Brudens resa till altargången

I lördags smällde det – tjejerna ringde på dörren och kidnappade mig! Jag var något förberedd på det då jag räknat ut att logiskt sett så borde möhippan äga rum denna helg. Men Niclas stoppade mitt resonemang på fredagen då han smidde middagsplaner för lördagen, då jag även fyllde år. Lördagsmorgonen infinner sig och lugnet ligger fint i lägenheten efter frukosten. Helt plötsligt börjar Niclas bädda sängen, vilket förvånar mig lite men han kanske bara anstränger sig för att det är min födelsedag. Ett par minuter senare ringer det på dörren och nu anar jag vad som är på G. Utanför står mina närmsta vänner och sjunger ”Ja må hon leva” och tårta i handen. Just då visste jag inte riktigt vad jag skulle tro ”Är det möhippa eller uppvaktar de mig för att det är min födelsedag?”.  Jag behövde inte fundera länge då jag fick champagne, slöja och en packlista för dagen. Helt skakis försöker jag få på mig lite oömma kläder och uppfylla packlistan innan det bar i väg i bilen mot okänt mål. Det var lite jobbigt att inte veta vart vi skulle, att vara den ende som inte hade någon kontroll medan resten av sällskapet visste precis vad som väntade. På vägen försökte jag klura ut vart vi skulle svänga av men jag fick fel ett antal gånger. Slutligen hamnar vi vid Kyrkekvarn utanför Mullsjö och jag tänker bara vi inte ska paddla kanot.  Kyrkekvarn är en friluftscenter som erbjuder kanotpaddling och hästridning. Senast jag var där var i högstadiet då jag fick sitta i samma kanot med två stycken alltför pubertetshysteriska killar som öste  in vatten i kanoten – jag har med andra ord inga fina minnen därifrån.  Efter lite funderande kom jag fram till att det blir nog hästridning då de övriga i sällskapet inte verkade vara klädda för att sitta i en kanot. Sen kommer Roffe eller Rolle eller vad han nu heter som jobbar på Kyrkekvarn och undrar om vi är redo att skjuta lite. Jaha, där blev jag lurad igen. Vi åkte iväg till en lada där vi fick gå loss på diverse skjutvapen. Inledde fint med luftgevär och avslutade mer macho med lerduveskytte och pilbåge. Trots stort fokus och vinnarskalle från min sida lyckades jag ändå hamna sist av alla. Jaja, det var i alla fall riktigt kul att leka lite macho man!

Efter besöket ute på landet styrde vi kosan mot Jönköping igen och mot Huskvarna. Där blev det relaxande och en av mina personliga höjdpunkter på dagen. Varje tjej som var med hade köpt en present som de associerade med mig och jag skulle gissa vem som köpt vad. T ex fick jag en plunta från Cattis där det står ”Girls Night Out” vilket syftade på en kväll när vi hade en galen girls night out då jag träffade min blivande man. En annan tjej, Lisa, gav mig ett porträtt av vad hon tänkte när hon såg Niclas första gången. Jag hade beskrivit honom som en mjukis men denna gång råkade han se ut som en riktig spännis. Den ena klockrena presenten efter den andra dök upp och det blev många skratt.

Efter en stunds härlig relaxande och god lunch var det dags att fixa sig i ordning för aftonen. Vi drog kosan in mot stan och inledde kvällen med lite champagne hos Emilie för att sedan inta Karlssons för middag. Mina tärnor hade gjort en intervju med Niclas och jag skulle gissa vad han svarat. T ex vad han tänkte om mig första gången vi träffades, varför han vill gifta sig med mig etc. Hans svar var helt underbara och gjorde mig riktigt rörd. Jag vet ju att han är lika galen i mig som jag är i honom men att få se svaren i skrift var helt fantastiskt. Jag gissade rätt en del men vissa svar var så fina som jag inte kunnat tänka mig. Det blev en underbar middag, med mycket god mat. Så slutligen var det ju bara partyt kvar och jag började slappna av för nu kommer det väl ändå inga fler överraskningar… Jo då, nu dök uppdragen för kvällen upp. Hitta en dalmas (Ej släkting), hitta en man med visitkort där det står Niclas, fixa en autograf från en HV-spelare, bli bjuden på en drink och sedan ge bort den till någon behövande och slutligen få med mig 8 tändare hem. Tävlingsinstinkten vaknade till liv och inom 5 minuter hade jag löst de två första uppdragen. Resten blev lite knivigare men jag löste alla utom den sista. Vad folk är snåla med sina tändare ute på krogen! Hursomhelst, det var riktigt kul och man fick himla bra kontakt med folk när man springer runt med en slöja och behöver lite hjälp. Roligast var nog när jag fixade autografen från en finsk HV-spelare. Jag förklarade att jag ville ha hans autograf på lappen där uppdragen stod på. Då hans svenska är begränsad så ville han inte skriva där med anledningen ”I don’t know what I’m signing for!”. Ok skriv på min arm istället då föreslog jag. Han börjar skriva och då kommer en av mina överbeskyddande storebröder fram, som även känner HV-spelaren, och säger lite barskt till honom ”That’s my sister! What are you doing with her?!?” HV-spelare ser riktigt skrämd ut och började be om ursäkt och upprepar ”I don’t know what I’m signing for, seriously, I didn’t mean too, eehm, sorry it’s not my fault, it was her…. I don’t know what I’m singning for!”  smått hysteriskt. Bror klappar honom lite fint på axeln och förklara att han bara skojade, jag höll på att ramla ihop av skratt och HV-spelaren gick surt därifrån.

Drinkarna ramlade in på bordet och jag kände att jag var i mitt esse. Jag hade så otroligt roligt och jag hoppas mina vänner hade minst lika roligt som jag. Det var länge sedan jag var i sådan högform ute på krogen. Många timmar senare drar vi oss hemåt och när jag kommer innanför dörren babblar sönder min fästman om hur roligt jag haft innan jag somnar på 2 sekunder. Vaknar dagen efter och undrar hur jag mår. Ingen huvudvärk och inget illamående av alla drinkarna men hela kroppen kändes totalt söndersliten – konstig känsla. Än idag, 2 dagar senare, känner jag mig helt sliten. Precis som Niclas konstaterade efter sin svensexa, det krävs med än 1 dag för att återhämta sig. Men det är det värt. Jag hade en helt perfekt möhippa, massa skoj med underbara vänner och jag blir rörd när jag tänker på hur mycket tid och tankeverksamhet de lagt ner för att ordna allt detta för mig. Som sagt, jag hade så roligt! TACK!

Ingen kommentar

Pinglänk