Brudens resa till altargången

Mindre än två veckor kvar och det börjar brännas. Som tidigare nämnt så är det mesta under kontroll. Men man börjar bli stressad över situationen. Så mycket småfix hela tiden. Familj och vänner undrar vad de kan hjälpa till med men det är lite svårt för dem att få mitt hår klippt, få min provfrisyr gjord och måtta in min klänning, ja sådant som tar massa tid och  som bara jag kan vara närvara på.  Niclas är på samma nivå och jag gör inte hans liv enklare genom att ständigt mailbomba honom på jobbet om massa saker som måste fixas. Sedan har vi alla runtomkring som ständigt frågar hur det går med planerna som omedvetet stressar på, även om jag mycket väl vet att de bara än nyfikna och engagerade. Slutligen har vi hysterin på tv och i tidningar om det kungliga bröllopet. Man får med andra ord inte en lugn stund från bröllopstänket, det ligger hela tiden i huvudet och gnider samtidigt som man försöker sköta sitt vardagliga liv. Om 2 veckor är det över och man kan andas ut. Låter kanske som om jag bara vill få detta avklarat vilket inte alls är fallet. Jag toklängtar till denna stora dag när vi blir man och fru men det ska bli skönt att vakna på söndagen 6 juni och känna att nu har vi gift oss och nu kan vi lägga all planering bakom oss och se fram emot en ny era i våra liv med en fantasiskt bröllopsdag i minnet

Ingen kommentar

Pinglänk