Brudens resa till altargången

På senaste tiden har jag bara blivit mer och mer förväntansfull inför den stora dagen. Från att vara lite orolig hur vi ska få ihop allt till den stora dagen faller nu pusselbitarna på plats för varje dag som går och jag ser bara mer och mer fram emot den stora dagen. Jag tror jag lagt mitt andra jag som bridezilla på hyllan

I fredags träffade vi restaurangen där vi ska ha middagen och det känns otroligt bra att lämna över arrangemanget kring middagen i deras händer. Jens visade ett enormt engagemang för att detta ska bli en bra upplevelse till ett överkomligt pris utan att vi egentligen behöver lyfta ett finger kring middagen. Vårt enda mission är att bestämma menyn samt hitta några trevliga bordsdekorationer. Det ska man väl kunna klara av.

I lördags var det dags att ge sig iväg till guldsmeden igen. Vigselring stod på dagens schema! I strålande solsken klev vi in i butiken och där var vi ju inte ensamma. Det här med att det är trend att gifta sig stämmer verkligen. Det var ett par framför oss att bestämma vigselring och först tänkte vi att det tar nog inte så lång tid så vi kan likaväl vänta i affären. Tiden tickade och mitt humör gick drastiskt nedåt. Vi pratade om att strunta i det och ta det på måndag istället. Då kom mitt veliga humör, jag ville ju kolla på ring idag men jag orkade inte vänta hur länge som helst. Så, should we stay or should we go? Should we stay or should we go? Till slut tog Niclas tag i situationen och drog iväg oss till ett lunchställe. Efter underbart goda köttbullar återvände jag till mitt normala jag igen, jag var visst ganska hungrig utan att jag märkt det. Som många vet så går mitt humör nedåt lika snabbt som en sten sjunker ner till botten i sjön när jag är hungrig. Tur att Niclas känner mig så bra. Så åter till guldsmeden och nu hade det lugnat ned sig betydligt inne i affären. Ringarna togs fram och herren som hjälpte oss visade en efter en annan, men det var ingen riktigt som jag fastnade för, antingen var det för mycket bling-bling eller för lite bling-bling. Tankarna börjar komma om man någonsin kommer hitta någon man verkligen vill ha, man kanske får nöja sig med mindre. Till slut tog han fram en som de gjort lite specialinfästning på diamanterna i ringen och där var min ring. Vi kikade vidare lite grann men det fanns ingen som kunde mäta sig med den ringen. Den hade helt enkelt DET som man fastnar för och som inte går att jämföra med övriga. Så det var bara att beställa och bocka av ytterligare en sak på planeringslistan. När vi kom utanför dörren torkade Niclas svettpärlorna ur pannan och utbrast ”Jag behöver en öl!”. Sagt och gjort så åkte vi hem med bilen och tog oss till närmsta bar och avnjöt varsin tjeckisk öl och drömde oss in i framtiden med giftermål och vårt blivande hus tillsammans.

Ingen kommentar

Pinglänk

Till min glädje har mina knasiga bröllopsdrömmar återkommit. Kommer inte ihåg nattens dröm i detalj, men den handlade återigen om bröllopsfesten som går helt fel. När jag vaknade och insåg att det bara var en dröm blev jag först lättad och sedan lite glad – jag har börjat drömma om bröllopet igen! Varför blir jag glad för det? Drömmarna är ju helt idiotiska där verkligen allt går fel och blir helt tvärtemot hur jag tänker mig vårt bröllop. Jag har aldrig klarat mig igenom ett perfekt bröllop än. Men det kanske bara är bra att jag drömmer drömmar där allt går fel, då slipper jag bygga upp skyhöga förväntningar för den stora dagen, och tar bröllopsdagen mer som det kommer. För vi kommer säkert ha missat något i planeringen och några missöden kommer säkert ske under dagen. Då slipper man bli bestört över att allt inte går som man tänkt sig. Låter som en klyscha men huvudsaken är ju faktiskt att vi ha varandra, får säga Ja till varandra och att vi får dela denna dag med våra nära och kära.

Ingen kommentar

Pinglänk

En vecka har gått sedan inköpet av min klänning och jag trodde aldrig att man kunde bli så kär i ett klädesplagg! Jag kan inte sluta tänka på den och längtar så tills jag får ha på mig den ”på riktigt”. Det är ju löjligt och jag skäms nästan över mig själv. Det är ju bara ett stycke vitt tyg egentligen. Men jag insåg för ett par dagar sedan att det är nog prinsessdrömmen som man haft sedan liten som kommit ikapp mig. Jag har nog förträngt detta men hur många gånger lekte man inte prinsessa men 7 lager vita kjolar, vit gymnastikdräkt och en tiara av gjort på gult papper när man växte upp? Och lyckan var ju total när mamma köpte GULDpapper som jag kunde göra min tiara i. Sedan växte man ju ifrån det då man tyckte det var barnsligt och ägnade sig åt coolare saker istället. Men förra veckan, så där 20 år senare, så blev prinsessdrömmen sann när brudklänningen åkte på. Det bor nog en prinsessa i alla tjejer tror jag även om man inte vet om det.

Ingen kommentar

Pinglänk

Innan jul hade jag en härlig dröm att jag bodde på en herrgård och svassade runt med andra brudar i brudklänningen (se blogginlägg längre ner).

I fredags blev den drömmen så gott som på riktigt. Jag köpte brudklänningen jag provat tidigare i veckan och skyndade hem till mamma, där den ska förvaras till den stora dagen. Snabbt på med klänningen och jag började spontant svassa runt i mammas hus i någon timme innan jag var tvungen att stressa vidare. Känslan var exakt samma som i drömmen! Varje gång jag passerade en spegel så såg jag att mitt leende gick från öra till öra. Just nu toklängtar jag till dagen då jag får ha på mig klänningen från morgon till kväll. I lördags var vi på bröllop och längtan till vår dag blev inte direkt mindre.

Ingen kommentar

Pinglänk

Hade jag vetat i måndags hur denna vecka skulle arta sig hade jag stannat kvar i sängen.

Veckan börjar i 180 knyck på jobbet, massa projekt som ska offereras och miniräknare luktar nu nästan bränt av allt knapptryckande. Jag måste få iväg allt idag och tiden är knappt!

I onsdags var det brudklänningsprovning. Kommer dit skitstressad, mamma är än mer stressad och vi båda är på halvbra humör efter att båda haft stressigt och intensivt på jobbet. Första klänningen på och jag blev chockad av hur jag ser ut i vitt, så ovanligt liksom. Klänningen kändes helt fel och jag fick redan dåliga känningar att det här inte kommer bli kul. Andra klänningen på, lite bättre men usch vad ovant det var att se sig i helvitt. Tredje, fjärde, femte klänningen på och inget känns bra och jag vill gå hem. Någonstans mellan klänning 6-10 hittar vi dock helt rätt. Wow, där var den! Inte som alla andra klänningar, passade min kropp perfekt och jag kände mig skitsnygg. Kollade prislappen och satte andan i halsen. Fick prova vidare, men ingen kunde mäta sig med den klänningen, typiskt att den dyraste ska vara den bästa. Sista klänningen på, en i stil som jag inte alls tänkt mig, och där var Wow-känsla nr 2. Och priset var betydligt mer överkomligt. Så idag ska det handlas brudklänning!

Under veckan har ett större projekt pågått med min blivande man, nämligen hus. Det dök upp ett intressant projekt, ett nybygge, som vi kände att det här är riktigt intressant! Iväg till banken och kolla om det kunde låna oss lite stålars, många telefonsamtal och frågor till byggherren. Råd från släkt och vänner. Det var bråttom att bestämma sig om vi ville slippa gå via mäklare och plussa på ett fett arvode i mäklarens ficka. Idag skrev papperna på och maj 2011 flyttar vi in i hus. HUS! Stora grejer. Vi skulle ju inte flytta ifrån vår lägenhet på 5-10 år, nu blir det inom 3 år. Ibland svänger det fort.

Ovanpå detta så har jag känt mig skitkrasslig hela veckan, men inte haft tid att vara sjuk av då husprojektet och jobbet tagit all min vakna tid. Ikväll blir det lite fira huset förstås. Imorgon är det iväg på en kompis bröllop. På söndag svimmar jag.

Jag är helt uppe i varv och har svårt att koncentrera mig på det jag MÅSTE göra. Mina händer skakar fortfarande sedan vi skrev på huset. Undrar när jag landar och förstår vad som verkligen hände. Svensson-life, here I come!

Ingen kommentar

Pinglänk

Idag tog jag tag i en större punkt på ”Att göra”-listan. Jag bokade tid för att prova bröllopsklänningar i en bröllopsbutik. Redan på onsdag är det dags! Stolt över mig själv bockade jag av den punkten. Sekunden senare kom jag på att jag kommer se superblek ut och vitare än själva klänningen, man har ju inte direkt grundat solbrännan när det är 15 minus ute. Sedan sitter jag här på kvällen och känner att den dunderförkylning är på inmarsch. Har nyst konstant hela dagen och nu rinner näsan oavbrutet. *SUCK* Just nu ser jag inte alls fram emot att prova klänningar längre. Jag är SÅ glad över att mamma kommer vara med som stöd! Mest för att jag vet att hon är min bästa rådgivare när det gäller kläder. Hon är ALLTID ärlig när något inte ser bra ut men också när det verkligen ser bra ut fast kanske inte jag ser det i första stund. Risken finns att jag kommer känna mig skitful på onsdag, blek och förkyld, men då kommer hon finnas där som mina extra ögon och kanske hittar vi klänningen som har ”det”!

Ingen kommentar

Pinglänk

”Bloggar du?” säger folk med lite sarkasm i tonen när det kommer fram att jag faktiskt bloggar lite grann. Jag får alltid försvara mig att det inte är så allvarligt, bara en bröllopsblogg på skoj (som om det inte vore allvar att gifta sig ) Varför är folk så negativa till bloggandet? Varför blir jag själv irriterad av att folk på FB skriver när de borstar tänderna, vilar och äter gröt? Kanske för att 80-90% är helt oväsentligt att läsa.
Så jag får väl se till att innehållet i min blogg känns någorlunda intressant. Jag har fått kommentarer om att mina drömmar varit rätt underhållande men tyvärr verkar de har upphört. Detta inlägg får väl mer handla om hur våra bröllopsplaner framskrider - väsentligt eller inte;
Jag har många gånger blivit nästan lite irriterad över hur god tid man ska vara med allting. Kom på för någon vecka sedan att en fotograf kan vara bra att ha som tar lite bra bilder på vår stora dag. Skickade ut förfrågningar till ca 20 fotografer som blivit rekommenderade antingen på Bröllopstorget eller som jag hittat på Eniro. ALLA var redan uppbokade 5 juni! Jaha, ok, vad gör man nu? Gjorde en efterlysning på Bröllopstorget och fick tips om en amatörfotograf som tävlar i foto som jag kontaktade. Vi hade turen på vår sida, hon var tillgänglig. Hon fotar hela dagen från smink till tårtan och till ett bra pris. I och med att hon, tillsammans med sin assistent, är med hela dagen slipper man tänka på att någon måste ta korten man gärna vill ha och be folk fota hela tiden, det löper liksom på av sig självt. Så; Fotograf – check!

Ingen kommentar

Pinglänk

Kommer inte så vansinnigt långt i våra planer alls faktiskt.

Gästlistan är nu spikad men innan vi kan trycka och skicka ut inbjudningarna kom vi på att det kan vara bra att ha ett värdpar som håller i trådarna med anmälningarna. Sen kan ju toastmadamen behöva informeras lite kring inbjudan. Och detaljer för gästerna (vägbeskrivningar etc) kan ju vara bra att skicka med.
I och för sig vet alla vi tänkt bjuda när vi ska gifta oss så vi har ingen panik, men det vore skönt att få iväg inbjudningarna så man kan bocka av det på listan.

Börjar väl också bli tid att ta tag i det här min brudklänning. Min mamma sa häromdagen att hon betalar den åt mig! Så jag måste se till att komma in till en bröllopsbutik och börja prova för att se vad man passar i. Har tidigare nämnt att jag kanske hittat min brudklänning men jag vill överväga alternativ. Så jag och mamma kommer kanske stå där i butiken och böla tillsammans trots allt.

Ska på bröllop nu i februari och jag hoppas det kan ge oss inspiration och en puff framåt i vårt bröllopsplanerande.

So long!

Ingen kommentar

Pinglänk

Det finns så mycket saker man ”ska” ha med på ett bröllop. Färgtema, give-aways, blomsterbåge etc, men uppriktigt sagt så tycker jag dessa saker är överdrivna detaljer . För mig är det viktigaste min klänning, ringen, vigseln och festen, och min blivande man såklart! Sen resten är bara detaljer. Niclas ringde häromdagen och tyckte att vi nu till helgen måste ta tag i inbjudningarna så vi kan skicka ut dem. Jag höll med till fullo! ”Och så måste vi se vart vi ska trycka våra servetter!” utbrast han med mycket angelägen stämma. Servetter? Sådana som man torkar munnen med och sedan slänger i papperskorgen. Jag skiter i vad vi torkar oss med, ännu en onödig detalj enligt mig (hade kunnat köpa servetter på Ikea), men säger min blivande man att vi ska ha tryckta servetter så är det självklart att vi ska ha det! Gud vad jag älskar denna man!

Var på dejt i Södertälje igår. Normalt brukar vi tajma våra resor så ”bra” att vi befinner oss i två helt skilda delar av landet, trots att vi borde kunna boka våra besök inom samma område om vi hade haft lite framförhållning någon gång. Men igår lyckades vi korsa våra vägar för en timme och vi gick på dejt i ”romantiska” Södertälje. Vi klev in på ett lunchhak där maten visade sig smaka nada (det lät gott på menyn dock), men mysigt hade vi, innan vi åkte vidare åt olika håll igen. Man får ta vara på den lilla kvalitétstid man kan få under veckodagarna.

Ingen kommentar

Pinglänk

Ett par bekanta till mig & Niclas ska gifta sig i augusti i sommar. De ”snodde” vår månad som vi tänkt gifta oss varför vi valde juni månad istället. Igår damp deras inbjudan till bröllopet ner i vår brevlåda. Genast kände jag panikkänslan ”Shit! De är redan ute med inbjudningarna trots att de gifter sig 2 månader efter oss!” Vi öppnar kuvertet och där står det att vigseln äger rum 27 februari dvs om 6 veckor. Det var snabba svängar!
Så nu kunde vi gift oss i augusti om vi velat. Men efter lite närmare eftertanke så är juni en riktigt bra månad att gifta sig. Då slipper man ”gå hela sommaren och vänta” på bröllopet och det blir en bra inledning på sommaren med bröllop och fest tillsammans med nära och kära

Frågan är nu varför våra bekanta flyttat fram bröllopet med så många månader… Måste utforskas närmare…

1 kommentar

Pinglänk