Ann och Tommys berättelse om Fiji

Untitled document

En så kallad "Bure" på Tavewa Island en av de 320 öar som går under samlingsnamnet FIJI och som ligger öster om Australien ca 24 timmars effektiv tids flygresa från Stockholm.
Nu är ju inte Fiji 1 (EN) ö utan närmare bestämt 320 öar varav Viti Levu och Vanua Levu är de två största huvudöarna. Anns 50-årsdag skulle firas på Fiji, en ö som vi bara hade hört talas om, vår dotter och hennes man hade året innan besökt Fiji och sa, "om ni ska besöka en riktig söderhavsö så är det Fiji!"

Vi började planera vår resa på Internet, surfade in på Fiji-sidorna och fastnade till slut för Davids Place i Yasawa ögruppen. Men ju närmare vi kom avresedagen och ju mer vi läste om Davids Place så tyckte vi att det lät lite för "spartanskt" för att vi skulle våga oss på det.

Det fick bli korallkusten istället och ett ställe som heter Tubakula Beach Bungalows and Beach Club.
Vi bokade in oss på en Bungalow och e-mailade friskt med Tubakula Beach, bokade om oss till en lite bättre Bungalow och till slut hyrde vi den allra dyraste exklusivaste Bungalowen som dom hade, tur var det, för standarden är lite annorlunda jämfört med Sverige...om man säger så!

Hur kommer man nu till Fiji? Vi bokade våra biljetter hos Aktiv Resor, en kombination av olika stopp, och vi behövde inte bestämma oss förrän dagarna innan vi skulle resa. Det blev först Frankfurt, 2 timmars flygresa, sen Los Angeles 10 timmar, puh! Där stannade vi i 3 dagar för att hälsa på några vänner och vila upp oss lite inför det stora "skuttet" till Fiji. Los Angeles, Hawaii 5 timmar, en två timmars paus för tankning, sen 7 timmars flygresa till Nadi på Fiji, Viti Levu.

Vi flög över vatten, vatten och bara vatten dessutom "försvann" en dag för oss när vi passerade datumgränsen, vi reste från Los Angeles 4:e september och kom fram den 6:e september, den 5:e september var alltså borta. (!) Vi flög in över Nadi på låg höjd och vi kikade efter palmer och dessa vita stränder som vi skulle trampa fötterna i sen, hrm....det såg inte riktigt ut som vi föreställt oss, förvisso såg vi palmer men den vita sanden... när vi landade så var det inte så varmt heller, ungefär som slutet på augusti hemma i Sverige. Ett 25-tal fläktar i ankomsthallen stod stilla vilket också skvallrade om att det inte var någon sommar direkt.

Efter att ha passerat passkontrollen så började vi leta efter en taxi eller buss, en dam kom fram till oss och frågade vart vi skulle? -Tubakula Beach at Coral Coast, sa vi. -"Oh sir, it is the bus over here!" Vilken tur vi hade, direktbuss till Tubakula Beach bara så där, bussen åkte in till Nadi och vi fick se de flesta hotell som fanns inne i Nadi på väg till vårt ställe, det är så på Fiji, bussen tar vägen förbi alla tänkbara hotell och lämnar och tar upp folk!!!

Joe på Tubakula Beach hälsade oss välkomna och det var en upplevelse att få komma hit, bara att knalla omkring i den fina sanden på beachen kändes skönt. Tubakula Beach är dessutom mycket barnvänligt, möjligtvis om man bortser från de "tama" kossorna som kan komma att trava utefter "playan"...

Marion tog en vagn och körde vårt bagage till vår Bungalow och vår bungalow var hyfsat bra men ingen lyx, vi skulle till exempel öppna en liten konservburk men den lilla leksaken till konservöppnare gick i atomer.
Vår Bungalow låg sagolikt nära beachen och det uppvägde sannerligen konservöppnaren... Vi tyckte att det var bättre att äta ute istället.

Vi tog en promenad till receptionen, där stod "Hemingway" också, ja vi kallade honom så, Hemingway såg nämligen ut som en författare. Han verkar ha haft samma problem som vi med att fixa mat själv, .för även han läste om TOM'S RESTAURANT på informationstavlan, "Free transport provided within Korotogo area after meals commencing 9.00 pm daily", det passade oss perfekt, "Hemingway" hade kommit på samma tanke för han satt redan där när vi kom (!)...

Närmaste hotell vid Tubakula Beach hette THE REEF RESORT, gångavstånd och vi tog "Strandvägen" dvs. vi gick utefter beachen, kanske ca 15-20 minuters promenad och det verkade också säkrare att gå där än på vägen, för på Fiji har dom vänstertrafik och det var vi ju inte vana vid! THE REEF RESORT visade sig vara ett ypperligt fint ställe och vi bestämde oss för att äta middag där, lite förvånande att se serveringspersonalen i kjolar, speciellt när det vara herrar som serverade oss (!)
Någon promenad hem efter beachen den kvällen var det inte tal om, mörkret var totalt BECKSVART!!!

Låter det kul med Tubakula Beach? Här är nuvarande prislista, år 2001, över de olika Bungalows. Välj den BÄSTA! Beachfront Bungalow, och inget annat, basta!

Tubakula Beach:Beach Club Dormitory [ Foto ]
Single Room (shared bathroom)s
Twin/Double Room(shared bathroom)
Roadside Bungalow (1-3 persons)
Poolside Bungalow (1-3 persons)
Renovated Poolside Bungalow (1-2* persons) [ Foto ]
Oceanview Bungalow (1-3 persons)
Renovated Oceanview Bungalow (1-2* persons)
Beachfront Bungalow (1-2* persons) [ Foto ]
Each extra person in Bungalow (maximum 5* or 6 persons)
F$12.50+tax
F$30.00+tax
F$33.00+tax
F$50.00+tax
F$55.00+tax
F$68.00+tax
F$60.00+tax
F$75.00+tax
F$80.00+tax
F$10.00+tax

Under de kommande dagarna njöt vi av det fina vädret, tänk att bara ligga under en palm och njuta av ljudet från vågornas brus vid revet, mmmm. DUNS sa det, en stor kokosnöt föll ner från palmen bredvid! Jösses vad läskigt, vi flyttade på oss direkt och efter det så kikade vi alltid misstänksamt upp mot alla palmer innan vi gick under eller förbi dom. Vi berättade det för Joe på Tubakula Beach, han skrattade och berättade att det var ingen fara för kokosnöten har tre ögon och innan den faller så tittar den först till höger sen vänster och slutligen rakt ner...

Hur nu det stämmer med verkligen lyckades vi aldrig få veta (!) Det har faktiskt hänt att folk dött av nedfallande kokosnötter så var försiktiga och se "upp"...en "tvåkilosbomb" 10 meter upp i luften kan vara farlig!

Marion, hon i receptionen, tipsade oss om att besöka Suva, "very interesting" sa hon...Suva är Fijis huvudstad, ett par timmars bussresa från Tubakula Beach, vi skulle åka med 2-bussen. Vi väntade å väntade och frågade sen i receptionen när bussen egentligen skulle komma? -Relaxe, Fiji-time, the bus coming after two, det var första gången vi hörde talas om ordet "Fiji-time" dvs. bussen kommer nån gång efter två beroende på hur ofta bussen får stanna utefter vägen, för på Fiji kan man stanna bussen vart som helst på vägen genom att sträcka ut handen. Inte upp i luften för då vinkar busschauffören bara tillbaks och kör vidare... utan ett "TYDLIGT RAKT UT MED ARMEN" tecken.
Fijitime ja, Fijierna stressar aldrig, en timme kan betyda två eller flera timmar.

Bussarna till Suva är utrustade med lyxig air-condition, dvs. glasrutorna är borttagna, då blir det en naturlig fläkt kan man säga. När det regnar rullar de bara ner presenningarna.
Det var bara i trafiken man INTE tog det lugnt, det hade sina sidor speciellt med tanke på att man tex. kan möta en ko på vägen knallandes omkring helt fritt. Indierna tycker det är okej att kossorna går lösa, i mörkret på kvällen kan det vara förödande för en bilist särskilt med tanke på att vägarna sällan eller aldrig är upplysta.
Suva var en lite stökig stad och inte speciellt intressant för oss som hellre ville vara på beachen och gå och plaska med fötterna i det ljumma vattnet...men vi har i alla fall besökt huvudstaden Suva.

50-årsdagen firades på Shangri-La's Fijian Resort ett suveränt fint hotell inte långt ifrån oss på Tubakula beach. En Taxi körde oss dit och den vänliga Indiska chauffören väntade i bilen medan vi åt...och på Shangri-La's Fijian möttes vi av orden "My name is Joshua and I am for you this very evening!", det var en utomordentligt fin middag med en service så man höll på att smälla av (!)
Man behövde bara "tänka" på Joshua så kom han!!!
Det var verkligen en mycket lyckad avslutning på Tubakula Beach!

Vi fick ett fax, från min bror, 2 dollars please sa Marion! "What, we have receive fax not sent fax" sa jag men Marion berättade att faxrullen var inte gratis som satt i maskinen...det är så på Fiji!

Efter 9 dagar på Tubakula Beach och 693 Fijidollar mindre i reskassan (Icke medräknat middagen på Shangri-La's Fijian restaurang...) så tog vi mod till oss och beställde en taxi, egentligen beställde vi inte taxin för den hade aldrig lämnat Tubakula Beach...Indiern sov kvar i bilen...
Mot Catheys hotell i Lautoka som var vårt nästa mål, ett lyxigt hotell som vi såg fram emot!... Hrm..., på ilderna såg det så lyxigt ut men i verkligen var hotellet ganska hårt nedslitet.
Dagen efter bytte vi "upp" oss till ett lite bättre hotell...men nu var det snart dags att prova på nån ö, en riktig söderhavsö med palmer och fin vit sand, det var ju det vi hade drömt om hela tiden!

Förvisso vågade vi oss bara på en dagstur, vi var lite försiktiga.så det fick bli en "Day Cruise" till Beachcomber med den stora fina båten "Tui Tai" Den stora fina båten "Tui Tai" tog oss ut till Beachcomber på nån timme!

Så här fint ser Beachcomber ut!

En fantastisk liten fin ö och vi hade en sagolik tur med vädret, riktigt sommarväder och från ön kunde vi se att Lautoka låg insvept i tunga mörka moln, ha ha. Tui Tai kunde inte komma ända fram till ön, det var så grunt att vi fick kliva över till en liten flatbottnad båt med "glasbotten" så att vi kunde se korallerna och fiskarna, kul!
På Beachcomber serverades en härlig måltid med ett "smörgåsbord" som var som en dröm, med alla dessa exotiska frukter och mat som vi inte riktigt visste vad det var men gott var det! Sandstranden var så mjuk och fin att det kändes som om man gick på små risgryn, lent och fint och kristallklart vatten.

NU äntligen kände vi oss mogna för en tripp ut till Yasawa öarna och Coral-View Resort! Vi bokade in resan på hotellet och tog sen en Taxi ner till hamnen och kikade efter den lite större båten, trodde vi ja..., som skulle ta oss ut till Yasawa Island men ingen båt syntes till.

Jag frågade reseledaren "Where is the boat", som svar fick jag; "It's here, downstairs..." Nedanför bryggan låg en liten mycket liten båt med tre utombordare på, en 45hk en 60hk och en 75hk sammansvetsade med en rostig järnstång.
Ann såg minst sagt fundersam ut...

Ett par från Nya Zeeland begärde omedelbart pengarna tillbaks och fick det också efter en mindre diskussion. Vi pallrade oss ner i skutan och "maskinisten" drog igång ettans motor, sen tvåans och slutligen treans motor. brum brum oj oj. "Kaptenen" ombord grep tag i mikrofonen och anropade CORALVIEW RESORT och berättade att vi var i antågande och begärde "starttillstånd", ja jag vet inte så noga för han pratade på Fijianska eller nåt ditåt. kanske Indiska?...

Färden över Söderhavet gick med en ryslig fart och trots "guppandet" så tankade dom under färden, ja en av "maskinisterna" slangade bensin över från en dunk till huvudtanken för vi skulle ju inte behöva stanna för att tanka inte...

Efter tre timmar och en öm rumpa som gjorde sig kännbar efter att ha suttit och hoppat på en träbänk i tre timmar så närmade vi oss ön Tavewa Island som ligger ganska högt upp bland Yasawa öarna, även där fick vi kliva över till en mindre båt som drogs i land av några starka Fijier, inte ända fram utan vi fick vada i land för det var så grunt.
På land väntade en samling människor som sjöng, spelade och klappade händerna mycket glatt, man gör så när det anländer gäster till en ön, en urgammal tradition för att välkomna gästerna.

Rocky Vola Vola hälsade oss välkomna och trummade på en trädstock med två stora träklubbor och berättade att när man hörde detta trummande så var det mat, antingen frukost, lunch eller middag. Bra grej, en urgammal tradition som också användes för att kalla till sig byborna när nåt var i görningen, inte bara mat. Fijierna har oxå varit kannibaler, fast det var ett tag sen förstås, puh.

Vi tilldelades en s.k. "Bure" ett litet hus ungefär lika stort som en lekstuga, det fanns ca 5-6 stycken Bure på CORALVIEW RESORT men vår var bland den minsta, en tvåmans-Bure skulle man kunna säga! En dubbelsäng och en hylla fanns i "hyddan", ja en ödla fanns där också som jag tyckte var bra för den käkade upp alla mosquitos. Ann var väl så där förtjust i den. hon tyckte att den hade så kalla fötter (!)

I sanden utanför vår hydda skrev vi in våra namn Ann och Tommy med vita små snäckskal, ifall vi skulle få nåt e-mail… man vet ju aldrig. Ön var helt fantastisk, en utflykt ingick varje dag och Rocky Vola Vola tog oss med i båten över till Long Beach och andra småöar runt omkring, den Blå Lagunen skulle vi också få besöka. På den här ön var det verkligen sand, runt hela ön (även i sängen...) och man kunde nästan knalla runt ön på några timmar, nästan, för på spetsen på ön var det vassa klippor som satte stopp för en skön promenad. Men vad gjorde det för det var så härligt att knalla i vattnet utefter sandstranden och det var inte alls så kallt längre.

Nu började temperaturen stiga och vi kände sommarvindarna börja komma. ...med den kom oxå "törsten"..., runt hela ön fanns kristallklart saltvatten men det var inte riktigt det vi var sugna på utan nånting annat, nåt som svalkar och värmer på samma gång, nåt stärkande... Vi gjorde så gott vi kunde och försökte inrätta det nödvändigaste, resväskorna tillsammans med fönster-luckan blev ett perfekt bord. En 25 cl whisky-flaska, Coca-Cola och en påse jordnötter inhandlades i Coralview Resorts bartender Siri och det blev genast hemtrevligare.

En utflykt ingick varje dag och Rocky Vola Vola tog oss med i båten över till Long Beach och andra småöar runt omkring, hela dagen låg vi och latade oss där! Den Blå Lagunen skulle vi också få besöka lovade han...
Den Blå Lagunen ser man i mitten på bilden nedan, vattnet var kristallklart och skiftade i blått och grönt beroende på djupet och korallerna. Man kunde gå över dit sa dom på Davids Place, vår bartender sa att det var möjligt om man var si så där 5-6 meter...

Att utforska ön var trevligt, sanden var fast och fin att promenera på om man gick en liten bit ifrån vattnet och vi kunde knalla kilometer efter kilometer, det här var verkligen Fiji, det riktiga Fiji som vi drömt om! Utsikten var bedårande, det fanns en stor kulle/berg på ön, tänk om man skulle...

...vi "klättrade" faktiskt ända upp på toppen av berget och man ser Coral View Resort vid strandkanten på bilden ovan, husen ser ut som små prickar. Dom var inte mycket större när man kom närmare heller...De stora "Day Cruise" båtarna låg på parad i viken på ön mittemot "Nanuya Lailai" och hade "förtur" till lagunen vilket gjorde att vi fick avstå ett besök där. Men vad gjorde det, vi hade hundratals "Blå laguner" att njuta av, det var precis lika fint överallt, vilken ö man än kom till!

Men vad såg vi på vägen utefter
stranden när vi promenerade om inte Davids Place!!! Det var ju där som vi hade tänkt hyra från början!!! Hrm. Låg det verkligen på samma ö? ...Ja visst och vi som trodde att det låg på nån annan ö!!! Hyddorna ser verkligen "exotiska" ut men standarden är enkel, gemensamma toaletter utomhus, utomhusdush m.m. ja som på landet som det var förr men det här är Söderhavet...

Kvällarna på Coralview var härliga, "orkestern" spelade varje kväll och Rocky Vola Vola var "the spokesman" det syntes tydligt.
Kavan gjordes i ordning varje kväll, i en stor rund skål kramades den ur, kavan var inlindad i en duk som en av fijierna kramade å kramade och Rocky Vola Vola var den som alltid fick dricka först, är man "The spokesman" så är man...

Vi fick sen vara med om en riktig "kava-kväll", med spänt intresse följde vi hela proceduren och jag fick gå fram först för att smaka, hustrun ropade lite svagt: "Tommy drick inte det där, spotta ut!!!" Jag gick fram och man skulle först klappa händerna och säga "Bula". Rocky Vola Vola sa till mig "No no, it is not like that, you must do like this!!!" han kupade sina händer och klappade dovt, det var så man skulle klappa och inte som några applåder inte... Jag drack försiktigt och försökte känna vad det var för smak, det stack lite på tungan och jag räckte över det halva kokosskalet till den serverande Fijianen "MASAN", en gigantisk stor man som inte tog emot "skålen" utan sa "DRINK ALL!!!", vem som helst hade druckit ur, även jag som tänkte på det där med kannibalism...man vill ju inte stöta sig (!)
Vad är nu Kava för nåt? Ja det är inte någon narkotisk drog i den bemärkelsen utan mer rogivande och botanisterna kallar den för "Piper methysticum" och det är EN sort bland ca 1000 olika pepparsorter!

På stranden stod dom uppställda, hela peronalstyrkan på Coralview Resort och spelade och sjöng när vi skulle lämna ön. Det var inte samma glädje i sången och musiken den här gången, det lät faktiskt lite sorgligt när vi nu lämnade ön.

Kaptenen gav order om "start the engine" 1:an, 2:an och vänta lite nu 3:ans motor hostade betänkligt? "Maskinisten" såg lite förlägen ut och trädde på en huva på motor nummer 3 (!)
Tänk vad bra med tre motorer när en strejkar.. Vad tryggt det kändes...

Vi lämnade ön Coralview efter 6 härliga dagar och lite "Robinsson-liv" på ön Tavewa Island, vi förstår mycket väl nu hur det är att leva på en Söderhavsö även om vi fick all mat tillagad utan att behöva röra ett finger så var det ändå lite vildmarksliv. Ja det var det, jag lovar!

Vill man åka till Coral View Resort så kan man beställa resan på de flesta hotellen på Fiji, man betalar vistelsen inkl. resan i förskott, det är väl för att man inte ska kunna ångra sig... För oss kostade det 277 Fijianska dollar och 20 cent för 6 dagar, det inkluderade tre mål mat om dagen samt husrum och båtfärd tur och retur.

I Svenska kronor blev det ungefär 1.500 Skr för oss båda ca 255 kronor per dag, otroligt billigt, förvisso bodde vi lite billigt men i alla fall!
Om du åker ut till ön tänk på att det finns inte så mycket att köpa där, öl, drinkar, cigaretter finns naturligtvis så det behöver du inte släpa med dig men resten som tandcreme, tvål m.m. ta med dig det! Köp också gärna med dig små påsar med chips och nötter från Lautoka, det går förvisso att köpa en del, men det är lite dyrare ute på ön och när man vet att det är svårt att köpa blir man desto mer sugen!

Adressen till Coral View Resort är:
Coral View Resort, Tavewa Island,
Yasawa, PO Box 3764, Lautoka.
Tel: +679 662648

På "Fastlandet tog vi in på Wests Motor Inn, ett urmysigt ställe och efter bara sex dagar på ön så kändes det som om man kom till ett lyxhotell. Varmt och kallt vatten direkt ur kran, dusch, inomhustoalett, swimmingpool ja ALLT fanns. Det här hotellet rekommenderade vår dotter och hennes man oss, det hade själva bott där 1996. Trot eller ej men vi fick fick EXAKT det rum som dom bodde på när dom var här sist!!! Vi visade videofilmen för dom och Charlotte sa "Pappa där bodde vi också, dom har flyttat på soffan men annars är allt sig likt!!!"
WESTS MOTOR INN
PO Box 10097, Nadi Airport
Ph: (679) 720044 Fax: (679) 720071
Email: westsmotorinn@mail.is.com.fj

Den 24:e september 1997 var det så dags att lämna Fiji och vi hade bokat ett hus på Rarotonga dit vi anlände den 23 september på kvällen, vi fick alltså en "extradag" som kompensation för den 5:e september som försvann nånstans i cyberspace... Nån som upplevt den :-) ?...
På min hemsida kan du se fler bilder från vår Fiji vistelse och en karta, men annars är allt samma som här.

Av Tommy Högberg