Tack för era svar. Jag har bestämt mig för att bara ta det som jargong, även om det nog är mer än snack för vissa av grabbarna. Egentligen tror jag inte att jag blev upprörd för att jag oroar mig för att min man skulle göra nåt, för det gör jag inte, utan mer att det är så tröttsamt att de ser svensexor som en helg då alla regler är satta ur spel, av typen ”what happens in Vegas, stays in Vegas”. Historierna jag fått höra från min man efter tidigare svensexor med detta gäng är vidriga, och då kan jag ändå tänka mig att jag inte ens får höra det värsta. Träffar ju deras fruar och flickvänner ibland, och det har varit svårt att inte tycka synd om dem.
Huvudsaken är ju att min man inte beter sig som de, och inte ens är säker på om han vill åka. (Fast det är klart—om det hade varit min man som föreslagit det där med att hångla upp tjejer och förvärva könssjukdomar skulle jag förstås bli sårad och äcklad, även om det bara är ”killsnack”.)
HappyE—nä, vilken hemsk historia! Vad är det med folk?
Magjestic—fast jag är inte i Sverige
Moire— ”Det brukar inte bli bra om man känner sig tvungen att hålla tyst om något man inte borde ha sett men som sätter igång en massa grubbel.” Så sant!