Aleta skrev 2011-02-04 18:02:55 följande:
Madde2011 skrev 2011-02-04 11:06:51 följande:
Duchess skrev 2011-02-03 14:08:59 följande:
Madde2011 skrev 2011-02-03 13:53:25 följande:
Burre Präst skrev 2011-01-31 21:31:40 följande:
Madde2011 skrev 2011-01-31 21:18:12 följande:
Åh vilken svår fråga. Vi har diskuterat båda alternativen. Först var vi helt säkra på att vi skulle gå in tillsammans, men sen började vi fundera på ingångsmusik och då vill jag gärna att min sambo och hans sånggrupp ska sjunga, vilket blir ett problem om han går samtidigt. Så nu lutar det åt att jag går in med pappa (jag har inte frågat honom än) och att grabbarna sjunger framme vid altaret och tar emot mig men vi får se, vi har ännu inte bestämt oss. Vi tänker fråga prästen och kantorn också om de har några bra idéer. Här är egentligen inga traditioner inblandade, bara rent praktiskt tänk.
Men om det bara handlar om "praktiskt tänk" hur kommer det sig då att alternativet till att gå in bredvid din blivande make är att gå in med din pappa?
Det praktiska handlar ju egentligen bara om din make går in med dig eller ej. Hur kommer pappan in i bilden, om inte genom någon tradition som påverkat dig?
Värt att veta är att många präster inte heller tillåter brudöverlämning.
Ja du , Burre Präst., Jag vill bara meddela dig att jag har inte tänkte så mycket på det här med att gå in i kyrkan. Jag kan lika gärna gå in själv, med min mamma eller min bror om det är det du menar. Men det vore trevligt att ha någon vid min sida.
Och ja, jag vet att många präster inte tillåter brudöverlämning men många betyder inte alla. Det är därför vi ska fråga prästen var han står i frågan.
Här kommer ett spännande förslag: Gå in med den blivande maken vid din sida!
Du missade nog mitt första inlägg där min blivande man troligen ska stå vid altaret med sin sånggrupp och sjunga ingångssången, som jag har önskat. Men vi får se hur det blir. Ingenting står ju skrivet i sten.
Det vore spännande att få veta hur alla som debatterat här sen har gjort på sitt bröllop, vad blev resultatet?.
Jag vet att det tidigare har varit brudar som ändrat sig efter dessa diskussioner. De har inte tänkt på symboliken innan eller kanske inte känt till hur unik i världen den svenska traditionen är.
Några har tyckt att den nästan bortglömda traditionen att mötas på kyrktrappan där mannen lämnar över buketten som bruden inte har sett tidigare och där få ses för första gången under dagen har varit ett fint alternativ när man inte vill ses i förväg.
Andra har givetvis sin överlämning som planerat.
Jag tycker det finns all anledning att berätta saker man vet och föra vidare sådant man faktiskt inser att alla inte vet. Som detta med buketten. Det lärde jag mig på floristutbildningen och sprider här på BT allt jag kan-för det är en kul sak att veta, även om man sedan själv bestämmer sin bukett. Det är kanske meningslöst vetande för många, men att veta varifrån en grej kommer och hur seden sett ut från början hör till det som berikar i livet anser jag. Så, numera vet Aleta och sprider vidare, liksom Aletas gamla etikettbok lärt mig en massa om hur det skulle gå till vid förlovningar etc förr. Det är ju hur kul som helst!
Och NEJ, jag tror faktiskt inte att "de flesta" vet att det inte alls är en Svensk företeelse med överlämning. För det är ju så många som förvånat undrar varför kyrkan skulle ha något emot att man är "gammeldags och traditionell". För övrigt verkar det finnas gott om folk som på allvar tror att vi i Svenska domstolar har en jury osv.
jag har inget emot influenser från andra länder i sig. Däremot är det sorgligt när man tapapr kontakten och kunskapen om hur det såg ut för bara några generationer sedan i ens egna hemland. Det blir historielöst och fattigt tycker jag.
Själv var jag för något år sedan på vigselgudstjänsten där en BT-kompis gifte sig efter att läääänge velat hit och dit om överlämningsdelen och upprört diskuterat i evigheter i trådarna på BT. Hon valde tillslut att gå med sin make och de var så fina!
