Sjuk svartsjuka?

Men lilla söta du=( Det gör ont i mig att läsa..

Vet inte vad som kan få dig att kjänna dig bättre? Men jag kan säga som så att det är DIG han är tillsammans med det är DIG han planerar förlovning med och inte någon annan! Du måste våga sätta dig ner öga mot öga och förklara din svartsjuka. och precis hur du mår. Allt du skriver här hur du känner när du "drabbas" av svartsjukan. Han måste få veta dina exakt kännslor för att på så sätt kunna tackla dina kännslor. Risken är att han kan bli skrajj om han inte har en förklaring till utbrotten.

Du skadar dig själv=/ Och igenom att inte våga lita på din sambo så kommer ni få ett tufft förhållande. Ni kanske ska lägga förlovningen på is ett tag och jobba på tilliten till varandra. Har du någon grund i att vara svartsjuk? Har han varit otrogen eller liknade förut? Eller är det så att det hela faktiskt ligger hos dig och din självkännsla?


Prata med honom och så försöker ni hitta ett bra sätt att tackla det.

Hoppas verkligen att du lär dig lita på honom! Annars så vet jag faktiskt inte om en förlovning är särskillt smart...Låter hårt men det är verkligen sant. att lita på sin partner och känna sig älskad är A och O i ett förhållande.

Ta hand om dig nu och försök få in att det är DIG han är tillsammans med det är DIG han planerar förlovning med och det är DIG han älskar! Och han skulle nog absolut inte göra detta om han inte var attraherad av just DIG!

Kämpa på nu Ts, Våga lita på din kille! Och sluta skada dig själv!!

Kram!

Twid: Nej jag vet inte hur jag ska kunna känna mig bättre. Senast nu blev jag svartsjuk och jag känner bara tårarna i ögonen, och paniken som väller fram. Jag är så fruktansvärt värdelös och vet inte hur jag ska älska mig själv, jag känner bara hat, och jag känner mig bara allmänt dryg, jobbig och löjlig. Min syster tar mig på allvar och förstår, min pojkvän förstår -men inte allt. Han vet om min svartsjuka, men tror inte han förstår exakt hur jag känner, ska nog göra som du skrev, sätta mig ner och berätta exakt hur jag känner.

Nej, mot mig har han inte varit otrogen, men mot sitt ex har han, just för hon var det mot honom.

Jag har alltid varit svartsjuk men det har bara blivit värre... Jag mår verkligen skit, känner för att ta livet av mig ibland när jag känner svartsjukekänslor. Jag orkar inte.

Visst litar jag på han, det gör jag... Men han tycker ju att andra med ser bra ut, attraheras också av andra... Varför ska man göra det när man redan har någon. Han har inte sagt det, men jag vet om det. Jag påstår redan grejer, för jag vet att det är sant. Jag vet inte om jag är paranoid eller så kan jag läsa av människor väldigt bra och veta vad dem tänker, faktiskt. Sån är jag.

Tack för ditt svar, känns jättebra att någon tar mig på allvar.

Kram!

Hej Pippsie!
Jag har en liten släng av samma sak... Jag har dock kommit fram till att jag har ganska Extremt kontrollbehov... Jag har ställt mig frågan... "skulle jag bli arg om jag visste exakt vad som skrivs i sms:en, eller sägs då han umgås med tjejer". Mitt svar är nej, hade jag fått skriva ett manus åt båda parter så hade jag inte blivit sur...vilket innebär att det inte är själva kontakten jag är sur över utan faktum att jag inte har kontroll... Min sambo trodde ett tag att det skulle bli bättre om han berättade ALLT efterson han inte har problem med att berätta allt för mig. Jag mådde dock inte bättre av det utan trivs bäst när han håller sina sms-kontakter utanför min vetskap. Jag vet att han skickar sms till några tjejer ibland men han gör det inte när jag är med. Tro det el ej men för mig funkar det faktiskt bra! Ibland när man inte är på topp så vill jag ställa en massa frågor men då brukar jag vänta o tänka, om jag känner likadant i morgon så ställer jag frågan då... o än så länge har känslorna svalnat o jag tycker inte det är värt att ta upp det... eller, rättare sagt så brukar jag säga till min sambo att jag valde att vänta med frågan och han uppskattar att det inte blev ett jä-a liv... he he...

Jag o min sambo har en jätteärlig relation och vi kompromissar en hel del. Han behöver inte skaffa "nya" tjejkompisar men de han hade när vi träffades kan jag inte säga något om...

Mitt kontrollbehov visar sig oftast som svartsjuka (men även med andra grejer...) och känslorna är verkligen starka när man känner så, jag förstår dig.

Försök läsa av dig själv, kan det handla om något annat i grunden? Gå till en psykolog och berätta hur du känner, man kan inse en massa saker om sig själv, och andra... Man är inte knäpp bara för att man pratar lite...

Kräv av din sambo att han respekterar dina känslor. Vissa killar beter sig inte alls snällt men skyller ändå på tjejen att hon är sjukt svartsjuk... Gör din kille något utöver det "normala" så se till att han slutar med det. Jag har känt en kille som sa att jag var sjukt svartsjuk men nu i efterhand så inser jag att han var knäpp men just då tvekade jag på mig själv..

Huvudsaken är att du mår bra i relationen! Jag kan oxå undra ibland om min sambo tycker någon annan tjej är sexig men så tänker jag, jag vill inte veta....

Förstår du mitt lååååånga inlägg...? Jag hoppas du finner en lösning, så här kan du inte ha det!

Kram!

Jag tror precies som du skrev själv att du måste börja jobbamed dig själv först, du måste inse att du är värd att bli älskad. MEN man kan inte hindra sin respektive att umgås med med människor av andra könet, du kommer bara kväva honom med sådan krav och din svartsjuka.
Som sagt, du måste börja jobba med dig själv. Du kanske blir arg nu, men jag tycker du skall söka hjälp utifrån. Har man panikångestattackaer bör man nog ta itu med detta. Det kan finnas så mycket bakom som behöver vädras, kanske KBT skulle hjälpa dig? När du sen är trygg i dig själv tror jag du kommer kunna lita på din älskade och inse att han bara vill ha dig (även om man kan tycka andra är snygga, titta får man göra, det är naturligt, men du kommer upptäcka att det är det enda han gör!).
Lycka till!

Pippsi! du behöver verkligen reda ut mycket inom dig själv. Jag tror inte heller att det handlar om din pojkvän, utan mer om dig själv.

Jag har haft mycket problem under min uppväxt. Jag har även gått och "pratat" med de som är utbildade för att lyssna! Det har hjälp mig enormt mycket och jag har lärt känna mig själv så mycket bättre!

jag tycker du ska vända dig till din husläkare. Han har möjlighet att skicka remiss till en kurator/psykolog etc.
Det flesta vårdcentralet har kurator/psykolog. Det är ett enkelt sett att ta tag i problemet, du kommer inte att ångra dig!

har du några frågor så är det bara att maila!
Lycka till
Kram

Pippsi!

Jag håller med Sanna2010, jag tror du skulle behöva gå till din Vårdcentral och be om en läkartid där och förklara de här problemen. Det är inte bara svartsjuka det här handlar om.

Det du beskriver låter för mig som rena ångestattacker och när du beskriver att du tror dig veta vad andra tänker, då blir jag riktigt orolig. Du behöver hjälp att reda ut det här inom dig själv.

Vad gäller att bli attraherad av andra trots att man redan har någon, ja du... Det går inte att styra över attraktion. Oavsett hur mycket man älskar någon så kommer det alltid komma människor som attraherar en. Men skillnaden är att man kan känna den attraktionen utan att göra något mer, eftersom man redan har någon man älskar och har valt att leva med.

Jag hoppas verkligen du tar de här råden på allvar, bokar en läkartid och förklarar problemet, för jag tror att det ligger mer under det här än "bara" en brist på tillit.

Lycka till!

Du borde nog prata med nagon. Bor ju finnas terapeuter med hogkostnadsskydd som inte har nagot intresse utav dina pengar som sa, och sen ar det upp till dem huruvida fortsatta terapeutbesok ar overflodiga eller inte. Kanske kommer dem rada er att ga tillsammans sa att han far insikt i hur allvarligt det ar, som du beskriver det iaf. Svartsjuka i mindre proportioner drabbas vi alla av, det tror jag hor till en sund relation, men hur du forklarar dina "symptom" som jag skulle vilja kalla det, ar langt fran normalt utan valdigt sjalvdestruktivt och du behover fa hjalp att tackla dessa tantrum. Lycka till

Instämmer i kören av alla som säger att du behöver tala med någon proffessionell om det här.

Det här är inte ett sunt beteende och känslomönster hos dig. Det har ärligt talat antagligen ingenting allas att göra med din kille utan handlar om dig och din självbild.

Kan du inte hitta en plattform i dig själv att stå trygg och stadig på i förvissningen om att du är värd kärlek, kommer med all säkerhet själv att bränna dina broar i vilket förhållande som helst

Man har inte en relation för att vara en annan människas enda källa till glädje och gemenskap. Man blir heller inte blind för att man har partner och framförallt kan man inte ta sig rätten att kontrollera en annan människa och hela dess liv. det handlar inte om kärlek överhuvudtaget. Och det kan bli riktigt farligt om det går långt nog.

Såhär ska du inte må och ha det och inte din kille heller. Du är skyldig dig själv att att kontakt med vården för att få hjälp att reda ut saker och ting inom dig.
Det kan inte vara mer tydligt att det behövs och när du beskriver hur du skadar dig och får självmordstankar, så är det alarmerande.

Gör något åt saken NU, vänta inte!

Tack så mycket för alla fina och vettiga svar! Det gav mig mer instinkt till vad jag måste göra, för jag har varit osäker på om jag verkligen behöver hjälp, om det är så allvarligt egentligen.

Men det är det ju. Varje dag består liksom av hat, ilska, jag är riktigt arg. Det tycker min pojkvän med. Visst är jag såklar glad också, skrattar och sånt.. Men sen är det alltid något som förstör.

När det bli "svartsjukattacker" vill jag bara springa ut från lägenheten, ner mot havet, skrika, slå i massa grejer, framförallt skada mig själv, försvinna.. ah, det är SÅ mycket känslor! Dessutom har jag nu fått för mig att jag måste kräkas varje gång det är någon tjej iblandad, jag måste straffa och skada mig själv, kännas att jag lyckas med någonting.

Jag ska direkt vända mig till en läkare, men jag känner mig så löjlig? Tänk om den inte tar mig på allvar då? Han kanske säger att det går över, det är så, det är inte farligt och så vidare...?

Kram på er alla!!

Visst finns alltid risken att man inom vården kan träffa på nötter som inte tar en på allvar, men det är nog mer sannolikt att de faktiskt lyssnar och ger dig hjälp vidare.
Var noga med att berätta precis som du gjort här, att du får tvångsmässiga beteenden och att du får självmordstankar. Sådant är de skyldiga att ta på allvar.

Det här är inte löjligt, utan allvarligt.
man kan gå sönder och vara trasig inombords likaväl som man kan bryta ett ben. Kom ihåg det när du nu börjar nysta i det här.

Jag önskar dig varmt lycka till och hoppas och tror att du ska kunna lämna de här jobbiga känslorna bakom dig framöver.

*kramar om*