Nu känner jag ju varken dig eller din mamma, men jag känner igen sättet att uttrycka sig från min mormor. Jag tror inte (även om jag inte vet) att din mamma egentligen menade något illa eller egentligen kritik alls, utan bara uttryckte sin förvåning för något hon inte hade förväntat sig eller tänkt sig på ett ovanligt klumpigt sätt. Och som sagt, jag vet ju inget om bakgrunden eller om varken dig eller din mamma, men det känns väldigt hårt att klippa banden till henne på ett sådant sätt som du har skrivit i ett sms på grund av en klumpig kommentar. Min mormor, som var något av en expert på klumpiga och ibland elaka kommentarer, förstod aldrig att andra kunde ta illa upp när hon sa det hon sa, mest för att hon själv visste att hon inte menade något illa utan bara uttryckte exakt vad hon tänkte precis just då. Om man berättade för henne att man blev sårad och ledsen över något hon sa blev hon väldigt ledsen att hon hade sårat oss och försökte alltid ställa saker och ting till rätta igen. Och jag vet ju inte, men kanske din mamma är likadan? Att om du förklarar att du tog det som kritik och blev ledsen, besviken och kände att du inte hade hennes stöd kanske hon kan förstå det och förklara hur hon menade?
Eller så struntar du bara i det jag har skrivit. Jag vet ju (igen) inget om er eller er relation.
I övrigt håller jag med samtliga ovanstående, självklart ska ni vara klädda som ni vill, det är er dag och det kan ingen någonsin ta ifrån er!