En lycklig dag i våra liv

Till min älskade make
Du och jag möttes 2001 på nätet och vem kunde tro att det skulle bli vi två?
Inte jag för jag var mitt uppe i en jobbig skilsmässa och det sista jag ville tänka på var att ge mig in i en ny relation men ibland vill livet annorlunda och tur är väl det.

Vi blev vi och ett par att räkna med. Du var och är mitt livs stora kärlek och du är i sanning min tvillingsjäl. Jag är så tacksam för varje dag jag får spendera med dig.

Du friade till mig ett år efter det att vi träffats första gången och det var en lycklig dag. Inte trodde jag att du ville gifta dig men det ville du och vi förlovade oss.
Ett år efter förlovningen var det så dags för bröllopet.
Vilken dag och vad nervösa vi var!

Vi ville ha ett litet bröllop bara för våra närmaste. Ett intimt bröllop utan en massa pompa och ståt och så planerade vi det.
Vi gifte oss i Wifstavarvs kapell en solig men rätt kall dag i augusti. Våra familjer och våra närmaste vänner var närvarande och ceremonin var så vacker. Moa som då  var sex var blomsterflicka och din bror Alexander hade ansvaret över ringarna. Kommer du ihåg hur nervös han var?
Kommer du ihåg med vilket allvar Moa steg in i kyrkan framför oss och hur noggrant hon strödde blommor framför sig och med vilket ansvar hon höll min bukett under ceremonin?
Härliga minnen!
Efter ceremonin var det dags för middag och fest och den hade vi förlagt i Wifstavarvs herrgård.
Det blev inte mycket till fest eftersom att du var så sjuk då min älskade. Vi visste inte då hur allvarligt det var och du kämpade på men jag såg hur trött och slut du var och det oroade mig trots all den lycka och glädje som omgäldade oss.
Festen blev lyckad  men vi drog oss tillbaka rätt tidigt och gick upp till vår svit. Minns du vad fint det var?
Minns du den underbara fruktkorgen, osten och champagnen?
Visst var det gott och visst var det romantiskt.
Det var en av mina lyckligaste dagar älskade och tack för att jag fick förmånen att få bli din hustru och tack för varje dag jag får dela med dig.