Frieri vs. Förlovning?

När min sambo friade kom det inte alls oväntat eftersom vi pratat om det och vi hade tittat på ringar. Sedan ville han göra det till en speciell händelse det där med att fria. Jag tycker att det är kul att ha ett minne från dagen då han friade så jag kan förstå att de som valt ut ringar ändå vill ha ett frieri.

För mig betyder en förlovning samma som att man svarat ja på ett frieri. Nu vet jag att det inte alltid är så för andra, men de gör som de vill. Dock kan jag känna att det var lite trist när folk frågade vad vi menade med att vi var förlovade (eftersom jag tog för givet att alla förstod att det betydde att vi skulle gifta oss relativt snart).

Vi förlovade oss för 8 år sen utomlands när vi bodde där och vi har fått 2 barn ihop som förlovade osv så jag kände att jag ville ha ett frieri då det va så pass många år sen vi förlovade oss. Ja, jag visste att han redan friat enligt många men vi har inte haft varken lust eller råd att gifta oss förrän nu 8 år efter och därför tyckte även min m2b att det var passande med ett riktigt frieri. Det är väl lite oxå för att visa i ytterligare en handling att han älskar mig och vill leva resten av livet med mig även nu när det gått så många år och efter 2 barn och en massa flyttar osv...ja leva resten av livet tillsammans trots alla upp o ner gångar vi gått igenom

Jag har för många år sedan varit förlovad och då var det bara förlovning och inget giftemål på gång. Så för mig kändes det inte så speciellt att "bara" förlova sig om det inte var tänkt att vi skulle gifta oss, och min sambo tyckte likadant, att bara en förlovning kan kännas rätt meningslös.
Jag friade själv och kollade ju läget lite för att veta om han faktiskt ville gifta sig också, så han fattade att det var på g, men inte när var och hur. Så det blev ett frieri från min sida och from den dagen var vi ju alltså förlovade och beställde ringar med det datumet.

jag kan förstå att andra väljer att bara förlova sig, men själv skulle jag inte vilja det. Sen att bestämma att man ska gifta sig, ha sett ut ringar och sen hoppfullt gå och vänta efter ett frieri känns lite småskumt.

Nuförtiden verkar många vara av åsikten att förlovning innebär giftermål inom en inte alltför avlägsen framtid. Och det verkar väl vettigt i de flesta fall!
I vårt fall träffades vi mycket unga. Förlovade oss efter 3 år och gifte oss efter ytterligare 3 år. Förlovningen innebar för oss en markering att förhållandet var seriöst, trots vår ungdom. Giftermål hade vi inte ens tänkt på. När vi sedan kunde flytta ihop gifte vi oss efter ett år. Olyckskorparna kraxade högt. Det var inte alls "inne" att gifta sig för 26 år sedan och alla var av åsikten att detta kunde ju omöjligt vara något bestående... Man tyckte att det fanns ju ingen "anledning" för oss att gifta oss, jag var ju inte gravid och blev det ju inte sedan heller (!).
Efter 12 år tillsammans fick vi det första barnet och nu har vi varit ihop i över 31 år och anses allmänt som det konstigaste paret folk nånsin träffat! Vi älskar varandra djupt, är jättekära och visar ständigt varandra uppskattning och positiv uppmärksamhet. Vi värdesätter varje stund tillsammans och försöker att ha kul tillsammans och hitta guldkanter i den hektiska vardagen.

Jag kan också tycka att det ibland låter lite tårta på tårta när man läser vad en del skriver, men var och en blir salig på sitt sätt.

Själva så bestämde vi oss för att gifta oss när jag var gravid och vi förlovade oss på en strand i Marocko.
Sedan blev det två barn innan min man ville ha ett stort 40-årskalas och vi kom på att vi kunde passa på att äntligen gifta oss på samma gång.
Allting skedde gemensamt, ingen som överraskade den andra med frieri. Jag kan inte tänka mig att gå omkring och vänta på att någon annan ska bestämma min framtid. I min värld sker stora beslut gemensamt.

Den här diskussionen har kommit upp ett antal gånger här.


Resultat från de tidigare trådarna:
Vi som försöker följa BETYDELSEN av frieri och förlovning får höra att vi tänker fel. Förlovning är något som man tydligen ska kunna vara till döddagar... för att frieri kan man tydligen göra hur många gånger som helst men det är fästmön som bestämmer när det verkligen hon har blivit friad till på riktigt...
Den delen som det står i alla vett och etikett bövker, wikipedia och uppslagsverk är tydligen en skröna. Det är inte alls i ordningen; frieri -> förlovning -> bröllop (inom en överskådlig framtid). Det kanske var sanningen på 1800-talet... eller så är det ett nytt påhitt som man inte ska lyssna på. För det är de som fick för sig att förlova sig som en tonårs grej för X-antal år sedan som är de som minsann vet bäst om hur saker och ting sker.
De som följer detta ska ses som udda och det är de som behöver förklara sig när de inför vänner och familj berättar att de är förlovade... OCH SKA GIFTA SIG GANSKA SNART!? "Va!? Ska man inte vara förlovad i minst fem år innan den är ok att planera ett frieri för att sedan gifta sig?!"
Nej, den första förlovningsringen skall inte ses som ett löfte om att de två ska gifta sig, den är "bara" en symbol för att visa andra att vi två är ett par. När det senare har gått x-antal år så måste man byta ut den gamla ringen mot en ny "äkta" förlovningsring som skall både vara finare och dyrare/ eller enklare om man inte vill glänsa för mycket. Då är det bestämt när man ska gifta sig. Notering: jag har fortfarande inte fått föklarat för mig hur en som inte varit med vid båda ringköpen ska kunna fatta vilken ring som är förlovningsring1 och vilken som är förlovningsring2. Man får nämligen inte fråga för då tittar bruden konstigt på en som om man kom från en annan planet. Det fattar väl alla att det är så som alla gör...

Och man får för allt i världen INTE ställa denna fråga till ett nyförlovat par: När ska ni gifta er? Man ska inte alls ha några planer på att gifta sig när det sker. För man har inte blivit friad till. Nej, ringarna satt bara på fingret en morgon som om något magiskt hade skett...

Ja, det är inte svårt att föstå på vilken "sida" som jag står i denna debatt. Jag tycker att det är SKIT att vi som faktiskt följer den riktiga innebörden är de som anses vara konstiga och att det är vi som behöver förklara oss. Visst, det händer saker som gör att man kanske behöver vänta ett ganska bra tag innan man kan gifta sig, men en förlovning betyder enligt alla källor att man har planer på att gifta sig med den man förlovar sig med. Många par som förlovar sig har inte ens tänkt tanken på att de ska gifta sig, de vill bara ha en symbol för att de är tillsammans. I vissa länder har de den symbolen: en kärleksring som de sätter på andra handens ringfinger... detta för att reservera den riktiga förlovningen när det väl är dags. När jag kommit med den idén tidigare har jag fått hatmeddelanden från 3(?!) blivande brudar som anser att de får väl göra som de vill i andra länder... "Jag tycker att man får göra så så därför är det rätt. Bara för att du fick vänta så länge på ditt frieri behöver du inte tycka att ditt är värt mer än någon annans. Jag fick inte ett romantiskt frieri så därför har han inte friat på riktigt ännu. Det är väl inte mitt fel att det behövs göras fler gånger!"
Även om tonen i de meddelandena var hemska så kunde jag inte låta bli att skratta. Vilka patetiska våp!

"Jag vill ha ett riktigt frieri den här gången/Jag har inte blivit friad till på riktigt ännu"

HJÄLP!!! Bäst att jag frågar min sambo om han har friat på riktigt eller om det bara var på låtsas. Hemskt om jag bara tror att han friade på riktigt.
Hur ser man skillnad på ett riktigt frieri och ett "låtsas"? Varför inte använda olika ord för saker och ting istället?! Det skulle underlätta oehört för oss alla. Speciellt som mannen kanske inte vet heller att hans frieri för några år sedan inte var ett äkta frieri... suck...

Jag har lärt mig att förlovning betyder inget annat än förlovning. Trolovning betyder giftemål! Så jag är inte förlovad, jag är trolovad! (som förr i tiden)

aikidoaasa: det låter tråkigt att du fått hatmeddelanden, det borde inte förekomma. Din ton är dock, i inlägget ovan, allt annat än välkomnande inför andra tolkningar av förlovningen än din egen.

Jag tycker inte "det är SKIT" att du väljer att tolka förlovningen så som du gör och jag förstår inte varför du uttrycker dig så starkt över andras val.

Du tycker det är viktigt att andra förstår att just din förlovning är seriös. Men vad gör egentligen din förlovning mer seriös än någon annans?

Och ja, jag ansluter mig till den ursprungliga (och då menar jag en mångtusenårig tradition som fortfarande utövas av många "ursprungsbefolkningar") tolkningen av "äktenskap" dvs att två personer som tycker om varandra lovar att leva tillsammans inför släkt och bygemenskap. Förlovning och äktenskap enligt din tolkning, akidoaasa, är trots allt ny, bara sisådär ett par tusen år gammal (troligen ännu nyare).

Varför itne glädjas över att folk tycker om varandra och vill visa det för omvärlden? Vad det sedan kallas är väl inte hela världen?

Tycker det är löjligt att ens lägga energi egentligen på vad folk vill kalla sina förlovningar och om dom gifter sig tätt inpå förlovningen/frieriet eller väntar flera år...Eller alla här firar jul för att jesus föddes då?????? Vissa kanske har en modernare tolkning av förlovning, frieri eller jul!!!
Jag tycker att man får väl göra som man vill och säga vad man vill som en modern demokrat!