Wedding by the sea

Prolog:

Magkatarr orsakad av en idé om att hålla bröllopet på min barndoms sommarparadis. Det är en ö. Dit måste man åka båt. Då måste man ragga folk som vill köra cirka 70 gäster. Å just ja! Det bör ju vara bra väder också! Helst inget regn alls och heller inte för mycket vind!

Dödsfall och båtar som brinner. "Vissa" människor i närheten är kraxande olyckskorpar och säger: "Det kommer aldrig att gå!". Inte till oss dock, men till många andra.

Solist som hoppar av och sedan ska ersättare jagas och inte lyckas spikas förrän en vecka innan.

Många frågor att reda ut. Hur skulle det gå?? Hur skulle vädret bli? Skulle vi tvingas ta till backup-alternativet? En kyrka på fastlandet??

Upplösningen:

Veckan innan 7/8 uppdaterade vi nog yr.no sisådär 3491 gånger om dagen. Hur skulle vädret bli? På fredagen skulle vi vara tvungna att ta beslutet eftersom båtägarna skulle få reda på om de skulle köra eller ej och gästerna skulle få veta vilken tid de skulle infinna sig.

Vädret varierade från timme till timme. Ömsom regn, ömsom uppehåll. Mot torsdagen hade det stabiliserat sig såpass att vi åkte ut och rekade. Först då började det kännas på riktigt! Vi såg ut platsen vi skulle hålla vigseln vid och tänkte oss var kaffet skulle serveras medan de väntade på oss.

Öborna tog emot oss med öppna armar och verkade nyfikna och glada åt att de nog skulle få ett bröllop på ön!

På fredagen kunde vi så bestämma oss! Vi skulle köra på dröm-planen! Vi ville ju så gärna! Min pappa finns inte i livet, men där ute har jag minnen av honom och det skulle ju kännas så fint...

På lördagens morgon vaknade vi båda i god tid. Fick sovmorgon till o med, eftersom min underbara hårstylist/sminkös, Shara har för vana att åka ut till sina kunder! Helt fantastiskt!

Mamma och svärmor sprang runt som yra hönor, men vi var jättelugna! Tror man oroat sig nog fram till hit och kunde äntligen bara släppa allting!

Tärnan och marskalken anslöt och de var lika nervösa de! Vi skrattade bara åt dem! =)

Sen hämtade vi vår vän prästen och blommorna! Vi hade en alldeles nyvigd präst som är vår vän. Vi kände honom innan vi blev ett par och hade sagt att när han är klar får han viga oss! Vi blev hans första brudpar! 

Sedan klädde vi oss och for i karavan till båtarna som skulle ta oss ut till ön. Vi fick rapporter om att det gått bra att få ut folket och nu började det pirra i magen!! Snart var det dags!!

Solen strålade inte, men det regnade heller inte! Det var sådär lagom! Och vattnet! Nästan spegelblankt trots att det var öppet hav!

När vi stog på stigen och skulle gå ner på klipporna till prästen och alla våra gäster började tårarna rinna! Det skulle äntligen ske! Allt vi kämpat för och planerat skulle äntligen få gå i uppfyllelse! Det var skitmärkligt att se alla våra vänner där, samlade för oss, för vår skull!

Allt var helt enkelt perfekt!! Kunde inte ha blivit bättre!

Vi fick ju ragga solist på nytt och jag vet inte hur många människor vi kontaktade innan vi äntligen fick napp! En jätteduktig duo spelade de två låtarna vi ville ha och det var alldeles, alldeles underbart!

Vi hade en ung tjej som fotade oss och det lilla vi hunnit se av alla 650 bilder hon tog (vi fick alla överförda till datorn) är att de är helt fantastiska! Har aldrig känt mig fin på bild, men tror nästan det finns någon där som jag kan tänka mig ha på väggen! 

När vi kom till restaurangen var allt perfekt! De hade dekorerat precis som vi önskade. De hade till och med dekorerat på andra ställen än på borden! Trots att de sagt att de inte skulle kunna det! De ansträngde sig för att vår dag skulle bli så bra!

Maten var underbar! Min morfar hade fiskat abborre som blev huvudrätt. Våra mammor hade gjort tårtorna som var perfekt! Och till förrätt serverades en jättesmarrig västerbottentårta med citrusmarinerade rädisor, balsamico och ruccola! Mycket gott! Godare än jag kunde tänka mig, trots att jag in i det sista var skeptisk till rädisor!
 

Det var massvis med tal! Jag var orolig att det inte skulle bli ett enda, trodde ingen skulle vilja säga någonting! Vi räknar till 12 tal!! Grät åt alla fina människor som ansträngt sig så för oss! Blir tårögd bara jag tänker på er!!

Vår toastmaster var exemplarisk! Vår sånganförare också! Middagen drog ut på tiden, men det märktes inte! Hände något hela tiden!

Vår brudvals blev VÅR låt, trots att jag inte vågat önska den. Den är lite krånglig. Min vän, psalmkompare och sånganförare tog sig an den och gjorde om den till vals och sjöng för oss!

Vänner till oss spelade och diverse folk sjöng till dansen!

Jag själv gick upp och drog av "Du är min man"!

Jag vågade till och med ha en egenskriven låt som utgångsmusik. Vi skrev inte i programmet att jag skrivit den, men det räknade folk ut eftersom den hette Brudvals från Sörön! 

Min man höll ett underbart tal!! Guud vad jag grinade! Daniel, släng dig i väggen!!
 

Han hade också en underbar överraskning till mig! Jag hade sagt att jag så gärna ville ha syrener i buketten, men det finns ju inte i augusti! Han hade fryst ner ett knippe i juni och förvarat i vår frys! Jag fick dem upptinade på ett fat! De såg bruna ut (bladen dock gröna) men de luktade syren! Så underbart!!

Det blev inte så mycket tid till dans pga förseningen, men det blev lagom! Vid elva på kvällen började det dugga, men det gjorde ingenting!!

Bussen som vi bokat åt gästerna uppskattades också.
 

Vi drog till ett hotell i ett lyckorus, i en lila bil som mina mamma raggat åt oss. En plymouth nånting. En gammal sak. Färgtemat var lila bla.

Epilog:

Vi har fortfarande inte fattat nånting. Vi ställer oss frågan "Vad kunde ha gått bättre?" och vi kommer fram till INGENTING!!!

Vi är sååå lyckliga! Jag kände mig vacker, trots alla miljaaaarder överflödiga kilon och skavanker som man mår dåligt över till vardags!

Allt var perfekt, och det finns massvis med film och bilder som gör att vi får återuppleva dagen om och om igen!!

Önskar alla en minst lika underbar dag!

Allt slit, alla tårar, alla samtal, all ångest! Allt är som bortblåst!!

Om två veckor åker vi på vår bröllopsresa! Guadeloupe i två veckor! Längtar sååå!