Körde ett spinningpass igår och Rebecka tyckte det var bra att utmana sig själv sista träningen innan helgen och la på lite extra motstånd än vanligt och körde som en tok. Jag tror grannen bredvid mig var på samma nivå och det blev någon slags outtalad tävling mellan oss vem som körde tyngst och snabbast (skit i att hålla takten, bara jag slår grannen!). Höll på att ramla av cykeln a lá Bridget Jones när passet var färdigt. Någon timme senare ligger jag i sängen och faller fint in i sömn. Då började det igen; Jag sitter i min underbara brudklänning, sminkad och klar för att ta mig till kyrkan. Ser på klockan och ser att vigseln börjar om 5 minuter! Inga tärnor, chaufför eller någon annan anhörig på plats som kan hjälpa mig. Vad gör man? Jo man sätter sig på cykeln igen och börjar trampa. Cykeln visar sig vara min första cykel jag fick som 5-åring som var ett ihopbygge av mina två bröders cyklar, rött framstycke och blått framstycke (tror ni jag blev glad är jag på min 7-års dag fick en rosa cykel). Tar cykeln och beger mig mot kyrkan i en grymt tung uppförbacke. Trampar och trampar och känner svetten rinna över hela kroppen. Frisyren hamnar på sned, mascaran får mina ögon att se ut som pandaögon men det enda jag tänker på är att inte trampa sönder min älskade klänning. Backen tar aldrig slut och jag börjar fundera om prästen väntar till bruden kommer eller om de har någon stand in ifall inte jag är där i tid. Vilket i så fall skulle innebära att Niclas gifter sig med någon annan än mig inser jag till min fasa! Trampar på ytterligare och blir oerhört frustrerad att den där j*vla backen aldrig tar slut! Blir förbannad på mig själv, varför hade jag inte koll på klockan? Jag har planerat ett helt j*vla år för detta bröllop och det viktigaste är väl ändå att man kommer i tid till kyrkan?!? Klant! Idiot! Högst upp på backkrönet står det glada och hurtiga Friskisledare och ropar ”Kom igen nu, nu är det bara återhämtningen kvar!” ”HÅLL KÄFTEN” skriker jag förbannad tillbaka, hoppar av cykeln och springer mot kyrkan som visar sig vara helt tom. Huh?
Det sved i låren i morse när jag gick ner för trapporna.