Sigill Permanens Nexus- Fritt översatt: Två nördar gifter sig

Den 22/12 -09 stod det klart att vi skulle gifta oss. Vi beslutade att hålla oss till sommaren 2011 så att det skulle finnas gott om tid för planering (något vi båda uppskattar).
Hur får man då till det bröllop som speglar oss som par på bästa sätt? Finns det något som följt oss som en röd tråd genom det 14år långa förhållande som nu ska levla vidare till äktenskap?
Levla? Sneglar runt i lägenheten och blicken fastnar på den överbelamrade bokhyllan med rollspel. Tärningspåsarna på bordet och de kaffefläckade rollformulären.
”Micke, vad säger du om tema rollspel..?”
Blickarna som byttes avgjorde det hela.

Nu skulle vi leka loss med rollsformulär, regelböcker, expantioner, tabeller och tärningar i överflöd.

Efter en sömnlös natt åkte vi till frisöre 7:30.
Två vänner hade gett oss bröllopshåruppsättningen (hon är frisör) i bröllopspresent *great* och toppade det hela med att bjuda på en jättefin frukost samtidigt. Mousserande vin, jordgubbar och choklad förgyllde ett annars dignande frukostbord. Mina kära föräldrar tittade förbi med varsina stora ‘krispåsar’ till mig och Micke som innehöll en massa saker för att lugna nerver och hålla hälsan i behåll (låter som om det innehöll något olagligt, men det var lite tidningar, snälla ord, vitaminer och sånt).
Med håret uppfluffat, smink på plats och klänningen påsnörad så drog vi till vigselplatsen -men hann minsann med att få dagens FÖRSTA lyckönskning och grattis i från en Pizzagubbe som sprang ut och hojtade till oss

Toastmastern skjutsade oss till fotoplatsen och hjälpte även där till med att assistera fotografen med reflektorskärm o.dyl. Det var väldigt skönt att fotografen verkade vara lite nervös – det gjorde att jag och Micke slappnade av lite mera och började flamsa. Stackars kille, kan inte ha varit lätt att försöka porträttera ett så oseriöst brudpar
Toastmastern, som vi i efterhand fick reda på var precis lika nervös som oss andra, kläckte ur sig (till fotografen) med gravallvarlig min ‘Så länge som du är tyst så tar jag för givet att du är nöjd med min prestation’  Varpå jag inte kunde hindra mig utan fick lov att tillägga ‘Säger du så till flickvännen i sovrummet också…?’  ..och sen var det kört att ta fler seriösa bilder på ett tag… 

Fotograferingen fortlöp utan smärre missöden (var lite orolig ett tag då vi gick ut mitt  i en bäck för att fota samt att både fotograf med tillhörande träd som stöd var på väg att få sig ett dopp) och fram tills det var dags att kliva in i bilen för att åka till vigselplatsen var puls och sinne i hanterbart tillstånd.

Innan vigseln höll vi oss inomhus och kunde inte göra annat än att spänt vänta medans trädgården fylldes av släkt och vänner. Några av Mickes äldsta vänner anlände och Micke nästintill stod och hoppade som en hund i behov av rastning ‘Åååhh, jag vill ju vara där ute!’.  Själv var jag nu så nervös att hjärtslagen nästan började göra ont.  
När den akademiska kvarten (14-14:15) närmade sig sitt slut så gick vi till baksidan och inväntade att musiken skulle slå igång. Micke till synes ko-lung och jag i smärre panik. Jag kom precis på att jag med min dåliga hörsel mycket väl skulle kunna missa att den startat och att vi då kanske skulle komma försent och bara komma halvvägs innan musiken var slut! [Transformers - arrival to earth] Sen hörde jag någonting och Micke fick lov att hindra mig från att springa fram (hörde inte alls var i musiken vi var), men så fort vi kom runt hörnet så hörde jag att allt var okej och att vi inte var helt fel.
Helt galet många känslor rusar igenom kroppen. Glad över att det äntligen var igång, Nervös då det var så många där, Tacksam för att Micke stod vid min sida, Rörd av att ha alla samlade och så ofantligt Kär, i Micke, livet och hela stunden.

Vigseln var rätt oplanerad, men blev på så sätt rätt avslappnad. VF förklarade hur ringceremonin skulle gå till och alla gick ner för att ställa sig runt fontänen (enda stället där vi fick plats). Pappa lindade ut bandet -från mig, runt till alla ända fram till Micke och VF trädde på påra ringar. Jag blev nervös, igen, och rabblade om och om igen till de som stod närmast oss att dom ‘inte behövde säga sågonting annat än -Lycka till’.
Mina farhågor var ogrundade för att så mycket fina ord, lyckhälsningar och ärligt menade önskningar som sades till oss och ringarna i den stunden var ofattbart. Visserligen kom det även upprepade gliringar om att vi var dåliga på att resa och hälsa på så även önskemål om framtida resor i både, nordlig, östlig och sydlig riktning. Det var skönt, det fick många att skratta och slappna av. Vi fick även en ‘Må kraften vara med er’ -hälsning. När ringarna nästan var framme vid Micke igen var det någon som sade ‘ Dom är tunga nu, och alldeles varma..’
När ringceremonin var avklarad gick vi tillbaka till pergolabågen där själva vigseln genomfördes. Efter kyssen spelades sluttrudelutten [Super Mario-Flagpole] vilket jag hoppas fick några att le (själv såg jag inte, jag var upptagen av att pussa min man).

Bröllopsfesten hölls i ladan intill som vi smyckat med fiberväv i taket och massor av ljusslingor. Rollspelstemat genomsyrade hela dukningen som gick i svart, vitt och guld. De första tre minuterna då alla satt sig till bords var lite förvirrade, men sen brakade det loss när gästerna förstod att de kunde samla poäng och få specialförmågor, leta skatter m.m.

Det blev en oförglömlig dag fylld av kärlek, vänskap, nörderier och skratt. Vi fick ett fantastiskt bemötande av både släkt och vänner och med risk för att upprepa en gammal klyscha:
'Det var den lyckligaste dagen i hela mitt liv' 

                          (¯`·._.·(¯`·._.· [RPG-wedding]  ·._.·´¯)·._.·´¯)