Jag ringde 11414, kvinnan sa efter att jag beskrivit situationen att hon inte kunde ta emot en anmälan då det är en civilrättslig sak. Hon sa att jag skulle vända mig till tingsrätten på måndag. Jag kunde inte ens säga något emot för det bara brast för mig.
Sen ringde jag min mamma, kl 6 på morgonen. Jag var så himla rädd att de skulle komma tillbaka för det var som om de inte flyttat ut alls. Kläder var kvar och de hade ju lämnat dvd-spelare, en rauter, min skrivare...Jag hade en sån obehaglig känsla av att de skulle komma tillbaka för att hämta mer saker, även om det såg väldigt obebolig ut med allt jävla mögel från matrester och skit.
Jag åkte hem till mamma, 10 mil, och hontpg hand om en massa saker. Jag fick tag på en jourlåssmed som jag fick möta i lägenheten redan kl 3 idag, så nu är det låst och det är bara vi som har nycklarna i alla fall.
mamma vände sig till polisen igen och eftersom hon orkade stå på sig så tog de emot en anmälan och gav henne nr till "jourjuristerna". De var jätte hjälpsamma!
Kontraktet är giltigt, och godkänt, jag gorde ALLT innan jag hyrde ut. Jag trodde det var så säkert för jag gjorde bakgrundkoll på företaget, på ägarna, ekonomikoll köpte jag på nätet, jag hörde med hyresgästföreningen och Gavöegårdarna som jag hyr av och allt kändes vattentätt.
Så nu blir det en process om de inte bara lägger sig platt och betalar. Vilket jag inte tror de kommer göra.
Hitills är det räknat på ca 30.000 kr bara i möbler, tv etc.
Då måste vi kanske sanera lägenheten pga rlkningen och så kommer låsen behöva betalas.
Men känslan är så jävla vidrig, jag vill bara slänga allt, gardiner, mattor, möbler. Det känns bara äckligt att ens vara i lägenheten och tanken på att behöva tata tag i att städa, ordna, packa ner saker, slänga på soptippen. Det bara känns så jävla övermäktigt just nu.
Nu blev det ett himla långt inlägg men det här har varit det längsta dygnet i mitt liv. Klev upp 6, jobbade 8 timmar, hem, städa, körde 9 timmar streck till Gävle från Norge, bara för att mötas av det här. Känns som om jag aldrig mer kommer kunna sova nu när jag varit vaken 40 timmar i sträck.
Så nu ska jag sova och jag bara hoppas jag känner mig starkare imorgon.
Tack för alla tipps, och stöd, det gör himla mycket att bara få skriva av sig!