Diamanter

Diamantens intåg i ringen
Diamanten som är den hårdaste av alla mineraler är mycket sällsynt. Stenen ansågs långt före kristi födelse vara magisk som kunde skydda mot ormar, gift, eld, tjuvar och andra onda ting.
Under medeltiden kunde rika brudpar smycka sina ringar med ädelstenar och diamanten började bli mer och mer uppskattad på grund av sin hårdhet och kom därför att bli symbol för varaktigheten i ett äktenskap.
Mot slutet av 1400-talet kom genombrottet för klyvning och slipning och diamanterna uppskattades då ännu mer, bland annat för sin förmåga att bryta ljuset.

Världens mest kända och mytomspunna diamant är från Colconda i Indien. Riktigt hur gammal den är kan man inte säga med säkerhet, men enligt sägner är den över 5000 år gammal. Namnet Koh-i-noor som betyder ljusets berg fick den år 1739 när den kom i Nadir Shahs besittning.
Legenden säger att diamanten i en mans ägo för otur med sig och i en kvinnas ägo bringar den tur. Från början var diamanten på hela 186 carat (1 carat = 0,2 gram) och var ungefär lika stort som ett ägg.

År 1849 tog britterna diamanten från den dåvarande ägaren Duleep Singh under slaget över Punjab. Ett par år senare kom den sedan i drottning Victorias ägo och har sedan dess tillhört den brittiska kungafamiljen. Kungafamiljen har sedan dess låtit slipa om diamanten och numera är den på 109 carat. Idag är Koh-i-noor insatt i en tiara tillsammans med tusentals andra diamanter.

I Sverige blev diamantringar ganska vanliga bland de högsta samhällsklasserna under 1600-talet då diamanterna importerades till Europa i större utsträckning genom de livliga handelsförbindelserna med Indien. Fram till 1700-talet var Indien det enda land man hade hittat diamater i.

År 1725 hittades dock nya fynd i Brasilien och då blev diamanten den främsta och mest populära smyckestenen, den ökade tillgången medförde att ringarna började utsmyckas med massor av stenar. I slutet av 1800-talet gjordes även enorma diamantfyndigheter i Sydafrika, speciellt i regionen Transvell.

Under 1900-talet har modern klyvning och slipning av rådiamanterna blivit allt mer sofistikerad. Detta har fört oss till ett mode där solitären, med eller utan omgivande mindre stenar blivit den populäraste varianten av diamantring i världen, tätt följd av alliansringen. Som tidigare nämnt så börjar diamantringen även tränga ut den släta guldringen i Sverige.

Diamanters kvalitet
Man bedömmer diamanter på 4 dedömingspunkter, de sk. fyra C:na.
Carat, Clarity, Colour och Cut.

Carat är en viktsenhet där 1 carat = 0,2 gram. 1 carat delas i 100 points, där t.ex 40 points blir 0,40 carat. Förväxla inte Carat med Karat som förkortas med K vilket betecknar guldhalt.

Clarity visar klarheten i en diamant. Inneslutningar betecknar graden av sprickor och brott och ju färre ju bättre kvalitet. Inneslutningarna identifieras med mikroskop medan klarhetsgraden fastställs med lupp.
Luppren - Inga inneslutningar kan hittas vid 10 ggr förstoring
VVS 1 2 - Mycket små inneslutningar
VS 1 2 - Mycket små inneslutningar
SI 1 2 - Små inneslutningar
P 1, 2, 3 - Tydliga inneslutningar.

Colour - färg visar färgen eller mer korrekt sagt avsaknad av färg. Det vanligaste är diamanter med svag gulton, men svag brunton och gråton förekommer också. Vita och färglösa stenar anses inneha högre kvalitet.

Cut - slipning. Diamantens symetri och slipning är avgörande för stenens brilians. Briljansen kallas det ljusspel som uppkommer till följd av reflektionen inne i diamanten.