Stormande kärlek

Som alla par hade vi planerat vår dag noga. Vi hade valt att hålla allt enkelt, vi hade partytält i trädgården, skulle fixa hår och smink själva hemma och syrran som i och för sig är näst intill professionell fotograf skulle fota och hjälpa till med det praktiska under dagen.

Bröllopsdagen var lördagen den tolfte juni, tiden var klockan elva. Historien börjar dagen innan.

Vi har ett vackert hus på landet med en perfekt stor gräsmatta framför huset. Här satte företaget vi hyrde partytältet av upp tältet på fredag förmiddag och framåt kvällen dukade och förberedde vi så mycket vi kunde – resultatet blev väldigt bra! På kvällen äter jag, blivande mannen och min syster en trevlig middag, lägger champagnen till frukost på kylning och konstaterar att allt känns bra.

Ju senare kvällen led desto mer började det blåsa. Vi somnar gott men halv två på natten vaknar jag av ett BRAK och sätter mig upp i sängen för att se partytältet stå på högkant. ”Jaha” var min tanke, drog på mig träningsoverallen och springer ut för att rädda det porslin som räddas kan, jag konstaterar att äppelträdet vi fått i tidig bröllopspresent är krossat och att det mesta är ställt på ända.

Jaja, det är inte mer att göra, tänker vi, vi får gå upp tidigt och fixa å dona istället. Vi är förvånansvärt lugna och tar läget med ro. Vad ska man göra?

Så på morgonen, vår bröllopsdag, går vi upp halv sex. Det stormar och regnar. Istället för champagnefrukost får vi diska porslin, mannen städar ur maskinhallen/stallet och vi kånkar bord och stolar för att skapa en ny festlokal. Mannen fortsätter med att köra till MAXI och köpa en högst exklusiv pappersduk… Framåt halv tio, tio-tiden börjar maskinhallen få fason och vi går in för att göra oss i ordning. Mannen har damm och smuts över hela sig och mitt hår står på ända. Vi kommer in och inser STRÖMMEN HAR GÅTT. Duschen har inget tryck, locktången funkar inte… Det är först nu som jag känner paniken krypa sig på men tar det lugnt och börjar med sminket, mannen lyckas bli ren i det lilla självtryck där är och så.. KLICK… Jag har nog aldrig blivit så glad för en lysande lampa! Jag och syrran hjälps åt och jag blir riktigt fin! Vi stänger av locktången elva minuter innan kyrkklockorna ska klämta och beger oss ut i bilen. Kyrkan ligger inte långt hemifrån men jag vill lova att det var tur att traktens polis satt i kyrkbänken…

Kyrkan ligger i en T-korsning och när vi saktar in för att korsa vägen går ekonyheterna på – VI ÄR I TID!

Ceremonin är vacker, alla är glada, vi sa ja och vänder oss dryga halvtimmen senare om och möter för första gången alla våra vänner och familj som man och hustru. Vi går till vackra toner ut, molnen har skingrat sig och från en vackert blå himmel lyser solen för fullt, det blåser men vad gör det? Maskinhallen blåser i alla fall inte iväg.

Väl hemma blir festen helt underbar, champagnen flödar, alla är glada och maten är god.

När jag ser tillbaka på dagen minns jag min vackra man när han läser löftena, jag minns min snälla syster som var till så stor hjälp hela dagen och jag minns vårt lugn. Vad gör att alla planer bokstavligen blåser iväg? Kärleken står stark och tillsammans är vi oövervinneliga.

Störst av allt är kärleken!