Jag har ju tidigare skrivit om min kära mors konstiga presenter. Som tur är så är hon inte så förtjust i att ge bort grejer så nu mera så slipper jag oftast få något fult av henne, utan får bara saker som jag exakt har beskrivit, gärna med artikelnummer och inköpsställe utskrivet.
Tyvärr är min svärmor en riktig presentgalning. Jag har så mycket fula grejer som jag fått av henne gömda i gaderoberna så att jag vet inte hurjag ska få plats med mer. Dessutom så kommer hon alltid med minst tre eller fyra presenter varje gång. Tur att vi inte ses så ofta.
För det första så har hon inget hum om smak över huvud taget. bland de konstiga saker jag har fått genom åren finns bla en halsduk i cerise och mossgrönt med bollfrans, ett halsband i mässing med stora lila fjädrar på, en virkad/ vävd (???) hatt i tvättäkta 90-tals stuk, samt en ohygglig nätponcho av ull som är så stor och oformlig att man inte kan ha den på sig utan att kvävas (bildligt och bokstavligt). Tydligen skulle den enligt henne vara "dekorativ och modern" men det undrar jag i vilket årtusende det var?
För det andra så har hon ingen känsla för att grejerna hon ger bort verkligen ska ha något värde för mottagaren, utan för henne så är det viktigare att ge bort måånga presenter - även om de är erbarmeligt fula allihopa. Om ni någon gång har funderat över vem det är som köper alla fula grejer i souvenirshoppar, så kan jag nu presentera svaret. Min svärmor. Hon kan gå in och köpa en handfull med pennor med svenska flaggan på samt ett gäng med kapsylöppnare dekorerade med troll och grytlappar med vindögda älgar och dalkarlar som sedan ska delas ut till alla och en var. De summor hon har förstört på detta sätt måste vid det här laget vara betydande.
Under förra veckan var jag på en resa till Stockholm med förut nämnda dam, hon la följdaktligen inte en bråkdel av tiden på att uppskatta besöket eller titta på den fina utsikten eller i största allmänhet ha trevligt, utan la nästan två hela dagar på att ränna fem kvarter upp och ner mellan Drottningatan och Gamla Stan i jakt på ännu fler bizarra presenter. En av de knasigaste var när hon fick för sig att hon skulle köpa en Bob Marley T-shirt till min svåger och en "indisk" kjol till hans fru som "en present att ta med sig från Sverige" - som om det inte skulle kunna vara själva essensen av generiskt krimskrams som man kan köpa precis överallt i hela världen, och billigare dessutom! Detta lyckades jag dock avstyra, tyvärr inte införskaffandet av en flecepläd i mörkblått med neongröna älgar och dalahästar på.
En av de mest tragiska grejerna är att hon dessutom lägger så mycket pengar på dessa fula saker. Den här gången så fick jag förutom en del annat kraffs en riktigt stor väska i mörkrött skinn dekorerad med ett antal olika små nitar - en sån där som man kanske tycker är raffig om man är 55+ och heter Britt och har kortklippt hår och "färgstarka" glasögonbågar. Tyvärr har jag bara fyllt 30 och har en helt annan stil. Trots det så försår jag ju att hon har betalat ganska mycket pengar för den väskan, pengar som hon kanske skulle kunnat haft roligare för själv... Denna pjäs avlevererades med att den var väldigt trendig, inköpt i en affär där filmstjärnor och fotomodeller handlar, samt att expediten sagt att det var en väldigt ungdomlig modell... öh ja, tack?
Jag har börjat smuggla ut sakerna hon ger mig, en del har jag "re-giftat", halsduken med bollfrans gav jag tex till min biodynamiska syster i julklapp för hon ger mig ändå ingenting alls, men ponchon vet jag inte vad jag ska göra med, kanske måste jag strypa den och lösa upp den i lut...
