1. Göm
    trådstart

    Spara till DeliciousDela på Facebook

    Vad gör ett bröllop stelt?

    Sön 15 jan 14:09 Läst 2019 gånger Totalt 47 svar
    I går var vi iväg till pappa och hans sambo, och min ena kusin med man kom också över för att kolla på fotona vi hade med från bröllopet och vi pratade om hur dom hade upplevt det.
    Och i går kväll satt jag inne på ett annat forum och pratade om det här med annorlunda bröllop.
    En tjej hade varit bjuden på ett Kurdiskt bröllop och pratade om stämningen - att den var så glad och uppsluppen...

    Och vi började (på båda ställena) att prata om vad det var som gjorde det så avslappnat och trevligt.

    Pappas sambo kom med kommentaren om att vår middag ju faktiskt sträckte sig över 4 timmar, men det kändes inte alls så långt, dels för att vi hade gycklarna och medeltidsduon som underhöll med musik och gyckel under pauserna mellan serveringarna. Och dels så var det ju det där att eftersom inte fler än 6 personer kom i vanliga kläder så blev det inte det där att man såg på kläderna om det var någon som hade råd med bra kvalité eller inte. Så det blev inte så segregerat även om vi faktiskt hade delat upp i olika "finhetsgrader".
    Hon sa själv att om det hade varit ett "vanligt" bröllop med finkläder, flera bestick uppdukade (en för varje rätt), flera glas osv osv, så hade hon nog tyckt att det var jättelång tid att sitta och "vara fin" så att säga.

    Och på det här Kurdiska bröllopet så var det också ett annat upplägg. Inte så där "fint" som traditionella svenska bröllop brukar vara.
    OBS nu menar jag inte att Kurdiska bröllop inte är fina, eller att "alla" svenska bröllop är supersnofsiga. Utan att dom har lagt sig på en nivå där deras gäster känner sig bekväma.

    Så varför är det så många svenska brudpar som satsar allt på att ha ett så fint bröllop som möjligt för massa massa pengar (vissa lånar ju till och med för att kunna finansiera allt bling bling).
    Det känns som att det är väldigt viktigt att ha ett "fint" bröllop. Ofta flera nivåer över där man själv känner sig bekväm.
    Exempel: Fabriksarbetaren och hotellstäderskan ska gifta sig, och väljer "Mörk Kostym" som dresscode. Ingen i deras bekantskapskrets (inklusive dom själva) är vana att ha något annat än jeans och tröja.
    Dom vill ha 4 tärnor i exakt likadana klänningar, samt 4 marskalker i kravatter som matchar tärnorna.
    Dom åker limousine till kyrkan och sen till festlokalen.
    Det är dukat med vita dukar, silverkanelabrar och små blomsterarrangemang. Undertallrik plus tallrik för förrätt står framme på borden, samt 4 glas (förrätt, huvudrätt och dessert, samt vattenglas), det ligger också 3 set med bestick vid tallrikarna...
    Deras meny är foie gras som förrätt, En huvudrätt med oxfilé, potatistarteletter och tryffelsås, efterrätten är en choklad och passionsfruktsparfait. Och på det en 5 våningars tårta, dekorerad med hundratals sockerblommor...
    Dom är lite rädda för att det ska bli stelt, så dom låter sina finklädda gäster leka lekar för att få till en bra stämning...

    Tänk om dom valt kavaj som dresscode och skrivit till "med klädkoden vill vi bara lägga nivån så att ingen känner sig obekvämt finklädd eller underklädd. Men om du inte har en kavaj eller inte känner dig fin i klänning. Så ta något du känner dig både fin och bekväm i. För vi vill hellre att du kommer - än att din kavaj sitter på"
    Om dom istället haft en buffé med lite sallader som förrätt, något gott kött och potatisgratäng med rödvinssås/pepparsås och chokladpudding som dessert (eller skippat desserten och gått direkt på den hemgjorda gräddtårtan)...
    Skulle inte det vara troligare att det blir bättre stämning på detta bröllop? Även utan lekar alltså...

    Det jag menar är att om man lägger sig på en nivå som känns bekväm, att man tänker på vilka man bjuder in så behöver det inte bli stelt.
    Jag kommer nog alltid att minnas dom där hotellgästerna som stod och nästan grät i hotellets lobby en lördag förra sommaren (har jag för mig, eller var det nu i somras?)
    Det var frack som dresscode - och bruden + brudgummen och alla deras gäster var grovarbetare eller arbetslösa. Alla var hårt piercade och tatuerade, många hade dreadlocks... Dom kände sig fula i dom fina kläder som brudparet hade hyrt åt dom... Och dom ville bara tillbaka upp på rummet och byta om, men dom ville ju inte förstöra brudparets dag...

    Vad tycker ni? Måste man ha ett "fint" bröllop?
    Och då menar jag "fint" som "drottningen kan komma-fint"...
    Även om man är mer bekväm med träningskläder, jeans och ibland en kavaj.
    Eller blir det kanske både trevligare och "finare" / mer minnesvärt om man lägger nivån där alla känner sig bekväma?

    Bara en tanke. Kul att höra vad andra tycker...
    « 1 2 3 4                   »
    1. Pebbles skrev 2012-01-15 20:11:34 följande:
      Vad knäppt det blev. Skrev såhär:
      Känner mig lite träffad som en av dem som inte förstår, Oskyldigså jag citerar mitt egen inlägg, och där skriver jag om allt från bordsplacering till val av mat och lokal. Tyckte jag svarade på frågan du ställde "vad gör ett bröllop stelt?" och svaret var att oavsätt var bröllopet är så tycker jag att en bra bordsplaceringen är viktig för att det inte ska bli stelt. Sedan skrev jag lite kort om kläderna också, men det var ju bara en sak av allt.
      Loves it!

      Jo men läste du mitt första inlägg också eller bara rubriken?
      Flört
      Rubriken ger ju bara en fingervisning om vad det handlar om...

      Det enda jag svarade på till dig var dom sista raderna där:
      Tycker det är lite märkligt att anta att alla som gillar att ha jeans och t-shirt på fritiden inte kan tycka att det är kul att snajda om till finkläder ibland. Jag är jeans och t-shirt tjej, men kan tycka det är kul att få anledning att fixa håret, sminka mig lite extra och dra fram finklänning ibland.

      Där jag svarade att det är lite skillnad på att vilja klä upp sig och vara fin, och att klä sig i långklänning, med armbågslånga handskar och tiara eller smoking / frack om man inte ens är van att ha kostym.
      Men jag höll också med om att bordsplaceringen är väldigt viktig...

      Det jag har försökt att få fram är att om man lägger sig på en nivå där ens gäster känner sig obekväma och inte vet hur dom ska bete sig så är det stor chans att det blir stelt även om man gör allting annat rätt.
      Och det kan gå åt båda hållen.
      En VD kanske inte är bekväm med ett barfotabröllop i en trädgård
    2. Men vad sjutton, jag hann inte skriva klart innan det postade sig själv Skrikandes

      Jo... Oavsett om det är över ens "normala nivå" eller under ens "normala nivå" eller om det är ett medeltidsbröllop, eller alla ska ha en viss färg på kläderna eller vad det nu är - så kan det bli väldigt fel om det inte är på gästernas komfortnivå...

      Så för min del så svarade du på något helt annat än vad jag hade pratat om i mitt inledande inlägg (Trådstarten) och när flera gör så så kände jag att jag inte hade något i tråden att göra eftersom jag inte kunde klara av att få fram vad jag faktiskt menade...Flört
    3. när jag läser detta blir jag så jävla stolt och glad att jag ska gifta mig med min kurdiska kille! vi har varit på kurdiska bröllop tilsammas och kan inte bärga mig tills vi får vara gifta och ha vårt dansande bröllop där man står på dansgolvet och äter samtidigt. vitsen är väl att ha en oförglömligt rolig dag!
    4. Ska inte skriva massor så att tråden byter ämne, men jag läste hela ditt inlägg och på slutet kom dessa frågor:

      "Vad tycker ni? Måste man ha ett "fint" bröllop?
      Och då menar jag "fint" som "drottningen kan komma-fint"...
      Även om man är mer bekväm med träningskläder, jeans och ibland en kavaj.
      Eller blir det kanske både trevligare och "finare" / mer minnesvärt om man lägger nivån där alla känner sig bekväma?"

      Och jag tyckteatt mitt inlägg svarade på det, bl.a. om kläder men också om man hade buffé eller tre rätters osv men det kanske inte blev så tydligt som jag tänkte när jag skrev. Sedan blev det mer om dress code efter det, men tycker att tråden varit intressant att läsa i, har själv inte varit på något bröllop med lekar så visste inte att det kunde bli stelt av det.

      Klart du har i tråden att göra när det är "din" tråd, och efter lite diskussion har alla ju rett ut bergeppen och väckt södagshjärnorna och förstår hur vi menar.
      Loves it!
    5. Pebbles skrev 2012-01-15 21:08:28 följande:
      Ska inte skriva massor så att tråden byter ämne, men jag läste hela ditt inlägg och på slutet kom dessa frågor:

      "Vad tycker ni? Måste man ha ett "fint" bröllop?
      Och då menar jag "fint" som "drottningen kan komma-fint"...
      Även om man är mer bekväm med träningskläder, jeans och ibland en kavaj.
      Eller blir det kanske både trevligare och "finare" / mer minnesvärt om man lägger nivån där alla känner sig bekväma?"

      Och jag tyckteatt mitt inlägg svarade på det, bl.a. om kläder men också om man hade buffé eller tre rätters osv men det kanske inte blev så tydligt som jag tänkte när jag skrev. Sedan blev det mer om dress code efter det, men tycker att tråden varit intressant att läsa i, har själv inte varit på något bröllop med lekar så visste inte att det kunde bli stelt av det.

      Klart du har i tråden att göra när det är "din" tråd, och efter lite diskussion har alla ju rett ut bergeppen och väckt södagshjärnorna och förstår hur vi menar.
      Loves it!

      Ja jag kanske skulle ha gjort denna delen med tjock font så hade det blivit tydligare Flört
      "Eller blir det kanske både trevligare och "finare" / mer minnesvärt om man lägger nivån där alla känner sig bekväma?"

      Ja man är väl lite mosig i dag när man inte behövt använda huvudet på hela helgen *hihi*
      Trådar brukar få sitt eget liv och jag tyckte att det dom andra diskuterade var intressant också. Men det var ju inte riktigt så jag tänkte som sagt. Så då kände jag att det var bättre att lämna över tråden istället för att sitta här och försöka dra samma sak om och om igen (eftersom det ju inte blev något bättre Tungan ute)

      Men nu har ju några kloka medlemmar kommit in och rett ut begreppen och "räddat mig" så att säga, så nu är det nog glasklart.
    6. Jag har ett tips som kan motverka stelhet i många fall: bakgrundsmusik under middagen. Bara lågt så man ändå kan prata över den utan problem. 
      Var på ett bröllop där det var helt tyst under middagen. Bordsplaceringen var utmärkt, alla satt med folk dom kände, men trots det var det ingen som vågade prata. För om jag sa nåt så hörde dom på andra sidan rummet det. Å det vart riktigt obekvämt. Skäms 
      Så lite musik kan göra att man törs prata och att det inte blir så pinsamt tyst när det blir tyst. =) Det tog jag med mig från det bröllopet. 
    7. Jag tror att oavsett övriga förutsättningar så är de bästa festerna de där gästerna känner sig bekväma, och där festen motsvarar förväntningarna man haft i förväg. Och med "förväntningar" så spelar det egentligen ingen roll vilken typ av fest det är eller vad den kostat.

      Jämför t ex McDonalds med en "fin" restaurang. På McD vet du att maten är 4 av 10 varje gång. Det är inte så bra mat, men du vet exakt vad du får. Sedan har du den fina restaurangen du besökt några gånger. De tre första gångerna är allt perfekt, det är 10 av 10. Men den fjärde gången motsvarar maten bara 7 av 10. Det är fortfarande mycket bättre än på McD, men det är ganska långt ifrån vad du förväntar dig. Var blir du mest besviken? Antagligen inte på McD - där har du ju fått vad du förväntar dig.

      Om du inte är en "glammig" person i vanliga fall, varför förställa sig och försöka få till något sådant på bröllopet? De som känner dig förväntar sig säkert inte något sådant och blir lite tagna på sängen om man då kommer till en fest som försöker vara något som arrangörerna inte är. På samma sätt som man kanske förväntar sig lite mer än en kallskuren buffé av paret som alltid ställer till stora, välarrangerade middagar med trerätters och avancerade efterrätter.

      Jag tror att det bästa man kan göra är att göra festen till så mycket "vi" som man kan, så att gästerna har en aning om vad de kan förvänta sig, och också lägga festen på en nivå där man vet att gästerna känner sig bekväma i både utstyrsel och "finhetsgrad". Fyra par bestick och lika många glas kan ju få vem som helst att svettas menar jag, och då kanske man sitter och oroar sig över att göra bort sig mer än att samtala med bordsgrannen om man inte umgås i sådana kretsar i normalla fall. Eller så är alla vänner innerstadsstockhomare som bara äter på fina krogar och kommer till festen med märkesstilettskor eller blanka lackskor, och då kanske en tältfest på en lerig gräsmatta inte är att föredra.

      "Det är MIN dag och jag ska göra som JAG vill" i all ära (det är ju något som upprepas som ett mantra på BT), men vill man ha roligt på sin fest så kräver det oftast att gästerna också har roligt, och då ska man nog se över om de krav man har på festen motsvarar gästernas förväntningar eller så får man tydligt kommunicera ut vad de har att förvänta sig. Om brudparet är nykterister så är det förmodligen ingen som förväntar sig fri sprit på festen, men om de istället är ganska dryckesglada så kan det bli "fel" om man ett alkoholfritt bröllop. Inte för att det är fel på något vis egentligen, utan för att folk kommer av sig om man förväntar sig något annat.

      Att "anpassa" sig efter gästerna behöver ju verkligen inte betyda att man inte får göra som man vill. Man kanske får sortera lite bland idéerna och inte göra det för storslaget eller för enkelt. Överträffa sig själv kan man göra alla gånger ändå, så länge det är "vi men extra allt". Och man kan verkligen få ett enkelt och "billigt" bröllop ändå, det handlar nog mest om personligheten och om hur väl man känner sina gäster.
    8. Åh vad bra du formulerar dig Dejli SkrattandeSolig
    9. Anneli256 skrev 2012-01-15 20:08:09 följande:
      knyttan skrev 2012-01-15 18:29:23 följande:
      Chicita: jag tror att du är en jätteviktig grej på spåren, nämligen om brudparet har festen för sina gästers skull, eller om de bjuder in sina gäster för festens skull...
      Talade med en redan gift vännina om detta, att det finns de som vill att bröllopet liksom ska vara som en fantasi-dag där man äter mat man aldrig äter annars, har på sig kläder man aldrig skulle ha annars, kanske åker man landå från kyrkan för extra askunge-känsla osv. Och så bjuder man in sina vänner och de ska stå i frack och vara som statister i ens fantasi/sagodag... Alltså jag menar inte att det är fel i sig att slå på stort och göra ovanliga grejer, men frågan är ju om man tror att ens gäster uppskattar det, eller om man vill att ens gäster liksom ska uppfylla en slags mall man själv har om hur det perfekta bröllopet ska vara!
      Eller så anpassar man festen utefter sina gäster, precis som du säger och lägger det på en nivå som känns naturlig...
      .
      Håller med.
      Vi ska gifta oss i maj månad. Min m2b har en egen frack vilken han köpt in av en annan andledning. När vi började prata om bröllop så var hans önskemål att ha frack vilket i sin tur innebär att jag kommer att ha lång klänning. Bestman är m2b 20 åriga son, vi har frågat honom vilket han vill om vi ska hyra en frack till honom eller köpa en svart kostym. Han valde kostymen. Jag ska ha tre tärnor av en orsak som vi egentligen inte behöver gå in på. Mitt önskemål är att dom ska ha mörkgröna långa klänningar. Det är självklart för oss att vi står för kostnaden för dom eftersom vi har så mycket synpunkter på hur dom ska se ut. Jag har dock sagt att om dom vill så får dom välja en annan modell bara färgen är den samma. Alla tre tyckte modellen som jag föreslog var bra.

      Sen kom vi till frågan om gästernas klädsel. Vi har ju redan brutit mot reglerna när det gäller bestmans kläder, egentligen skulle han också haft frack, men han föredrog kostym (vilken han har användning för sen). Vi har väldigt varierande "typ" av gäster. vi valde att skriva Klädkod: Vårdad klädsel, ej blåjeans.

      Detta lämnar saken väldigt öppen. Det viktigaste för oss är inte att gästerna har frack eller mörk kostym det viktiga är att dom trivs och framförallt inte behöver springa ut och köpa eller låna en kostym. Det är ingen självklarhet att man har det i garderoben, inte heller att man känner sig fin och bekväm i dom kläderna. Själv har jag faktiskt fått tacka nej både till bröllop (med kuvertavgift) och möhippa pga kostnaderna skulle bli väldigt höga för mig.  

      Att vissa väljer det "fina" sagobröllopet( som kanske blir stelt) är antagligen för att det är deras dröm att ha det så. Och bröllopshysterin som finns idag fanns inte när jag var i 20 års åldern. Men som någon mkt klokt nämnt det behöver inte bero på kläder, fin dukning eller annat, det kan bero på vilken typ av människor man bjuder och andra omständigheter. Som en tråd för ett tag sedan där en brud var så besviken för det hade inte blivit några tal, ingen dans eller annat spex, jag funderar över varför. Kanske dom som var inbjudna helt enkelt inte är den typen av människor. Själv kommer vi att ha en härlig blandning av olika personligheter varav många inte känner varandra. Detta har vi försökt lösa med lite "röda mattan " fotografering för gäster samt frågetävling gällande oss..o ev ett bildspel för att få igång lite mingel, samt dricka och lite tilltugg innan vi kommer. När vi är i antågande så kommer brudskålen att dukas fram.

      Vi har fått höra att vi gör fel med klädkoden.. ja so what? huvudsaken folk trivs och att vi får ha dom kläder vi vill. Vi har även fått höra att vi har för enkel meny. Vi har förrätt: Bygdegårdens sillatårta med grönt, alt skinktårta, Fläskfile medaljonger med krämig potatisgratäng och därefter chockladmousse black and white med bärsås. Vi ville ha det någorlunda enkelt, mat som vi och dom flesta av våra gäster tycker om och äter. Samt att vi ville hålla kostnaderna lite lägre. Fine om någon tycker det är för enkelt ja då står det dom fritt att inte komma.

      Kom nog av spåret lite. Men jag tror att det är lätt att hamna i "hysteri" och "drömmar" som finns runt omkring och som man själv har. Vi är lite äldre än många av dom som kanske gifter sig första gången. men jag känner ändå kontrollbehov..jag kollar ändå in alla sidor jag kan hitta tips och ideer. Nog lätt att fastna i det tyvärr.. även för en "gammal garvad räv som jag" :)
      Eftersom ni själva känner era gäster bäst kan upplägget säkert fungera. Det man ska fundera över är att klädkoden inte är tänk som en befallning vad man ska ha på sig utan mer som en vägledning för gästerna. Är det ett mindre bröllop kanske det är lätt att ha en kommunikation med alla gäster.
      Jag menar bara att jag nog hade känt mig lite obekväm om jag hade klätt upp mig för ett bröllop i finare klänning (tänk cocktailklänning i siden) och det skulle visa sig när man kom dit att större delen av gästerna var klädde lite lättare, typ fin topp och kjol. Även om jag älskar min klänning skulle det kännas jobbigt att sticka ut.

      I allmänhet tror jag att stela bröllop uppkommer när gästerna känner sig obekväma, antingen på grund av kläder, bordsplacering, dålig DJ eller omotiverat lång väntan på mat, brudpar eller något annat.
    10. Jag tycker det är kul att piffa lite med lokalen.
      Men Vi har valt att ha valfri klädsel för vi vet att många inte ha råd att köpa sig en kostym för att använda en gång. VI vet att de felsta ändå kommerr att klä upp sig. Men inte i sådär långklänning och frack.. Det blir väl ett par snygga Jeans och en skjorta till de. Tjejern väljer väl en fin sommarklänning eller en sötkjol. Vad andra har på mig bryr jag mig lixsom inte om... Bara jag känner mig fin och  min man. =) Det är ju våran dag. =)
    11. För det första:

      Chicita skrev 2012-01-15 14:09:40 följande:

      Så varför är det så många svenska brudpar som satsar allt på att ha ett så fint bröllop som möjligt för massa massa pengar (vissa lånar ju till och med för att kunna finansiera allt bling bling).
      Det känns som att det är väldigt viktigt att ha ett "fint" bröllop. Ofta flera nivåer över där man själv känner sig bekväm.
      Exempel: Fabriksarbetaren och hotellstäderskan ska gifta sig, och väljer "Mörk Kostym" som dresscode. Ingen i deras bekantskapskrets (inklusive dom själva) är vana att ha något annat än jeans och tröja.
      Dom vill ha 4 tärnor i exakt likadana klänningar, samt 4 marskalker i kravatter som matchar tärnorna.
      Dom åker limousine till kyrkan och sen till festlokalen.
      Det är dukat med vita dukar, silverkanelabrar och små blomsterarrangemang. Undertallrik plus tallrik för förrätt står framme på borden, samt 4 glas (förrätt, huvudrätt och dessert, samt vattenglas), det ligger också 3 set med bestick vid tallrikarna...
      Deras meny är foie gras som förrätt, En huvudrätt med oxfilé, potatistarteletter och tryffelsås, efterrätten är en choklad och passionsfruktsparfait. Och på det en 5 våningars tårta, dekorerad med hundratals sockerblommor...
      Dom är lite rädda för att det ska bli stelt, så dom låter sina finklädda gäster leka lekar för att få till en bra stämning...


      HAHAHAHAHAHA jag dör! Skrattande

      Du har helt rätt, vad man än står i så ska man aldrig sätta ribban för högt så att den kommer till en obekvämlighetsgrad. Det viktigaste som finns för mig är ju att aldrig försöka vara någon man inte är. Så jag förstår inte hur brudpar gör på sådana sätt som du beskriver. Men, jag kan tänka mig att den folkskaran du beskriver som inte är "drottningfin" just vill vara det en dag i livet bara för att dom inte kan det annars. Typ Askungen på balen, helt fel.
    12. Jo jag glömde skriva en sak till......

      Jag kan relatera till kurdbröllopet du pratade om. Kan man inte ställa sig frågan själv, hur gör dom som har 300-600 gäster för att få det att inte spåra ur/bli stelt? Klarar dom det, klarar vem som helst det, grejen är som sagt att bara stå kvar på sin "nivå" som alla skrivit om här ovanför.

      Sen måste det ju påpekas att svenskar i allmännhet inte har någon likhet med kurder eller några andra folkslag, alla hör ju till olika kulturer och religioner. Det är nog en faktor som gör att det blir olika bröllop.
      Svenskar ses som ett asocialt, blygsamt land medan andra folkslag är pratglada och sociala. Det är också en skillnad. Nu pratar jag inte om ALLA svenskar, självklart finns det undantag. Jag förstår faktiskt inte varför man måste "förfesta" alltså supa sig full hemma i en säker vrå med sina bekväma kompisar för att kunna och våga gå till krogen och dansa loss och kanske stöta på en söt kille?

      Ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig hört hur svenska bröllop egentligen är, förrän nu då jag planerar ett eget bröllop och då läste om hur svenskar gör. Och jag blev faktiskt "vaaaa varför gör dom så?" och tyckte det lät tråkigt då jag läste att man FÖRST sitter i några timmar och äter hela middagen och sen kommer festen och dansen igång. Tråkigt! Och det här är nog den största skillnaden faktiskt, där jag kommer ifrån äter man en måltid, pausar, går upp och dansar och tar sedan nästa måltid, går upp och dansar osv osv. Och musiken är alltid på.  Det finns alltid något att göra och man har inte tråkigt.
    13. Jane skrev 2012-01-16 07:11:55 följande:
      Ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig hört hur svenska bröllop egentligen är, förrän nu då jag planerar ett eget bröllop och då läste om hur svenskar gör. Och jag blev faktiskt "vaaaa varför gör dom så?" och tyckte det lät tråkigt då jag läste att man FÖRST sitter i några timmar och äter hela middagen och sen kommer festen och dansen igång. Tråkigt! Och det här är nog den största skillnaden faktiskt, där jag kommer ifrån äter man en måltid, pausar, går upp och dansar och tar sedan nästa måltid, går upp och dansar osv osv. Och musiken är alltid på.  Det finns alltid något att göra och man har inte tråkigt.

      Och jag som inte tycker det är särskilt kul att dansa hade tyckt det var kättejobbigt om jag inte hade fått äta klart måltiden i lugn och ro (med avbrot för tal, spex och sådant) och lära känna mina bordsgrannar, eftersom det är mycket mer givande för mig :P Jag har aldrig upplevt långa middagar som något tråkigt, tvärt om så satt jag mycket hellre vid vuxenbordet även som barn och bara lyssnade... Så det är ju olika hur man är som person och hur ens umgänge är...

      I många, särskilt österländska, kulturer så bjuder man ju ALLA på festen, och då blir det kanske mindre personligt eftersom man faktiskt inte kan känna alla, och då är kanske en tjo-och-tjim-fest ett bättre alternativ. Sen kan man ju inte komma ifrån att vi bor i ett kallt land, och i varma länder så är det ju säkert historiskt varit både lättare och billigare att få tag på lämpliga festlokaler som rymmer så mycket gäster, medan det i Sverige säkert varit nästan omöjligt för gemene man. Därför kan jag tänka mig att vi inte har en kultur på samma sätt att anordna så stora och tjimmiga bröllop.

      Plus att man måste klä sig tjockare och varmare, och inte har haft tillgång till så tunna och rörliga tyger som man haft i orienten. Jag tror det påverkar också, om man måste klä sig varmt för att inte frysa så är man inte heller lika benägen att dansa loss. Nu är det ju inte så längre, men traditioner och sådant grundas ju under väldigt lång tid, och jag kan tänka mig att detta är saker som har påverkat att man har gjort som man gjort i Sverige.
    14. förlovadflicka
      Har inte läst resten av tråden men... Vi är båda från vanliga arbetarfamiljer och innan vi gifte oss gick vi oftast till McDonalds eller liknande på dejter för vi hade inte råd med något annat. Så vi kände liksom att just den dagen, när vi äntligen kunde lägga lite mer pengar, så ville vi vara på en fin restaurang i slottsmiljö och bli uppassade av personal. Vi hade ingen utskriven klädkod, underförstått kavaj, och alla vi känner har flera kostymer och lämpliga klänningar/kjolar, så det var det garanterat ingen som kände sig obekväm i, det har de flera gånger i veckan ändå :) Jag var faktiskt lite, lite orolig att jag skulle känna mig malplacerad i en sådan miljö men det gjorde jag verkligen inte! Alla var så glada och var som de brukar, alla verkade verkligen trivas. Sedan hade vi både levande mingelmusik, tal, festhäften och lekar, och även om det inte behövdes satte det extra guld på tillvaron :)
    15. förlovadflicka skrev 2012-01-16 10:04:30 följande:
      Har inte läst resten av tråden men... Vi är båda från vanliga arbetarfamiljer och innan vi gifte oss gick vi oftast till McDonalds eller liknande på dejter för vi hade inte råd med något annat. Så vi kände liksom att just den dagen, när vi äntligen kunde lägga lite mer pengar, så ville vi vara på en fin restaurang i slottsmiljö och bli uppassade av personal. Vi hade ingen utskriven klädkod, underförstått kavaj, och alla vi känner har flera kostymer och lämpliga klänningar/kjolar, så det var det garanterat ingen som kände sig obekväm i, det har de flera gånger i veckan ändå :) Jag var faktiskt lite, lite orolig att jag skulle känna mig malplacerad i en sådan miljö men det gjorde jag verkligen inte! Alla var så glada och var som de brukar, alla verkade verkligen trivas. Sedan hade vi både levande mingelmusik, tal, festhäften och lekar, och även om det inte behövdes satte det extra guld på tillvaron :)

      Men då la ni ju ändå nivån på lägsta dresscoden där era gäster var bekväma. Dom hade ju i alla fall kvar en komfortzoon där.
      Att få uppleva fin mat och service någon gång är inte obehagligt.
      Men att försöka vara någon man inte är (uppsnofsad till tänderna och förväntas veta vad alla bestick och glas betyder osv) gör att man lätt blir lite stel.
      Om man kommer i kläder man känner sig avslappnad och ändå fin i så är det liksom lite lättare att tackla den där fina dukningen och maten. Det blir inte lika skrämmande. So what om jag tar fel bestick, det syns väl att jag inte vet hur man ska göra - liksom Flört

      Tror du att ni hade haft lika avslappnat och trevligt om ni haft samma lokal, samma mat, samma lekar, men dresscode "frack"?
      Och för att förtydliga igen - jag menar inte att det är just fracken som är boven i dramat , utan att det kanske är utanför gästernas komfortzoon och att man kan uppleva allt runtomkring annorlunda om man känner sig som om man är på maskerad, eller att man känner sig som en bedragare som försöker spela finare än vad man är.
      -------------------------------------------------- --------------------

      Och för att vända på steken. Något som många har sagt till oss är att just för att vi hade ett koncept som ju blev lite "maskerad" där folk kunde välja hur fina dom ville vara (eller om dom inte ville "spela med" ) så blev det en avslappnad stämning av det också.
      Man visste inte om bordsgrannen som kom som bonde egentligen var direktör på något stort företag eller om adelstjejerna städade hotellrum. Man kunde inte se på kläderna och sätta folk i fack som vi ju faktiskt undermedvetet ofta gör.
      Sen är det inget jag rekommenderar till alla... långt ifrån. Man måste känna sina gäster och veta om det är något dom kommer tycka är kul eller obekvämt.

      Nu blev det mycket om kläder igen. Men jag är mer ute efter helheten. Kläderna är inte boven i dramat i sig, men kan bli en del i att man gör sina gäster lite stela redan från början...
    16. Har i stort sett bara läst rubriken, men jag har ett superbra tips för att indvika ett stelt bröllop!

      Ett brudpar som är GLADA och skämtar med både gästerna och varann är helt oslagbart. Jag var lite orolig för att vårt bröllop skulle bli stelt då vi har många vänner som är noga med etiketten, vissa av dem kan vara lite snobbiga på finare fester.

      Men vilken fantastisk stämning det var! Man märkte så tydligt hur vår glädje smittade av sig på gästerna. Vi var såklart nervösa och "uppe i varv", men dolde det väl med våra strålande leenden och vår skämtsamma attityd.

      Ett annat hett tips är att bara bjuda de närmaste. Vi kände verkligen att våra 31 gäster var genuint glada för vår skull, inga missunsamma släktingar där inte.

      Skit i om klänningen får en fläck eller regnet öser ner, fokuserar man på glädjen och kärleken är man nästan garanterad ett lyckat bröllop!
    17. MrsT2011 skrev 2012-01-16 14:17:45 följande:
      Har i stort sett bara läst rubriken, men jag har ett superbra tips för att indvika ett stelt bröllop!

      Ett brudpar som är GLADA och skämtar med både gästerna och varann är helt oslagbart. Jag var lite orolig för att vårt bröllop skulle bli stelt då vi har många vänner som är noga med etiketten, vissa av dem kan vara lite snobbiga på finare fester.

      Men vilken fantastisk stämning det var! Man märkte så tydligt hur vår glädje smittade av sig på gästerna. Vi var såklart nervösa och "uppe i varv", men dolde det väl med våra strålande leenden och vår skämtsamma attityd.

      Ett annat hett tips är att bara bjuda de närmaste. Vi kände verkligen att våra 31 gäster var genuint glada för vår skull, inga missunsamma släktingar där inte.

      Skit i om klänningen får en fläck eller regnet öser ner, fokuserar man på glädjen och kärleken är man nästan garanterad ett lyckat bröllop!

      Jag håller med dig till fullo! Om brudparet är glada och lyckliga och känner sig bekväma smittar det av sig!

      Jag tror även att det är viktigt att slappna av! Som brudpar får man räkna med att vissa saker kommer att gå fel! Nån blir för full, du får en fläck på klänningen, etc etc, Men om man ser på helheten istället och inte bryr sig om missödena så blir allt bättre :)

      Sen tror jag att bordsplacering i all ära men det viktigaste är att man hamnar brevid någon man känner! Jag har varit på bröllop där jag blivit placerad brevid människor som jag aldrig träffat innan och det har varit hemskt!

      Men för mig är det viktigaste att man håller "temat" jag vet inte hur jag ska förklara det riktigt, men jag var på ett bröllop för ett par år sedan där vigseln, och middagen var storslagen och lyxig, samma med platsen, MEN festsalen var inte dekorerad what so ever, de hade ställt dit en bergsprängare och så var det cdskivor, (innan spotify fanns) Och det slutade med att ingen dansade och folk gick hem tidigt, För man vill inte dansa i ett vanligt belyst rum där det känns som att alla tittar på en.

      Sedan var jag på ett jättemysigt bröllop där vi var ca 40 stycken i en hembygdsgård, det var en vanlig buffe, ingen bordsplacering, och musiken var från min dator med ett par vanliga datahögtalare, men herregud vad vi dansade! Vi var blandat med åldrar och ingen gick hem innan kl 02:00!

      Jag har även varit på ett bröllop med 300 gäster, buffe, ingen bordsplacering, och badn och dj, men på det vackraste stället jag någonsin sett, detta var ett riktigt lyxbröllop, Men alla dansade och sjöng och hade roligt! För precis som med det lilla enkla bröllopet följde de ett tema, och de höll sig till det! Gästerna fick som flera har påpekat innan vad man förväntade sig hela tiden!

      Så slutsatsen är : Ha ett bröllop som passar er som brudpar, följ temat ut vara sig det är ett bröllop för 10 personer eller 400 personer! Ha ROLIGT!

      Jag ska gifta mig om 4 veckor och vi har verkligen försökt att följa temat och hur vi är som personer!, vi har ett lite större bröllop, det är nog vad man kan se som ett lite lyxigare bröllop, vilket inte var planen alls, men nu ville våra föräldrar hjälpa till, och tack vare det kan vi ha ett riktigt sagobröllop :) Och jag hoppas verkligen att våra gäster kommer känna att vi har gjort allt för att alla ska ha roligt! och jag hoppas på dans hela natten lång!
    « 1 2 3 4                   »
Inte medlem? Logga in för att starta trådar eller skriva inlägg i forumet.
eller
E-post:
Lösenord:
Logga in automatiskt på denna dator

Annat innehåll

Hur ofta stressar du?

Varje dag
Varje vecka
Mer sällan
Föreslå en fråga Diskutera frågan

Veckans par

Einar och Gabriella, Jämtland