Jag är som daniiel... Jag gråter när jag är glad, arg, upprörd och ledsen givetvis.
Jag var inte så orolig för att jag skulle gråta, alla vet ju att jag har lätt till tårarna. Jag var mer rädd för att jag skulle svullna upp, snoret rinna och behöva stå och fräsa ordentligt där framme.
Här inne på BT var det någon som skrev och rekommenderade att använda OtrivinComp. Nässpray alltså.
Avsvällande och stoppande.
Jag tog nässpray ca30 min innan cermonien, och jag laddade upp med näsdukar i min lilla påsväska som jag hade hängande i bältet (men du kan stoppa i urringningen / bh'n eller linda runt handtaget på buketten osv osv. Bara att ha en näsduk lätt tillgänglig kan göra att du slappnar av. Och nässprayen kan göra resten.
Om inte annat så kanske du kan gråta "vackert"... Såna där filmtårar du vet
När dörrarna slogs upp och jag gick in så försvann all nervrositet.
Och väl framme så försvann allt annat än vi två och prästen.
Ja när näbben busade så kikade vi lite på honom och när yngsta svågern sjöng så lyssnade vi på honom men annars var vi i vår lilla bubbla. Jag märkte inte fotograferna eller gästerna eller något annat förrän vi vände oss om