Ska jag stanna eller gå?

Nja, innan jag och min BM blev sambo velade jag en hel del. Han också kanske. Det gick så långt att vi gjorde slut. Jag ville absolut inte flytta till Norrland och då kändes det som enda alternativet. Några månader efter att vi gjort slut träffades vi igen. Han skulle besöka en leverantör i min hemstad - det gör han typ en gång vartannat år så det var tur att han skulle göra det just då. Då insåg vi att vi faktiskt vill ha varandra och sedan dess har vi varit ihop... och jag bor numera i Norrland...

Vi velade.... vi bröt kontakten  i 1½ år   eftersom i vårat fall var det inte fel på kärleken, det var att våga hoppa rakt ut i det okända och välja vilket land vi skulle bo i som skrämde oss.  Men  nu är vi gifta och lyckliga, eftersom kärleken aldrig dog.

Vad man måste göra  när man grubblar är att sätta sig ner och prata med den andra partner, har vi blivit en vana eller ovana, är vi båda lyckliga och vad behövs för vi båda ska må bra.

Och sedan kan man ju alltid ta en semster på egen hand, vill man inte åka hem  eller inte ser framemot det har man ju svaret.

Jag tror att, som Kattpoet skrivet, det kan vara bra att vara själv ett tag. Då märker man om man längtar efter den andre eller inte.

JAg längtade i 1½ år efter min  nuvarande.

Det blev väll nästan ett års grubblande innan det blev skilsmässa för mig. Fast jag ställde mig inte frågan satsa på förhållandet eller inte utan mer lyda eller lämna :P 

Kattpoet beskriver det bra.. när du är iväg någonstanns.. längtar du hem? Hur känns det? Får du en dålig känsla i magen när det är dax att åka hem igen? Eller längtar du sönder dig?

För min del var svaret enkelt.. iof tog det en utskällning till innan jag accepterade hans hot om skilsmässa och har aldrig ångrat det.  

Min första skillsmässa tog 2 år att komma fram till och jag insåg, stannar jag så kommer jag att dö.  

Jag hade  nämligen fått  tillåtelse att åka iväg utan min man  och träffa vänner eftersom en av hans vänner sa han skulle med,  den vännen kom inte med och jag var ensam med folk som gillade mig en hel helg, jag ville inte åka hem men jag gjorde det endå.

Sen när jag kom hem  hade hans son fått klara sig själv, katten hade ingen mat och han gnällde om middag,  han hade vänner där   så jag visste att jag var säker så jag sa Jag vill Skilja mig .

Han tvingade mig att lova att vänta 6 månader men min pappa fick honom att skriva på papprena tidgare.

Nu efteråt när man vaknade upp har man insett att man aldrig skulle ha gift sig i första taget.