Äktenskap nr 2.

Jepp här är en!
Förstår inte riktigt vad du menar hur vi gör med vigsel fest mm..

Jag ska ha en vinröd klänning, känns inte bra att ha en vit, igen! Så jag håller med dig om att det ska vara speciellt och helt annorlunda!
Den största skillnaden som jag känner denna gång är att denna gång är det "på riktigt" om du förstår vad jag menar!? :) 

Förstår inte riktigt.. du har ett dubbelnamn redan? Ditt flicknamn och din son + ex namn?
Eller?
Behåll då din sons efternamn som mellannamn och ta din m2bs namn som efternamn..

Jag har just tagit min mormors mormors efternamn för att jag inte vill ha min ex efternamn då prästen säger.. tager du.. 
Och det beror framför allt på att han är en idiot som bara tänker på sig själv och inte på vår gemensamma sons bästa.. men det är en annan historia..
Jag kommer att behålla det namnet även efter vigseln..

Jag är också inne på nummer 2. Vi ska gifta oss borgerligt och jag tänker inte ha lång klänning. Men den blir förmodligen vit, men kanske några detaljer i silver. Min dotter kommer att vara tärna. Vi viger oss i närvaro av närmsta familjen ca 30 pers. Sedan åker vi på en kortresa.

Tre veckor efter vigseln har vi en fest för alla vänner ca 70 pers. Min blivande gillar inte att stå i centrum så vi löser det på detta sättet. Klädsel Kavaj vid båda tillfällena. Vi kommer att ta hans mammas namn. Han kommer dock behålla sitt gamla efternamn som mellannamn.

Ska också gifta mig för andra gången, 28/8 går det hela av stapeln. Hade tänkt ha en klänning som inte var hellång, inte vit och lite lös och vid då man inte har en kropp som en 25-åring när man är 46! Var i tanken även inne på ett litet bröllop, kanske borgligt. Efter lite funderingar så blir det nu istället: Kyrka, 65 gäster med fest efteråt! Klänningen är vit, hellång, en tajt kroppsstrumpa i spets :) Min dotter på 19 år ska vara tärna. Jag tar min blivande makes efernamn men behåller det namn jag fick av min exman som mellannamn. Dels för att mina barn (vuxna men ändå!) heter så men dessutom för att jag tycker om det och fortfarande står för att vi varit gifta, det var inget misstag men det höll inte livet ut.

Man ska göra som man känner för helt enkelt!! Vill man slå på stort även andra gången så gör man det, vill man göra det lite mer avskilt och i stillhet så gör man det! Bara det känns rätt!

Här är en till. Gifter oss den 31/7 och han tar mitt efternamn.
Min dotter heter både min och sin fars och jag vill inte ha dubbelnamn eller
enbart hans då han har ett -sson namn medans jag har ett ovanligt.

Klänningen är vit, går till knäna och är broderad längst ner.
Dottern är tärna och ska ha rosa. Med är bara våra föräldrar och
vi gifter oss borgerligt. Efter tänkte vi bjuda våra föräldrar på middag
ute på restaurang.
Förra gången var det kyrka, 80pers osv. Denna gången vill jag (och han)
ha det litet och privat. Vi gifter oss av kärlek och det behöver inte vara
stort och dyrt bara för det. =)

Din klänning låter jättefin. Jag har ingen aning om var jag ska hitta en kort klänning. Hur gjorde du?

Är inne på samma linje som crea diem. Skulle vilja ha själva vigseln utomlands i samband med bröllopsresan och sedan droppa nyheten på en inflyttningsfest i vårt nya hus. Har dock lite svårt för det där med utlandsvigsel då jag inte har full kontroll. Men man får väl ta det för vad det är och bara njuta. Vad tror ni om London, New York eller Paris i december? Pojkvännen är inte så mycket för solsemestrar så jag vill inte utmana ödet på bröllopsresan och jag lider ju inte så mycket av lite julshopping och mys i en storstad.

Jag gifter mig också för andra gången. Den första gången, för elva år sedan, gifte jag mig utomlands utan några vänner eller släktingar och jag hade röd kavaj, hehe.

Så den här gången tänker jag slå på stort och ha riktig brudklänning och bröllopsfest på ett slott med 50-60 gäster, även fast vi gifter oss borgerligt

Jag hittade min klänning på lindex faktiskt.
Den fanns med på deras rea som de hade nu, köpt två reaplagg betala för ett.
Den är omlott över brösten, smala axelband o hel vit med de där broderade längst ner.
Den är superfin.

Jag gifter mig också för andra gången. Förra gången gifte jag mig borgerligt och hemligt, mest för att jag ville vara gift + att vi hade barn, hus osv.

Nu gifter vi oss enbart för att vi älskar varandra och det blir ett riktigt bröllop med allt vad det innebär. Jag tycker inte att man ska hålla låg profil bara för att det är gång nr 2. Tycker inte att det hör ihop med första gången på något vis.

Ang. efternamnet så kommer jag att ta min blivandes namn, barnen kommer att ha kvar sin pappas. Jag kan inte tänka mig att ha hans efternamn kvar. 

Jag tycker inte heller att man ska hålla låg profil, men för oss blir det nog det. Mycket för att jag inte vill ha det likadant som första gången. Sen känner jag absolut inte för att gifta mig i kyrkan igen, jag har helt enkelt kommit fram till att jag är ateist och även om jag verkligen uppskattar kyrkans lokaler, kan jag inte tänka mig att gifta mig kyrkligt. Jag vill också byta namn.

ytterligare en.. jag gifte mig 1995 och trodde att det skulle vara vi två men jag var 23 år och när jag tänker efter så var jag aldrig himlastormande kär eller överlycklig på mitt bröllop utan det kändes mer som en sak man gjorde för att det är så man gör.. hur som jag har 3 barn och för 4 år sedan slog en bomb ner i mitt liv.. jag blev upp över öronen förälskad och tokkär i en man jag aldrig sett tidigare men det kändes för oss båda från första stund som om vi levt tillsammans länge och vi kunde inte vara ifrån varann för det var som om vi blivit skilda åt och äntligen träffats igen.. kanske i ett tidigare liv vad vet jag om man nu tror på sånt..jag hade träffat min själsfrände! omgivningen var inte lika entustiastisk för jag var 34 och han 25 men mina barn älskade honom men vi fick en tuff väg att vandra innan vi blev accepterade.. Nu har han friat och vi gifter oss nästa år i min barndomskyrka. Jag vill inte ha en stor fest och ett spektakel med en massa måsten för detta är på riktigt! jag skulle kunna gifta mig var som helst bara det är med honom och mina barn. Det kommer bli ett mycket romantiskt bröllop men enkelt för jag behöver inte visa världen en fin tillställning men jag vill att de ska se innerligheten och kärleken mellan oss. Mina barn ska vara tärnor och näbb och en middag kommer att hållas för 75 peroner men i enkelhetens namn. jag vill ha en ljust rosa klänning och bröllopsresan kommer gå till Rom över en weekend först och sen i januari 2012 blir det en kryssning i Karibien! Ang namn så velar jag... han heter -son och mina barn heter som ex:et men jag vill ha ett nytt namn som symboliserar det nya vi har.. fortsättning följer i namnfrågan!

här finns en till som planerar bröllop nr 2 =)

Jag vill byta namn, men jag kommer ju då inte att heta samma som mina barn. Men nu är de så stora så jag tycker inte det har så stor betydelse att vi inte heter samma. Vi kommer att ta min blivandes mammas namn och han kommer ha kvar sitt gamla efternamn som mellannamn (eftersom har är så etablerad i sin bransch med det namnet.

Här är en till!
Blir i kyrkan igen, stor fest denna gång med live-band o allt. Ingen vit klänning dock. Det kommer bli helt annorlunda, det är jag säker på. det kommer bli kanon bra! 

Jadå, här finns en till. Hade en massa hang-ups länge länge, och skulle göra ALLT annorlunda från första gången, men den ena detaljen efter den andra börjar släppa, och det känns ganska skönt.

Har inget problem med att ha vit klänning, men däremot är det jätteviktigt för mig att det hela blir enkelt (och vackert), inte så perfekt och inte så mycket sagobröllop. När jag gifte mig första gången var jag rätt ung och ännu yngre inombords, hade noll koll på en hel del. Nu ser jag det som mitt genrep, för den här gången är The Real Deal!