När jag läser det här inlägget så tänker jag bara: Varför byter man efternamn överhuvudtaget?
Det finns ju länder där man inte alls gör det, och de är fortfarande familjer och gifta. Det är ju helt uppenbart att namnbyte för kvinnor skedde på en tid när kvinnan bara var hemma och inte hade någon yrkesidentitet.
Barnen kan ju få det efternamn man väljer om det är något som absolut måste föras vidare.
Fler och fler väljer att behålla sina namn och man är ju lika gift för det. Jag tycker inte att man hör ihop mer för att man har samma namn.
När jag gifte mig så hoppades jag att min man skulle vilja ta mitt namn, för jag har också en anledning till att inte byta. Han ville inte för han har sin yrkesidentitet och han vill inte bygga upp en ny. Så här i efterhand så har jag inte märkt av något opraktiskt alls med att ha olika namn. (Barnen har fått mitt efternamn men deras sista förnamn är min mans förnamn+dotter för att de ska ha lite av hans namn också.)
miaik skrev 2010-02-23 21:26:23 följande:
Jag har en kusin som doktorerade 2007, hon och hennes man gifte sig 2002 men de har behållit sina namn eftersom de är "kända" under de namnen. Själv skriver jag c-uppsats nu, alltså det första som "publiceras" och byter namn 2 månader efter den är klar.. Lite tråkigt men precis som TS är jag vidskeplig och vågar inte skriva den i det nya namnet.Har även lite problem när jag ska söka jobb nu när jag blir färdig med mina studier eftersom jag ska skicka ut CV precis i namnbytesperioden, kommer bli väldigt förvirrat...