gång.Men det är ju så man tvivlar där med ska jag våga tänk om det blir värre.
    Jag vet inte om du läst de tidigre inläggen men det som jag nämnde här ovan är ju inte ända anledningen till att jag överväger att ta ut dem. Det är ju det här vi pratat om här inne innan Assymitri och olika till formen. Och som sagt jag oroar mig verkligen för hur jag kommer se ut om ett par år om det på ett så här tidigt stadie blivit häng.

    Ang det här med Pamela så hänger det nog där med. De har ju helt andra möjligheter att springa till plastkirurgen och fixa till lite då och då

    Jätteskönt att höra din åsikt om detta i vart fall. Det jag måste jobba med efter det här det är ju att försöka förlåta mig själv för dem val jag gjort.Försöker skylla på att jag haft otur,men då blir det ju de istället varför just jag.Ja ja genom motgångaran når man framgång eller hur........

    loppalina

    Tack för omtanken.Det jag tänkte på med just ett ankarärr är att det kommer bli så väldigt tydligt på mig så det mest ser ut som ett stort T på bröstet eftersom jag inte har något direkt eget bröst. Jaja vi får se.

    Kram

  • pickol­ina
    Äldre 3 Feb 16:41
    #0

    Mamma till 3

    Jag förstår dig. Har ju själv lagt ner sammanlagt ca 160.000:- på olika operationer och även om ingen direkt gått fel så har jag ändå inte varit nöjd med resultatet. Sist gjorde jag en stor fettsugning och magen är idag ojämn, så jag hoppas att de kan rätta till det genom en ytterligare operation men som du säger, tänk om det aldrig blir bra, om man aldrig blir nöjd eller om det kanske tom blir värre?!

    Förstår din situation...det är INTE lätt... Ångesten för det man gjort, för det misslyckade resultatet, för pengarna man slängt bort och för vad som komma skall om man försöker korrigera det med ytterligare operationer osv...

    Hoppas du kommer på vad du vill göra och att du i framtiden kommer trivas med dig själv... Det förtjänar vi båda två! :)

  • Rat
    Äldre 3 Feb 17:33
    #0

    Pickolina och Mamma till 3

    Jag tycker så himla synd om er. Förstår hur det måste kännas för er och att ni lägger på er själva massa skuld för detta. GÖR INTE DET!Och här sitter jag och har inte gjort nån operation än och tvekar.
    Undrar, om ni ska vara helt ärliga, skulle ni avråda oss som inte gjort nåt än?

    Kram till er båda

  • Mamma till 3
    Äldre 3 Feb 19:19
    #0

    Rat
    Tack för din empati.
    Nu talar jag enbart för mig själv. Jag skulle aldrig avråda någon från operation. Det går inte göra heller om någon bestämt sig för något.Det är ju så i livet att någon ska drabbas och antingen är det av de ena el det andra. Det är bara att önska lycka till och hoppas att det går bra och det gör det i det stora hela.

    Men jag skulle vilja säga så här. Man ska vara väl medveten om vad man ger sig in på.Man ska veta att du kanske är just hon som drabbas.Jag tycker nog ändå att det är så här inne att de flesta är väl medvetna om ALLA risker, då även att reultatet kan bli sämre än vad man hade innan.Jag är själv inte den typen som tänker det händer inte mig utan tvärtom kan mkt väl hända mig. Man ska känna balans och inre harmoni med sig själv för att klara av att ta ett bakslag. Vara ärlig mot sig själv och sin omgivning.Våga stå för vad man gjort. Jag kan tänka mig att det är många kvinnor som överhuvudtaget inte vågar berätta för någon om sina ingrepp och går det då snett så mår hon än mer sämre då hon står där ensam med sin sorg och allt som hon kanske måste gå igenom forsättningsvis.
    Visst jag ska inte sticka under stol med att jag har gråtit varit frustrerad och allt det här när man slängt så mkt pengar på ingenting egentligen.Men det var som någon gullig tjej som nämnde till mig . Resonera som karlsson på taket "Det är världsliga saker". Det som oxå är väldigt svårt det är när man går och tänker på att ska man våga sig på en korrektion av det. De här tankarna fram och tillbaka. Man får ju oxå en del ärr som man ska leva med resten av sitt liv så det gäller att försöka gå vidare men det är inte lätt för ärren sitter ju där de sitter och gör en påmind hela tiden.

    Då har ändå pickolina och jag inte råkat så illa ut som många andra kanske gjort om du förstår vad jag menar. Det finns en del kvinnor som går ur det här helt söndersargade med svårt derformerade kroppsdelar.Men så här med facit i hand så hade jag aldrig opererat mig om jag vetat detta.Jag tycker själv att jag hade mkt finare bröst i min natur.Mina ögon ska vi inte tala om. Det finns ingen som kan förklara hur han burit sig åt när han opererade dem.De har jag i alla fall bestämt mig till 80 % att jag ska våga låta Johan göra om.Så får man hålla alla tummarna för att det ska gå vägen. Det är ju tredje gången gillt för dem nu så då får man väl hoppas på det.

    Men jag säger till dig som jag sagt till alla andra kör på om du vet va du vill.
    Det blir säkert kanonfint och det är så roligt att se att det blir så mkt fina resultat och tjejer som blir kanonnöjda.
    Lycka till jag ska hålla alla tummarna jag har att det ska gå vägen och det gör det säkert.

    Kramar

Svar på tråden Bröstförstoring (4)