Brudens resa till altargången

Min m2b kommenterade för min blogg såhär: “Den är underhållande men det var mer kärlek i början” . Är det så, mer kärlek i början och sedan…? Hell no! Jag skulle kunna skriva varje dag om hur kär jag är men jag är rätt säker på att jag skulle trötta ut med mitt ”tjat”. Men faktum är att jag är minst lika kär, om inte mer, idag som när vi träffades för 4 ½ år sedan. Och det bästa är att kärleken bara blir starkare för varje dag, månad, år som går och att detta bara är början på vårt gemensamma liv tillsammans.

Det är så häftigt hur väl man kan lära känna en människa. Jag har aldrig varit känd för att ha något bra pokerface men det är nästan skrämmande hur väl Niclas känner av mig och mitt sinnesmod. Jag kan fortfarande bli förvånad hur han ibland kan lista ut vart skon klämmer utan att jag sagt ett ljud. När Niclas öppnar ytterdörren kan jag direkt känna av om han haft en bra eller dålig dag på jobbet. Jag vet inte hur många gånger när jag håller mobilen i handen och ska slå numret till honom, precis då dyker hans nummer upp på displayen, då är det han som ringer mig. Eller om jag funderar på något och precis när jag sagt säga vad jag tänker på så tar Niclas orden ur munnen på mig. Har senaste tiden funderat kring om det är sammanhanget som gör att det blir så. Att man t ex är på väg någonstans i bilen och båda kommer på samtidigt att de vill stanna vid macken längre fram och köpa kaffe. Men jag har allt oftare märkt att sammanhanget inte alls har att göra med de tankar som snurrar i vårt huvud samtidigt. Lite scary men häftigt.
Undrar hur vi kommer vara om 10 år? Hopväxta med samma hjärna? Åh nej, det lät inte alls kul. Tur att man är tillbaka till jobbet efter julledigheten så vi får lite distans till varandra

Ingen kommentar

Pinglänk

Varför går alltid något fel under min vigsel? Klarade mig igenom hela vigseln och skulle precis dra en lättnadens suck när jag och Niclas insåg till förfäran att vi suttit längst bak i kyrkan under hela vår vigsel! Vi fick båda smått panik och när utmarschen började gick vi in mot altaret istället för ut. Vi visste inte vem som skulle stå på vilken sida så där uppstod smått turbulens. Jag snubblade på min egen klänning och Niclas råkade slå ner en äldre dam som svimmade. Sen hamnade jag mitt i en maffiauppgörelse där en av mina tärnor var huvudpersonen. Men det är en helt annan dröm.

Har idag beställt en katalog från en tryckeri som gör bröllopsinbjudningar. Dagens lilla lilla steg till altargången.

Ingen kommentar

Pinglänk

Det blev ingen jul utan bröllopsbryderier. (Vad hade jag trott egentligen?)
Först och främst har jag klarat av bröllopstentan. Men det var på håret. Då tentan bestod av fyra delar, en på tisdag, en på onsdag, en på torsdag och en på fredag så var det hårdplugga som gällde! Var riktigt orolig då det är så himla svårt att veta vad man ska läsa och vilka frågor som kommer på tentan. Sen blev det inte bättre av att mamma ringer och ber mig göra min storebrors tenta i hjärnanatomifysik på tisdagen. Det innebar alltså att jag skulle missa tisdagens bröllopstenta. Mamma var helt oresonlig så det var bara att gå dit. Dessutom hann jag knappt med att läsa på till de andra dagarnas tentor så jag var bra nervös och stressad över hela situationen. Tentorna avlöpte varandra och när fredagen kom så visade det sig att jag klarat allihop utan problem. Puh!

I söndags så hade ”vi fyra”, som vi kallar oss, vår årliga tradition sedan 13 år tillbaka – Lilla Julafton. Jag och mina 3 tärnor samlades för lite vin, mat, julklappar och skvaller. Dessutom passade vi på att kolla in deras klänningar som jag varit lite orolig för om de ska passa till en vit klänning. Jag blev mycket positivt överraskad och tror att deras klänningar kommer bli så himla fint tillsammans! Klänningar är i ljust siden, i samma mönster fast i olika nyanser. Sedan kommer de få sätta sin egen prägel på sin egen klänning så den passa varje individ. Jag tror att om man hade köpt 3 exakt likadana klänningar hade någon passat bättre och någon annan mindre bra i den klänningen då alla har olika kroppsform och hudton etc. Nu har vi mönstret i tyget som binder tärnorna samman och alla får synas på sitt eget sätt. Nu är det bara min klänning kvar ( och min m2b med följe som inte ska gå nakna) men det får bli efter nyår.

Ps. Bröllopstentan – ännu en knasig dröm förstås! Ds

Ingen kommentar

Pinglänk

Det vore väl fint om jag kunde ta lite ledigt från mina bröllopsbryderier samtidigt och inte ramla in på Bröllopstorget eller leta runt efter brudklänningar och framför inte drömma knäppa bröllopsdrömmar. Tror ni det kommer gå? Risken är väl rätt stor att det kommer pratas bröllop under jul när man passar på att umgås med familj och vänner. ”Hur går det med bröllopsplanerna?” är lätt den vanligaste frågan jag får när jag träffar på en person jag inte sett på en vecka. Och så är diskussionen igång och jag kommer på saker som vi borde ta tag i rätt snart. Det är bara kollegorna på jobbet som slutat fråga, de har insett att maskineriet stått still ett tag. Och det får stå stilla till efter nyår också. Därefter börjar det väl bli dags att sy ihop de lösa trådarna allt eftersom fram till den stora dagen. Samt inte göra större sak av vad det faktiskt är – ett besök i kyrkan, en kul fest och leva tillsammans tills döden skiljer oss åt. Easy!
God Jul & Gott Nytt År! Vi ses 2010!

Ingen kommentar

Pinglänk

Ni måste tro att jag inte gör annat än att drömma om mitt bröllop på nätterna. Inatt var det dock bara en mycket kort session av bröllopsdrömmande. Jag tillsammans med några andra brudar befann oss i ett ljus rum i herrgårdsliknande miljö. Vi svassade runt i våra bröllopsklänningar, fikade med varandra och det var som om vår livsstil var att vara brudar, vilket kändes superhärligt! När jag vaknade kände jag att är det som i drömmen så vill jag bli brud på heltid! Jag hade på mig den bröllopsklänning jag hittat på postorder och nu är jag än mer sugen på att inhandla den. Men det är nog klokast att avvakta lite till jag provat lite alternativ.

Ha en bra fredag i det underbara vinterlandskapet!

Ingen kommentar

Pinglänk

Jag kanske har funnit den; brudklänningen. Jag har alltid tänkt mig en klänning i stil med ”less is more”. Jag vill ha en enkel klänning, med fint fall och inte massa krusiduller och spets. Mer som en aftonklänning, fast vit och somrig. Surfade runt på de olika forumen här på Bröllopstorget och såg att någon rekommenderat att kika på en känd svensk postorderfirma. ”Kan man köpa sin klänning på postorder?” tänkte jag. Är rädd för att det ska se ”billigt” ut och inte vara välsytt som man förväntar sig när man går till en bröllopsbutik. Hursomhelst, surfade in på hemsidan och där var klänningen precis som jag tänkt mig. Designen, fallet, tyget - helt komplett. Dessutom har klänningen fått jättebra recensioner från personer som köpt den tidigare. Så nu funderar jag kring hur jag ska göra. Jag har ju alltid tänkt mig att jag tillsammans med mamma ska fara runt i de olika bröllopsbutikerna som en ”mor- & dottergrej” och prova massa olika klänningar, vela fram och tillbaka och sedan hitta "the dress" och böla tillsammans. Jag har liksom sett fram emot den delen av bröllopsplaneringen. Hur kul är det då att klicka i en beställning postorder, få hem i en låda, prova och konstatera ”ja den blir bra” och sen är den processen över?

Det kanske är bäst att ta en runda bröllopsbutikerna för att utesluta alternativ och gå igenom ”mor- & dottergrejen” och samtidigt beställa hem klänningen för att se om den verkligen är så bra som det ser ut att vara på bild. Fortsättning på detta följer efter nyår.

Ingen kommentar

Pinglänk

Storebror ringde igår och bad om inbjudan till bröllopet. Va? Nu? Vi har inte ens spikat gästlistan än och hur inbjudan ska se ut har jag ingen aning om. ”Varför ska du ha den nu? Du vet ju knappt vad bröllop är” Vad jag menade med det är att Erik aldrig varit på bröllop. Han är 5 år äldre än mig, har sambo och 2 barn. Vi i familjen brukar pika honom att det är hög tid att gifta sig, att han lever i synd etc. Hans ursäkt har alltid varit att han aldrig varit på bröllop och därför inte vet hur man gör när man gifter sig. Han måste se hur det går till innan han kan gå ner på knä. Så under 2010 har han lyckats bli inbjuden till inte mindre är 5 stycken bröllop inklusive lillsyrrans bröllop som ska visa hur man då gör när man gifter sig. (Man går fram till altaret, säger Ja och sedan har en kul fest, hur svårt kan det va?)
Så igår när han ringde så höll på att samla in alla inbjudningar så han kunde planera lite inför sitt hektiska 2010. Gissa om han fick ytterligare en pik av mig. ”Sen är du expert så då är det bara att dra på fracken och bli make”. Han blev inte exalterad över idén direkt, han är inte riktigt den typen. Men jag tror han efter 2010 nog kommer tycka att det kan vara rätt kul att gifta sig ändå.

Ingen kommentar

Pinglänk

Klarade mig igenom hela vigselakten inatt. Vi anlände till festlokalen men halva sällskapet försvann på vägen så vi var väl de närmast sörjande. Jens, som kommer vara ansvarig över maten på vårt bröllop, hade dessutom glömt säga till sin personal att de skulle jobba så han skulle sköta hela serveringen själv. Dessutom hade han glömt att beställa hem champagne så välkomstdrinken bestod av apelsinjuice. Skål. Bordsplaceringen var också bortglömd så jag och Niclas hamnade i varsin ände av långbordet. När jag påpekade det för honom så tyckte han att det inte spelade så stor roll, ”Vadå? Vi är ju ändå gifta nu”. Så jag fick sitta längst ut, lite för mig själv, och kände mig som femte hjulet på min egen bröllopsfest. Niclas smög in till köket i jämna mellanrum och blev bara mer och mer onykter för varje gång han kom tillbaka, för att tala klarspråk, han var redlöst full. Droppen var när Jens kommer ut från köket och meddelar att han bara har äggskal att servera till middag för maten hade han visst glömt någonstans. Precis innan jag började få panik skrek jag rakt ut ”Äh, lägg av nu!” Jag insåg att det bara var en dröm. Så jag vände mig om i sängen och började drömma något annat. Jag fick väl helt enkelt nog. Skönt att veta att man har lite distans även i drömmarna till alla bröllopsbryderier som far runt i skallen.

Ingen kommentar

Pinglänk

1. Började dagen med att gästa ett BNI* team som jag var medlem i när jag arbetade på min tidigare arbetsplats. Det var ett kärt återseende att se alla medlemmar i BNI igen och jag insåg hur bra nätverkande är, inte bara för att göra business utan också för sin personliga utveckling. Att nätverka ger erfarenheter genom att man träffar nya människor, får nya infallsvinklar och stämmer av hur läget är i näringslivet utanför sin egen bransch. Man marknadsför både sig själv som person och är varumärket utåt för företaget man representerar. Kom in på kontoret full av energi efter en god frukost och trevligt nätverkande bland nya och gamla bekantskaper. En bra start på dagen!
2. Pratar lite med chefen som visar förtroende för mig och vill att jag ska utvecklas i min roll på företaget får mig att känna att jag är på rätt ställe i arbetslivet
3. Solen skiner och kylan gör att det äntligen känns som vinter .
4. Min blivande man ringer till mig på jobbet bara för att säga att han älskar mig

Det är sådana här dagar man ska komma ihåg när det är segt på arbetet och vintermörkret och regnet drar ner på humöret. Efter regn kommer solsken… Ligger nog en del i det uttalandet ibland.

*www.bni.nu

Ingen kommentar

Pinglänk

Inatt slapp jag i alla fall gifta mig i ett kök. Och inatt kändes det mer på riktigt dessutom! Vi var ju vid en kyrka! Men när jag kliver ur min transport ser jag att jag har på mig en ”tantklänning” som är alldeles för stor vid vissa ställen och alldeles för tajt över bysten, ser helt fel ut. Dessutom är klänningen blå, inte vit. Men jaja, nu är jag ju vid kyrkan så det är ju lite sent att ändra på det nu. Jag får väl vara ful på mitt bröllop. Vid kyrkan står jag spänt och väntar på mina tre tärnor. I verkligheten har vi funderat kring att de ska ha sina balklänningar från studenten då de har likadan design fast de ska sys om till knälängd. Nu inatt dyker de upp i sina balklänningar och till min fasa ser jag att det bara är Lisa som lagt upp sin klänning men att hennes klänning är lila, inte isblå. Varken Emilie och Anna har sytt om sina klänningar och dessutom är deras klänningar i exakt samma blå färg som min tantklänning. Båda skyllde på att de inte haft tid att sy om sina klänningar men att de säkert hinner med det innan vi går in i kyrkan och att de inte visste att min klänning skulle vara blå. Jag blir smått förtvivlad men vad sjutton ska jag göra 10 minuter innan vigseln börjar? Niclas leder mig in till ett litet rum i kyrkan för att vi ska få lite egen tid att samla oss innan vigseln börjar. Där står också Joakim, en av våra brudnäbbar. Han har en smutsig rutig flanellskjorta på sig då hans mamma (Niclas syster) inte hann sätta på honom finkläderna innan hon åkte iväg på en dejt. Så min svägerska prioriterade sin dejt före sin brors bröllop. Precis innan vigseln ska börjar hojtar en av gästerna att jag måste hjälpa en herre utanför att parkera hans bil då han är försenad till vårt bröllop. Alltså, bruden måste parkera en gästs bil, en gäst som jag dessutom inte har en aning om vem det är, för att han ska hinna i tid till mitt bröllop. Jag rusar ut och ska parkera den där bilen som lever sitt eget liv och kör i väg med mig så jag missar hela bröllopet. Men alla gästerna försäkrade sig om att allt var så vackert och jättefint under vigseln.
Ok, sammanfattningsvis så kan jag tolka det hela på detta vis;
1. Jag måste kolla upp tärnornas klänningar så att de fungerar till en vit brudklänning. Jag minns att de är rätt ljusa och det oroar mig lite att de kanske är för ljusa och lika en vit brudklänning.
2. Jag måste börja kika på min egen brudklänning.
3. Vi måste börja spika gästlistan så vi är överens om vilka vi ska bjuda

1 kommentar

Pinglänk