OT: besked om graviditet: hur gjorde ni?

När vi fick veta så bestämde vi rätt snart att vi lika gärna kunde berätta som att vara hemliga-ifall det värsta skulle hända så skulle ju folk isåfall förstå varför vi var ledsna och dessutom åtminstone hunnit bli glada först.
Vi satt inte och ringde runt och jag kommer verkligen inte ihåg i vilken ordning folk fick veta. Vi hade VERKLIGEN ingen prioritetsordning eller lista eller så, utan det föll sig väl utifrån vilka vi träffade eller råkade prata med i telefon.

Jag ägnade heller inte en ringaste tanke åt att någon annan skulle lägga värderingar i saken.

Nu är det annorlunda, för nu många år senare håller vi på med Ivf och eftersom våra vänner och bekanta vet om även det, så skulle det nog bli typ en sms-lista med ett glädjetjut ifall det någon gång äntligen skulle lyckas.

ursäkta, men vad är lvf??

Vi berättade slumpvis allteftersom man träffade på folk och om det var läge. Eller ibland gissade folk och det var svårt att ljuga, eller också var det en situation som gjorde att man måste berätta för att det inte skulle bli konstigt. Inte hade vi någon ordning eller någon koll på vilka vi sagt till.

Ett par andra vänner till oss berättade får båda föräldraparen samma helg och när de åkte från den andra familjen ringde de runt till de närmsta vännerna för att vi skulle få reda på det direkt, de ville ju dela sin glädje med oss. Jag trodde att det var mer likt "standard", men ni verkar ju snarare ha gjort som min vän som gjorde mig så ledsen...

Någon annan?

Första gången så berättade vi lite när det kändes rätt. Väntade olika länge till olika vänner. Vissa fick veta tidigt för att jag umgicks med vissa mer i vardagen osv och då var det svårt att mörka. Andra (även nära vänner) fick vänta längre då vi ville att vi skulle ha gått längre in i graviditeten och även för att fick en veta så visste jag att då skulle det vara svårt för vissa att låtsas om som att de inte visste

Andra gången berättade jag för några få nära vänner så fort jag plussat medan andra fick vänta tills de såg tydligt själva. Tredje gången väntade vi ganska länge med att berätta för de flesta då det tyvärr slutade tråkigt med tidigare graviditet.

Så för oss har det inte vart någon direkt ordning i vilka som fått veta tidigt. Det har mest vart vilka som vart i synk med en själv då, som man pratat bebisförsök med och man checkat av varandra osv. Kan ju vara väldigt känsligt det där och man kanske inte vill berätta för alla man träffar av oro att göra någon annan ledsen?!

Vi gjorde som Aleata och Passionsblomman, lite hipp som happ, fast vi väntade med att outa det för "alla" tills efter v12. Jag vet däremot att den absolut första som fick veta ( förutom jag och mannen) var min bästa vän, henne skickade jag ett mms med bild på +'et. Sedan ringde jag min mamma, på något sätt var det viktigt att hon fick veta först i familjen, efter mamma, ringde min man svärmor, sen som det föll sig. Vi rangordnade inte vänner och bekanta etc, den enda som blev särbehandlad var min bästa kompis, men så visste jag ju först av alla att hon var gravid

Jag brukar ju vara bland de första som får veta andra nyheter, t.ex. förlovning och nytt jobb. Slutar vännerna att vara viktiga när man blir gravid???

Oj, sorry...det är vad man i vardagligt tal brukar kalla för "provrörsbefruktning".

vi tänkte lite som passionsblomman, att om något skulle hända så skulle ju folk ha förståelse för att man var ledsen o så, så vi väntade inte så vansinnigt länge med att berätta. Men vissa väntar ju rätt länge just för att de är så oroliga för missfall.
Samtidigt så kan det ju vara svårt attt hålla sig för hela omvärlden eftersom det är typ det enda man tänker på till en början.

Jag ringde till mina föräldrar och berättade, men de flesta andra berättade vi för när vi träffade dem. Det spred sig rätt fort och folk ringde själva för att de hört skvallras om att vi skulle ha barn. Tänkte inte alls på vem som ska veta först osv, utan det blev lite som det blev.

Kanske kan det helt enkelt vara så att de andra i kompisgänget hade gissat sig till det och frågade.

Nej vänner slutar inte vara viktiga, men jag tror heller inte att det fanns en baktanke bakom att du fick veta lite senare, det kanske bara föll sig så.

Om det gör dig eldsen så tycker jag faktiskt att du ska nämna det för henne, inte anklagande men säga att du tyckte det kändes som att hon bara berättade för sig  för att hon" måste" typ och om det finns ngn anledning till det?

Vi gav alla i familjen presentkort.. på ett barnbarn, syskonbarn osv.. med beräknad leveranstid i februari.. tyvärr slutade det i missfall i vecka 11..

Superstarfia: Beklagar, tråkigt att höra.

Jag tror att jag ska förklara för henne när vi ses nästa gång, hon må vara en av mina närmsta vänner, men hon har en tendens att inte förstå en del saker i sociala sammanhang och det här är egentligen lite typiskt henne. Hon har nog inte tänkt tanken att vi skulle vilja veta.

Jag fikade med henne i början av sommaren och sade då något om barn och hon log utan att säga något. Jag frågade henne om samtalsämnet har kommit upp hemma och hon svarade jakande. Nu vet jag att hon plussade den veckan. Jag ville inte pressa henne, men trodde nog att hon hade fattat att jag brydde mig och var intresserad av att veta vad som hände.

Jag tänker i alla fall inte göra som hon när det är min tur.

Tack för svaren!