Jag kan känna lite som att ringer vi runt så var det som någon skrev, vi bönar och ber att dem ska komma.. Som min tärna sa till mig, kanske låtsas de om att ha "glömt " för att slippa att ringa och tacka nej..
Jag tycker att en inbjudan till ett brölllop är en ära, jag känner mig ärad att få dela deras livs största dag och skulle känna mig fruktansvärt oförskänd om jag inte ringde och talade om hur vi skulle göra, om vi kom eller ej..
Vi skickade ut våra inbjudan första veckan i mars alltså tilloch med 3 månader innan självaste dagen så det har funnits tid att kolla upp den dagen.
Det är väl ändå ett datum som man lägegr på minnet!? Eller jag gör det iaf.
Många av dem som inte svarat på våran inbjudan har vi på facebook och jaf vet att dem varit online med jämna mellanrum och till och med kommenterat statusar som har med bröllopet att göra men ändå inte osat..
Och som ytterligare någon skrev, ont imagen är förnamnet ifall 10 stycken dyker upp fast dem ej osat, för vi har ju varken bordsplatser eller mat, tårta till dem.. Pinsamt..
Sen något som stör mig lite, är att folk tycker sig ha rätten att bjuda med för oss "okänt" folk. Människor som aldrig träffat oss och inte har någon som helst kopling. Kan tycka lite att vad får dem ut av att gå på vårat bröllop ens!?
Min kusin tyckte att det var okej att ta med en vän plus pojkvän som hon varit tillsammans med i en kvart och aldrig träffat oss.. När jag sa att jag är ledsen men det funkar inte då det inte finns plats eller ekonomi till att hennes vänner dyker upp så fick jag inget svar ifall hon kommer själv eller inte alls, och nej jag vill inte fråga igen!
Att det skall vara så komplicerat att gifta sig.. :P