Brudens resa till altargången

Jag vaknade småleende i morse (hur ofta händer det en måndags morgon?!?) och svassade iväg mot jobbet. Väl på plats öppnade jag upp Spotify och körde en av låtarna som ska spelas i kyrkan och kände mig lyckligast på jorden. Om en vecka kan jag titulera mig som Fru Becks. Då är jag gift med mannen i mitt liv! Känns så himla häftigt och det är svårt att beskriva med ord över de känslor som bubblar inombords.

Det känns som om all stress från förra veckan är under kontroll. Mycket beror på fantastisk familj och vänner som engagerar sig och vill hjälpa till. Min kära tärna, som flyttade hem från London igår, tog till exempel glatt på sig att göra 60 st rispåsar utan problem. Vår toast madame går in för rollen med största allvar och i fredags bevisade hon ännu en gång att hon är klippt och skuren för denna roll, hon överträffar verkligen våra förväntningar och vi har inte kommit till bröllopet än (ingen press nu min kära madame, kör ditt eget race ).  Det känns så härligt att höra allas engagemang som allt som oftast slutar med ”Tänk att ni ska gifta er!” följt att ett stort leende som man inte kan låta bli att besvara med ett minst lika stort leende

Vi konstaterade igår att allt som kunnats förbereda i förväg är gjort och denna veckan består mest av sådant som inte kunnat göras tidigare som t ex genrep i kyrkan! Så denna vecka ska jag bara försöka njuta av det som är kvar och bocka av punkterna allt eftersom på ”att göra-listan” och på lördag börjar vår Love Story… *BIG SMILE*

Ingen kommentar

Pinglänk