1. Göm
    trådstart

    Spara till DeliciousDela på Facebook

    Svenska traditioner

    Ons 14 jul 2010 10:44 Läst 2033 gånger Totalt 20 svar

    Hur ligger de egentligen till med de svenska traditionerna vid forlovning? Mannen friar eller gemensamt framdiskuterat beslut? Bara kvinnan har ring, eller bada har? osv

    Forstor ju oxa att man kan gora precis som man vill, men ar valdigt intresserad av vad som faktiskt ar den svenska traditionen och vad som kommer fran filmensvarld (dvs usa).

    « 1 2                       »
    1. Hm, jag är ju inte gift så om något är fel får någon annnan gärna rätta mig :)

      Före vigseln: Det finns både traditioner och sådant som kanske inte är traditionellt i ordets vanliga bemärkelse, men som är "normalt" för svenska bröllop. Tex. var det förr så att man gifte sig inom ett år från förlovningen, något som inte alls spelar någon roll idag. Brudparet förväntas själva bekosta sitt bröllop och ev. tillskott från föräldrarna ses som generösa gåvor och inget man bör förvänta sig. Möhippa och svensexa anordnas av brudens/brudgummens vänner och är till för att fira den blivande och ligger alltså inte på tärnan att ordna. Ofta är ju tärnan en nära vän och ordnar iaf. Storleken på bröllop varierar, men det vanliga är väl släkt + vänner, eller en liten mindre cermoni med de närmaste. Jättebröllop på 150-200 gäster upplever i varje fall jag som ovanliga.

      Vigsel: I ett traditionellt brudfölje går brudnäbbar först, sedan tärna och marsalk och brudparet går in tillsammans sist. Gällande en kyrklig vigselgudtjänsts utformning får du nog bättre svar i prästtråden :) Traditionen är iaf att inte pussas i kyrkan utan på kyrktrappen efteråt, men det är inte så noga vad jag fattat det som. Vit brudklänning är vanligaste opch vitt är inte ett tecken på oskuld eller liknande (däremot var brudkronan det traditionellt tror jag?) utan helt enkelt ett resultat av den tiden då en vit klänning tydde på att man hade råd att unna sig en klänning enbart för bröllopet, istället för att använda sig av den svarta klänning man annars hade.

      Festen: Något som är ganska utmärkande för svenska bröllopsfester är väl att vem som helst kan hålla tal och att det ofta förekomemr allsång av något slag. Beroende lite på umgängeskretsen kanske några vänner ofta hittat på någon form av spexande också. Det här med festhäften är också ganska svenskt har jag för mig, helt enkelt små häften där det kanske står lite om brudparet, om gästerna, sångtexter till sångerna, roliga historier eller liknande. Buffe elelr sittane middag, stor middag eller bara tårta eller tilltug och champange varierar.

      Det var nog det jag kom på i första taget, du får gärna fråga om det är något mer :)

    2. Där kan man se, kunde slagit vad om att ett svenskt brudfölje ser ut som så här
      brudnäbbet först
      brudparet
      tärna-marskalk (hur skall de kunna hjälpa till med ev.släp om de går före brudparet?)
      naturligtvis kan brudparet vara själva också


    3. Flotten skrev 2010-08-08 21:11:12 följande:
      Där kan man se, kunde slagit vad om att ett svenskt brudfölje ser ut som så härbrudnäbbet förstbrudparettärna-marskalk (hur skall de kunna hjälpa till med ev.släp om de går före brudparet?)naturligtvis kan brudparet vara själva också
      Jag håller med, näbbet först, sedan brudpar och sist tärnor och marskalkar


    4. Aleta skrev 2010-08-08 21:22:29 följande:
      Jag håller med, näbbet först, sedan brudpar och sist tärnor och marskalkar
      Det var precis det jag tänkte på, när jag läte tråden också. Jag har aldrig sett tärnor och marskalkar gå in före brudparet.


    5. Aleta skrev 2010-08-08 21:22:29 följande:
      Jag håller med, näbbet först, sedan brudpar och sist tärnor och marskalkar
      Flotten skrev 2010-08-08 21:11:12 följande:
      Där kan man se, kunde slagit vad om att ett svenskt brudfölje ser ut som så härbrudnäbbet förstbrudparettärna-marskalk (hur skall de kunna hjälpa till med ev.släp om de går före brudparet?)naturligtvis kan brudparet vara själva också

      När ni säger ser jag framför mig hur fel det ser ut, tärnan och marskalken ska inte dölja brudparet väl? Nä, brudpar i mitten :)


    6. darkHorse skrev 2010-08-08 16:22:33 följande:
      Hm, jag är ju inte gift så om något är fel får någon annnan gärna rätta mig :) Före vigseln: Det finns både traditioner och sådant som kanske inte är traditionellt i ordets vanliga bemärkelse, men som är "normalt" för svenska bröllop. Tex. var det förr så att man gifte sig inom ett år från förlovningen, något som inte alls spelar någon roll idag. Brudparet förväntas själva bekosta sitt bröllop och ev. tillskott från föräldrarna ses som generösa gåvor och inget man bör förvänta sig. Möhippa och svensexa anordnas av brudens/brudgummens vänner och är till för att fira den blivande och ligger alltså inte på tärnan att ordna. Ofta är ju tärnan en nära vän och ordnar iaf. Storleken på bröllop varierar, men det vanliga är väl släkt + vänner, eller en liten mindre cermoni med de närmaste. Jättebröllop på 150-200 gäster upplever i varje fall jag som ovanliga. Vigsel: I ett traditionellt brudfölje går brudnäbbar först, sedan tärna och marsalk och brudparet går in tillsammans sist. Gällande en kyrklig vigselgudtjänsts utformning får du nog bättre svar i prästtråden :) Traditionen är iaf att inte pussas i kyrkan utan på kyrktrappen efteråt, men det är inte så noga vad jag fattat det som. Vit brudklänning är vanligaste opch vitt är inte ett tecken på oskuld eller liknande (däremot var brudkronan det traditionellt tror jag?) utan helt enkelt ett resultat av den tiden då en vit klänning tydde på att man hade råd att unna sig en klänning enbart för bröllopet, istället för att använda sig av den svarta klänning man annars hade. Festen: Något som är ganska utmärkande för svenska bröllopsfester är väl att vem som helst kan hålla tal och att det ofta förekomemr allsång av något slag. Beroende lite på umgängeskretsen kanske några vänner ofta hittat på någon form av spexande också. Det här med festhäften är också ganska svenskt har jag för mig, helt enkelt små häften där det kanske står lite om brudparet, om gästerna, sångtexter till sångerna, roliga historier eller liknande. Buffe elelr sittane middag, stor middag eller bara tårta eller tilltug och champange varierar. Det var nog det jag kom på i första taget, du får gärna fråga om det är något mer :)

      Tack. De mesta av de har kan jag ju, har iaf varit pa ett svenskt brollop ;) men de ar mycke sma grejer som jag fatt lara mej (som ardningen pa brudfoljet) och endel saker som jag tagit forgivet (som att alla "far" halla tal) och inte visste var typiskt svenskt.

       

      Lite kul att du skriver att Jattebrollop pa 150-200 gaster ar ovanligt, da jag nyligen startade en trad och fraga hur manga gaster som ar normalt att ha pa svenska brollop. Har pa kreta ar de BETYDLIGT storre och de minsta vi varit pa hade runt 150 och de storre runt tusentalet. Lite skillnad ;)


    7. darkHorse skrev 2010-08-08 16:22:33 följande:
      Vit brudklänning är vanligaste opch vitt är inte ett tecken på oskuld eller liknande (däremot var brudkronan det traditionellt tror jag?) utan helt enkelt ett resultat av den tiden då en vit klänning tydde på att man hade råd att unna sig en klänning enbart för bröllopet, istället för att använda sig av den svarta klänning man annars hade. 
      En brud förväntades ju vara oskuld förr i Sverige - för att kolla det brukade kvinnorna i den nyblivne makens familj (tror jag det var) ta brudlakanet och visa upp det för resten. Det förmodades vara blodigt, eftersom mödomshinnan skulle ha spruckit, men eftersom inte alla kvinnor blöder första gången (och långt ifrån alla var oskulder, skulle jag tro...) brukade brudarna ha med sig en påse hönsblod att "spilla" i sängen. 

      Så brudkronan var ett tecken på oskuld, jag skulle gissa att det har något att göra med Jungfru Maria som "himladrottning" eller nåt sånt Det finns väldigt mycket gammalt skrock förknippat med icke-oskulder i brudkronor också. 

    8. Vi hade en "stor" förlovningsmiddag och fest för familjen. 

      Inget dyrt men väldigt kul.

      Men det kanske är en mer isländsk tradition? Hade ni andra inte det?


    9. Syrinx skrev 2010-09-11 17:40:57 följande:
      En brud förväntades ju vara oskuld förr i Sverige - för att kolla det brukade kvinnorna i den nyblivne makens familj (tror jag det var) ta brudlakanet och visa upp det för resten. Det förmodades vara blodigt, eftersom mödomshinnan skulle ha spruckit, men eftersom inte alla kvinnor blöder första gången (och långt ifrån alla var oskulder, skulle jag tro...) brukade brudarna ha med sig en påse hönsblod att "spilla" i sängen.  Så brudkronan var ett tecken på oskuld, jag skulle gissa att det har något att göra med Jungfru Maria som "himladrottning" eller nåt sånt Det finns väldigt mycket gammalt skrock förknippat med icke-oskulder i brudkronor också. 
      Riktigt så var det inte. Det var inte helt ovanligt att kvinnan var gravid vid bröllopet, vilket var OK (för alla utom prästen) eftersom det dels ansågs att de redan var "sammanfogade" av trolovningen och dels eftersom det var oerhört viktigt att få många barn som kunde hjälpa till på gården och en brud som var gravid på bröllopet var ju fruktsam. Om man gifte sig och det sedan visade sig att frun inte kunde få barn var det kört. Det kunde naturligtvis vara mannen som var ofruktsam, vet vi nu, men då talade man bara om kvinnans ofruktsamhet.

    10. Läste någon artikel för några månader sedan om bröllop. Det handlade om vad folk lägger på den stora dagen. 

      Svenska bröllop var ju hyffsat "normala" summor. I alla fall om man jämförde med indiska och japanska (tror jag det var) Där handlade det om miljonbelopp! Och flera tusen gäster. Men då vet de hur man firar med, hehe :)

    « 1 2                       »
Inte medlem? Logga in för att starta trådar eller skriva inlägg i forumet.
eller
E-post:
Lösenord:
Logga in automatiskt på denna dator

Annat innehåll

Allt om kort och trycksaker