Tillkännagivande av hemligt bröllop!

Om ni inte vill berätta personligen för den närmaste familjen, alltså föräldrar och syskon, så skulle jag ändå tipsa om att skicka deras kort en dag i förväg. Man vet aldrig hur känsligt det kan vara för somliga, och vem vet om mamma eller svärfar tar illa vid av att få veta det hela genom att moster ringer och gratulerar innan de själva hunnit öppna posten. Du känner din familj bäst, men något liknande hände i min släkt och även om det kan kännas som en liten skitsak så blev det ändå någon som kände sig lite "satt på pottan" och sårade av beskedet kom på omvägar. 


Jag skulle skriva något i stil med:

"Den xx augusti 2012 firade vi vår femårsdag med att gifta oss. Vigseln skedde i xxxx och närvarande var endast två vittnen och våra döttrar. Nu åker vi på bröllopsresa men när vi kommer hem vill vi gärna fira att vi blivit man och fru tillsammans med er! På xx-dagen den xx/xx bjuder vi på kaffe och tårta hemma i trädgården. Meddela gärna i förväg om ni kan komma!"

Min kusin postade en bild och ändrade sin relationsstatus på facebook. Det vill jag inte rekomendera :)

Den x oktober blev vår saga sann för då sa vi ja till varann.
Närvarande var bara vi 2 för vi kände att vi ville ha det så.
Vi hoppas att ni kan ha förståelse för detta för det var för oss
det rätta.
På vår stora dag ville vi ensamma vara. Men den x/x får ni gärna komma
å äta/dricka gott med oss!

Tack för tipset!
Jag har läst en hel del trådar nu, och det verkar vara många som tar illa vid att de inte får vara med, eller att andra får veta lite före.. Lite tråkigt tycker jag. Ska man inte bara glädjas åt andras lycka, än att haka upp sig på nåt som jag oxå skulle tycka var en skitsak..!?

Vi postar nog de allra närmstas kort på fredagen, så får en utav våra vittnen posta resten på måndagen då, så kanske det blir bra? Det återstår att se :)

Tack iaf! :D

Haha, nej så vill jag defenitivt INTE att de ska få reda på det!! ;p



Åh, vad bra skrivet! Vi snor nog mkt från det du skrivit ihop, om det går bra? :D

Javisst !

Mrs W 2B skrev
"Jag har läst en hel del trådar nu, och det verkar vara många som tar illa vid att de inte får vara med, eller att andra får veta lite före.. Lite tråkigt tycker jag. Ska man inte bara glädjas åt andras lycka, än att haka upp sig på nåt som jag oxå skulle tycka var en skitsak..!?"

Hur kan man tycka att barnens bröllop är en skitsak? Även om man är glad åt andras lycka, kan man som mamma bli ledsen över att bli utesluten och att få veta en sån sak via Facebook, kanske dessutom genom att någon frågar om sonen har gift sig innan man vet det själv.

Det kanske uppfattas som tufft av unga att endast tillkännage det på detta sätt, men det kan ändå bli så väldigt fel. Jag tror inte meningen är att såra, men det blir följden.  

Jag tycker absolut inte att ens barns bröllop är en skitsak! Det jag menar är att det är en skitsak huruvida du som mamma får vara med eller inte för det är inte förälderns bröllop. Jag är, som ovan nämnt, mor till 2 underbara små liv och skulle för allt i världen vilja dela deras stora dag med dem och bli så inkluderad det bara går i alla detaljer, självklart! MEN skulle min dotter gifta sig i smyg med en man hon älskar innerligt sen 5 år tillbaka, som hon dessutom bildat familj med skulle jag inte bli ledsen ett dugg över deras val. Istället skulle jag tycka att det är otroligt romantiskt och bli överlycklig för deras skull! Hon är min dotter och jag önskar henne all lycka i världen! Vad gör det att jag inte fick vara med? Huvudsaken är att hon ör lycklig och hennes dag känns perfekt för DEM. Istället skulle jag be om att få hjälpa till så mkt det går inför tillställningen efter hemkomsten. Ursäkta, men jag blir lite sur för som blivande hemlig brud tycks det vara helt oacceptabelt att vara egoistisk och utforma sin dag efter sin vilja, tycke & tänk. Medan famuljemedlemmar tycks se det som en rätt att få deras vilja igenom, vilket jag anser är ren egoism. Och sen skrev jag ku dessutom att de närmsta definitivt INTE ska få reda på det via fb, därav tråden från början; jag behöver hjälp med att utforma ett kort som ska skickas som vanlig hederlig post, och som ska tala om att vi gift oss och är iväg på bröllopsresa, men att vi gärna bjuder på någon form av tillställning när vi väl är hemma igen..

Vi reagerar alla utifrån det vi har varit med om och jag har en upplevelse som gör att jag känner på mitt sätt. Naturligtvis är du i en helt annan situation. Ni är redan en familj och vigseln bara bekräftar något som varit ett faktum i många år. Då blir det säkert inte alls lika dramatiskt. Dessutom bjuder ni inte in någon till själva vigseln. Det blir säkert bra. 

Jag tycker att man som vuxen har rätt att få görs precis som man själv känner angående ens bröllop. Vissa vill ha ett stort med släkt å vänner, andra ett mindre med dom närmsta  å så finns det dom som inte vill ha  gäster på sin dag. Kan man då inte som utomstående respektera detta?  Å istället glädjas åt att ens dotter/son/vän gift sej med sin älskade vare sej det är i enskildhet eller inte?
Vi har kommer göra som Miss W 2 B och gifta oss i ensamhet med endast våra barn & 2 vittnen. Jag vet redan nu att det kommer bli sura miner och ett himla liv på vissa i vår närhet. Men vi vill inte ha gäster å kan inte folk acceptera det är det deras problem.
Varför anses det av många som en självklarhet att ex mor å far ska närvara vid ens bröllop?  Om man levt som sambo i flera år så blir det ju ingen skillnad för släkt å vänner att man gifter sej. Juridiskt sett blir det ju skillnad för paret å ev barn förståss.
Jag kanske blir sågad vid fotknölarma för mina tankar men blir man sur för att man inte får närvara vid ett bröllop tycker jag man bör tänka efter lite. Livet är för kort för att sura över nåt sånt.

Vi valde också att ha ett litet bröllop med endast vittnen närvarande. Vi bjöd allra närmaste familjen (föräldrar och syskon och några få vänner) på fika hemma hos oss två dagar senare.


Vissa (framför allt kompisar) blev sura över att inte få vara med i kyrkan och kom med plumpa kommentarer om varför vi hade valt att göra si och så och att det var ju trist av oss.
Den reaktionen hade vi dock nästan räknat med då det ju alltid är någon som inte bara kan glädjas åt andras lycka, men visst svider det när ens livs lyckligaste dag blir klassad som trist.

En oväntad reaktion, som jag i efterhand har förstått är ovanlig men eftersom det hände oss så kan det vara bra att tänka på, är att man kan bli utesluten ifrån övriga släktens kalas under något år eller så, med motiveringen att "vi (släkten) fick ju inte komma på ert bröllop, då bjuder vi inte er till vårt bröllop/barndop/konformationfest/stora födelsedagskalas trots att resten av släkten är bjuden".
Vi blev inte bjudna på makens släktings barndop då de (och ingen annan av alla fastrar, mostrar, kusiner och allt vad det är) blev bjudna på vårt bröllop. Kanske ovanligt som sagt, men inte mer ovanligt än att det blev så för oss.

Innan vi postade våra inbjudningar så satt jag och maken tillsammans och bestämde hur vi skulle bemöta/svara på olika frågor/reaktioner, m.m. så vi var beredda och svarade dessutom likadant och hade haft chansen att tänka ut ett bra svar så vi slapp stå svarslösa.

Alltså... Man slutar ju aldrig att förvånas!!! Hur kan folk tänka på det sättet?! Så jädra idiotiskt!

Vi gör ju lite omvänt. Vi kommer ha ett hemligt bröllop med bara oss närvarande, men vi berättade nu iochmed förlovningen att sambon friat och att vi bestämt att vi kommer ha ett bröllop med bara oss och barnen närvarande. 
Så då fick vi ändå yppa det här med bröllop men håller datumet hemligt och alla är förberedda på att det inte blir någon fest som vi kommer bjuda dem på.
Det går ju att göra tvärtom såklart också, kände mest att jag inte skulle kunna hålla för mig själv att vi ska gifta oss hehe  

annars vore det ju kul att bränna en video med text eller bilder på er dag, typ "sagan om er" och så i slutet blir det bröllopsfoton, som ni postar till alla nära och kära. 
 

Hej! Nu har vi beställt korten som ska skickas iväg :) Texten lyder; "Den 1 September blev vår saga sann. Då sa vi "Ja" till varann. I denna stund när vi två förenades till ett ville vi bara vara vi. För oss känns det rätt Men efter vår resa vill vi bjuda på fest, där vi blir lyckliga om du vill komma som vår gäst! Detaljer kommer sen, men nu ska här badas igen! Varma hälsningar från Mallorca Herr & Fru W med familj" Vi kommer att posta allt så att familjerna får korten en dag före alla andra. Och de som känner sig lite utanför ska vi erbjuda att medverka i festpoaneringen bäst de vill :) Hoppas att det blir bra! Nu är det snart dags! :D

Förlåt för ihoptryckt text, radbrytning funkar visst inte från telefon!

Jättebra formulerat! Väldigt glatt, positivt och ärligt! Jag skulle bli jätteglad om jag fixk ett sådant kort :)