Jag och min tyske fästman gifter oss i Sverige med en präst som pratar både svenska och tyska, och det är just pga dessa färdigheter som vi valt just den prästen. Vi kör hälften svenska, hälften tyska.
Den svenska "vigselboken" (eller vad det nu heter som svenska kyrkan har) har hela vigselordning med löften etc på ett flertal språk, däribland engelska och tyska, så bara man kan uttal ok så går det ju egentligen! Enligt svenska kyrkans regler ska t.ex. två psalmer sjungas, och då kör vi en på svenska och en på tyska, så får folk göra sitt bästa att hänga med helt enkelt. En vigsel där allt översätts sägs på två språk blir för långt tror jag.
Han säger sina löften och sitt jakande på svenska ("ja!") och jag min löften och jakande på tyska ("ja, ich will!"), som ett tecken på hur vi ärar varandras ursprung.