Skulle aldrig haft högklackat den kvällen...

Jag vill börja med att berätta att jag är den typen av person som oftast planerar fester, överraskningar och roliga upptåg för andra- och som de flesta andra som är som jag, är det sällsynt att vi själva blir uppvaktade med sådant. Därför skulle jag vilja dela med mig av mitt livs härligaste chock: När David, friade till mig offentligt (!) på den vackraste gatan i hela Gdansk en sensommarkväll..

I somras, efter en månads jobb i Norge, hade jag och David bestämt oss för att åka på en välbehövlig semester i Europa. Vi brukar tågluffa och hade tänkt göra så den här gången med. Första stoppet var planerat att bli Paris. Vi har försökt med detta flera år i rad utan att ha lyckats (tågluff är spännande på det sättet att man aldrig riktigt kan garantera resrutten..) Vi hade precis kommit hem till skåne från arbetet i Norge och ringde redan samma dag till SJ för att höra oss för om biljetter. Allt verkade gå vår väg; det fanns exakt två liggvagnsplatser kvar till Paris!  Väl nere på tågstationen för att köpa biljetterna säger personen i luckan att det inte finns en enda plats kvar längre! På en halvtimme hade de alltså blivit bokade av något annat lyckligt par! Jag har inte riktigt ord för hur besvken jag var, dels för att jag sett fram emot att äntligen komma iväg till Paris, dels för att jag var så trött efter en intensiv jobbperiod och en lång resa hem.

Vi satte oss på centralen och diskuterade läget. Jag ville absolut iväg samma dag eftersom jag hade åtaganden att göra efter semestern. Till sist bestämde jag mig för att det inte var lönt att sura längre så jag sa till David "Vi tar hela lönen och så kör vi på en riktig lyxsemester i Polen istället!" David var inte sen att haka på och jag såg att han blev glad att jag inte var lika modfälld längre. Vi hade varit i Polen innan och alltid konstaterat att det varit det bästa resmålet på våra tågluffer. Så det var i alla fall ett säkert kort om man ville ha god, billig mat, vita sandstränder och en rolig båttur. Och i efterhand är det alltid roligt att höra vännerna säga: "Va!? I Polen?? Åhh.. typiskt er."

Vi gick ut på gatan igen och då gjorde David det första märkliga draget. Jag borde ha tyckt att det var mer konstigt än vad jag gjorde, men jag var så fokuserad på våra ombytta planer så jag tänkte inte så långt. Väldigt bestämd i rösten och pekandes med hela handen sa han: "Då går du hem nu och kollar upp biljetter till färjan så går jag och köper mat som vi tar med oss på tåget till Karlskrona!". "Jaha..!" sa jag och gjorde utan vidare som han sa. I vanliga fall hade jag nog tyckt att vi skulle handla tillsammans och gå hem ihop som vi alltid gör, men i detta läget kändes allt lite stressigt så jag skyndade mig hem på egen hand.

Väl hemma satte jag igång datorn och gick in på Silja Lines hemsida och sökte upp en rutt som gick samma dag. Det visadesig till min fasa att om vi skulle hinna med den så skulle vi vara tvungna att ta tåget inom en timme! Vi som inte packat eller någonting! Jag kastade mig på telefonen och ringde David. Han svarade inte. Jag ringde igen. Han svarade äntligen, men lät jättekonstig på rösten, helt skum faktiskt. Jag försökte få fram mitt ärende, men han sa bara att "jag kan inte prata nu riktigt..jag kommer hem snart!" och så la han på! Jag for i taket! Förstod han inte att jag behövde veta om jag skulle boka båtbiljetten eller inte??

Jag kollade upp fler resmöjligheter till Karlskrona, men detta var enda sättet- och minuterna tickade. Jag ringde honom igen, men nu svarade han inte alls. Jag kände hur jag blev mer och mer irriterad. Jag var hemma ensam och visst inte om jag skulle boka, packa eller bara skita idet.

När David kom hem en stund senare flög jag bokstavligt talat ut i hallen och var ganska upprörd över att han inte svarat mig, utan låtit så nochalerande. Han själv såg lite flummig ut och verkade vara på gott humör..Vilket gjorde att jag trodde att han struntade totalt i hur stressad jag kände mig. "Fattar du inte att jag ville att du skulle vara med och besluta om jag skulle boka eller ej!?" sa jag. "Jaha..ska vi bråka nu?" sa han och såg verkligt besviken ut. Vi insåg att om vi överhuvudtaget skulle komma iväg till Polen samma dag så var det bäst att få detta överstökat. Vi pratade i en kvart ungefär och tillsist blev vi vänner igen och bokade biljetterna tillsammans. Vi packade våra väskor (läs: slängde ner ALLT vi trodde vi kunde behöva) för en vecka i Gdansk, Gdynia och Sopot, Polens guldkust. Nu var det riktigt riktigt bråttom och jag ringde en taxi som tog oss till centralen precis i tid för att hinna slänga oss på tåget. På tåget kunde vi pusta ut och nu kändes det riktigt härligt att ha kommit iväg.

Vi anlände till Gdynia med färjan på morgonen den 30:e juli och tog sedan pendeltåget till Gdansk för att bo där. Gdansk är en underbar stad med fantastiska hus, en vacker kanal och en massa bra restauranger. David är ett huge fan of det polska köket och portionerna är enorma, vilket uppskattas av oss båda. Därför borde jag kanske anat ugglor i mossen när han på kvällen beställde in en soppa till middag. Det var annars något vi åt som förrätt och jag frågade om han bara skulle ha det. "Eeh.. ja. jag är sugen på soppa just nu" sa han. Sekunden senare beställer min käre ölfantast till man in vin (!) att dricka..
Hursomhelst så är inte jag någon som förväntar mig storslagna överraskningar, då det som sagt oftast är jag som planerar och håller koll på det mesta i den vägen. Men självklart bor det en liten prinsessa i mig också som vill bli uppvaktad som en sådan, och detta var helt klart hennes kväll..

Vi åt upp vår mat och gick hand i hand ned längs den otroligt vackert upplysta gatan Ulica Dluga, gatan där kungen brukade rida in under triumfbågen med sin procession. Det var en varm, sen kväll och vi strosade fram. Jag med mina intet anande funderingar över staden och dess arkitektur och historia, David med sina tankar som säkert var av en helt annan art!

Vi kommer fram till triumfbågen och David gör sin sista lite märkliga manöver. "Oj, vilket fint hus! Kan du inte försöka ta ett kort på det?" säger han och pekar på en av de pampiga byggnaderna. Jag funderar en halv sekund på varför han plötsligt blev så intresserad av att få med ett hus på bild. Jag tar så gott som alla kort och det fanns väldigt många lika vackra hus som jag precis fotat. Men jag tänker inte så mycket på det utan slänger fram kameran och försöker få en bra bild, vilket inte är det lättaste i kvällsmörkret. Jag tar en minut eller två på mig och ska sedan vänder jag mig om för att tala om hur svårt det är att fota i mörker med en vanlig digitalkamera. Och vad ser jag? Plötsligt står David på knä framför mig mitt på gatan, med tre långa mörkröda rosor utsträckta och en ask med ringar i en liten mörkblå ask. Sedan kommer frågan som jag hoppas att alla som drömmer om det ska få chansen att höra och helst av rätt person. Det fick jag göra- och det blev så överväldigande att jag höll på att ramla mitt på gatan med en massa människor som vittne!
"Vill du gifta dig med mig?" frågar han och jag kan inte göra annat än att haka upp mig på "Åh, herregud, åh herregud, åh herregud!" Det jag minns mest är att hela världen tycktes luta åt vänster och att jag tänkte att det var lustigt att han valde just den kvällen när jag för ovanlighetens skull beslutat mig för att strutta omkring på nio cm höga klackar.. Tillslut återfår jag medvetandet och jag svarar "Ja, såklart!!!" och så får jag världens finaste ring på fingret.

Efterfesten hölls på en av restaurangerna på Ulica Dluga och bestod av oss två, tre rosor i en polsk pet-flaska och en flaska bubbel i en ishink. Jag kunde inte ha varit lyckligare! Och jag kan fortfarande inte vara lyckligare. I min vildaste fantasi kunde jag aldrig ha gissat att detta skulle hända och ni kan själva gissa hur roligt det var att tänka bakåt ett dygn och komma
på varför han betett sig så märkligt (soppa för att han var så nervös och vin för att han planerat att fira med bubbel sedan) och så skämmas lite såklart över att jag var så arg när han inte hörde av sig eller svarade på mina samtal. Jag kunde ju inte veta att han satt inne hos guldsmeden! =)

Behöver jag nämna att detta blev vår bästa semester hittills? Nä, tänkte väl det ;)

Vi gifter oss i sommar den 23:e juli i Stångby kyrka, Lund.