Full fart framåt..

Ta ett besök i nya bloggen vettja och läs lite om mitt charmtroll!

therese-fullfart.blogspot.com

Ingen kommentar

Pinglänk

Har nu skaffat ny blogg där ni kan följa mig vidare.. Inte bara mig nu, utan också min underbara son Ebbot som vi nu haft i 8 dagar!

therese-fullfart.blogspot.com är adressen..

Ingen kommentar

Pinglänk

Nu har jag gått en vecka över tiden och jag mår faktiskt jättebra! Jag kan röra mig hyffsat bra, har bara ont på kvällarna och när jag ansträngt mig för mycket. Det enda som är jobbigt är att det är så många som varje dag frågar om vi fått någon bebis än.. Nej, vi har inte fått någon bebis! Det dummaste är nog folk som frågar på facebook. Knappast troligt att jag försöker hålla det hemligt! När bebisen kommit ut så skriver jag det om jag är på facebook. Jag lovar, jag tänker inte smyga med det i flera veckor eller så.

Mamma och pappa har också börjat tröttna på folk som frågar tror jag, har både en farmor och en moster som ringer i princip dagligen för att höra om jag fött än. Så då får dom ringa mig fast dom vet att jag skulle höra av mig när jag åker in. Hörs så tydligt på pappa att han blir besviken när jag svarar, eller ringer för att bekräfta att inget händer. Har lust att slå av datorer och telefoner och försvinna in i min egen värld och njuta av gravidmagen den sista tiden och slippa alla som tjatar så.

Jag ska aldrig mer fråga om någon fött än, speciellt inte om personen i fråga gått över tiden! För det är jobbigt att svara på frågan 15 gånger per dag och man känner sig smått misslyckad som människa som inte ens kan föda i tid. Alla blåser upp det som värsta katastrofen och tycker så synd om mig. Det är inte synd om mig, jag mår jättebra. Det enda som får mig att må dåligt är alla frågor!

/T

Ingen kommentar

Pinglänk

Nä, förra lördagen blev inte den sista "ensamma" lördagen..

Gårdagen gick dock i ett helt annat tecken. Vi kollade på film, åt frukt och kladdkaka och gick och lade oss vid tio typ. Det var faktiskt riktigt skönt det också. Var dock inte lika skönt i morse när jag vaknade före sex och inte hade någonting att göra, pigg som en mört, medan L sov vidare bredvid mig.

Framemot eftermiddagen fick vi till och med någonting gjort efter ett rejält slappande. Vi satte igång och röjde i köksskåpen. Ni vet det där skåpet där man ställer alla plastbyttor, matlådor, kakburkar och allt sånt. Skåpet som man alltid måste ta sats för att kunna stänga utan att allt trillar ur på en gång. Skåpet där allt trillar ur så fort man öppnar dörren igen. Det skåpet rensade vi ur ordentligt! Slängde hur mycket som helst så nu går det att stänga och öppna utan att någonting faller ur! När vi ändå var ingång så tog vi också de andra köksskåpen utav bara farten.

Tog en halvlång skogspromenad här på kvällskvisten också, med ett inslag av "följa John". L studsade runt på stenarna i skogen och jag skulle följa efter, upp och ner, ner och upp. Det ska ju vara så bra att springa i trappor när man ska få fart på förlossningen så då tänkte vi att stenar borde funka lika bra! Lite roligare än att bara springa upp och ner i trappor var det också, så nu är det bara att hoppas på att det fungerade! Återstår att se...

/T

Ingen kommentar

Pinglänk

Jaha.. Då var det dagen D, så att säga men ingen bebis i sikte! Känner dock mer och mer i kroppen att det närmar sig. Så den kommer nog ut nu i helgen åtminstonde. Kommer den redan i morgon så blir det en riktigt bra dag. Bebis, löning, eventuell förlängning på jobbet för Lukas och dessutom firar vi ett och ett halvt år tillsammans!

Det innebär med andra ord att jag har varit gravid under halva vårt förhållande, med allt vad det innefattar. Morgonillamående, humörsvängningar, foglossning, halsbränna och ytterligare lite humörsvängningar. Tänk att han fortfarande står ut med mig! Han är min superhjälte och han har varit ett sånt stöd under hela graviditeten. Han har hjälp till med allt möjligt och alltid funnits vid min sida när jag behövt gråta ut. Som den gången han bokade biljetter så att jag fick åka hem till mamma när jag hade det som jobbigast. Underbara karl vad du är fantastisk! Det finns ingen som du där ute i världen och tänk vad jag hade tur som hittade dig.

Älskar dig så mycket och längtar tills den dagen då vi får hålla vårt barn i famnen. Hela familjen Alexandersson!

/T

Ingen kommentar

Pinglänk

Var ute på stan och åt middag med L igår. Gäller ju att passa på, man vet ju aldrig hur det ser ut med fritiden fortsättningsvis. Satt på en uteservering och åt grillad kyckling med klyftpotatis och chiliaioli. Riktigt gott faktiskt! Så nu är vi redo för en skrikande bebis som tar upp all vår tid..

Det sägs ju att den gravida kvinnan "ska" sova dåligt för att hon ska vänja sig vid barnets dygnsrytm och sömnrutiner. Sov hur bra som helst tills för ungefär en vecka sedan men nu vaknar jag flera gånger per natt helt plötsligt. Vaknar typ varannan timme men tvingar mig själv att somna om ganska omedelbart. När det går vill säga. När klockan är fyra-fem så är det svårt och brukar oftast bli någon vaken timme tills L vaknar. Sen när han har gått upp och traskat till jobbet kan jag somna om igen.

Har haft en känsla de senaste kvällarna innan jag gått och lagt mig, jag har verkligen känt att nu händer det snart, i natt drar det igång! Men det gör det aldrig. Ikväll har jag inte alls den känslan, nu känns det som att bebisen lika gärna kan få för sig att komma i mitten av septemper. Bläää...

KOM UT NU!!!
/T

Ingen kommentar

Pinglänk

Tänk dig att du är fem år gammal, det är julafton och du väntar på tomten..

Så känns det, fast i mitt fall så vet jag inte ens vilken dag som är julafton! Som en julaftonsförmiddag för ett barn. När kommer tomten? Vad kommer jag få i julklapp? Det är så tråkigt att bara vänta. Det, om något, är en sak som jag inte tycker om att göra! Speciellt inte när man inte vet hur länge man måste vänta. Hade varit lättare om man visste säkert vilken dag man väntade på. Men storken tycks inte vara lika beräknelig som tomten tyvärr. Trots att den har en så mycket viktigare last med sig.

Graviditeten både börjar och slutar med väntan, började med tomten och slutar med storken. Tog graviditetstestet dagen före julafton för att veta om jag skulle hålla mig nykter eller inte. Sen fick jag helt plötsligt "halsfluss" och höll mig därför nykter över både jul och nyår! I och för sig kom det aldrig någon tomte förra julen men desto mer mat. Tysk mat. Tysk julmat och graviditetsillamående var ingen höjdarkombination måste jag erkänna. I år ska jag njuta desto mer av julmaten. Ska ju faktiskt fira jul hemma hos mamma och pappa då, med stora lass av mat, massor av barn, överfullt av pynt,  högar med julklappar och förhoppningsvis drivor av snö!

Tog en promenad idag, var väl ute en timme ungefär. Förhoppningsvis så kanske det får fart på bebis, läser ju så mycket "tips" som ska sätta igång värkarna. Vissa verkar inte direkt nyttiga men en promenad eller två lär ju inte skada någon i alla fall. Har haft lite mer förvärkar än vanligt och som ett extra tryck nedåt bäckenet sen jag kom hem så man kan ju hoppas att det gett verkan. Det återstår att se vad som händer. Igår när L kom hem från jobbet var han så trött och ville helst slippa gå iväg idag så han hoppades att det skulle sätta igång under natten, men icke! Han fick minsann gå till jobbet precis som vanligt. Sen hade han nog inte blivit piggare av att sitta på BB, det tar nog mer än att jobba för kommunen!

/T

Ingen kommentar

Pinglänk

Nu håller jag på att förbereda mig så mycket så att jag ska slippa göra något när bebisen väl kommit ut. Har tvättat fönster och bakat idag. Blev fyra smulpajer och två kladdkakor som jag ska slänga i frysen så att det finns något att bjuda på om man skulle få besök sen. Finns väl en viss risk att släkt och vänner vill komma förbi och titta på vår lilla ögonsten sen.

Antar att det är mamma och pappa som hinner hit först, tror nästan att dom hinner knyta på sig skorna och hoppa i bilen varenda gång jag ringer nu, innan dom hunnit svara! Och ringer jag inte under dagen så ringer mamma övertygad om att vi fått åka till bb och att det är därför jag inte hört av mig under dagen. Så jag skulle inte bli förvånad om dom står här i trappuppgången och väntar när vi kommer hem från förlossningen.

Får väl se om fönsterputsningen funkar som igångsättare för mig också, kusinen som födde för ungefär en månad sedan hade ju tvättat fönstrena tre dagar före förlossningen så och nästan två veckor före beräknat datum. Själv har jag ju bara 11 dagar kvar nu så jag hoppas att det funkar på mig också!

Har kollat lite på internet om hur gravida kvinnor ändrat beteende och märkt att förlossningen närmat sig. Alltså på mindre medicinska sätt, inte vatten som går och sånt! Många får mycket energi och känner sig piggare, boar extra mycket, känner att bebisen lugnat ner sig och vilar inför förlossningen, eller blir psykotiska hormonmonster från the dark side! Så nu går jag ju och inbillar sig att allt stämmer in på mig också.. Har blivit piggare, har lättare för att gå och sådana saker, bebisen har lugnat ner sig och rör sig inte lika mycket som för bara någon vecka sedan. Fast hormonerna har bara visat sig på "bra" sätt, visst har jag lätt för att börja gråta när jag tittar på tv och så men jag har inte blivit arg på evigheter till Lukas lycka.

Tårarna kan verkligen spruta och det kan gå fort! Speciellt när jag ser något som handlar om bebisar. Såg på något sjukhusprogram häromdagen då det handlade om en förlossning. Hela händelseförloppet hade varit jobbigt och långdraget men i den krystvärken då bebisen kom ut och mamman insåg det så skrattade hon till. Samma sak gjorde jag, i en halv sekund sen sprutade tårarna i tio minuter. Ska bli väldigt intressant att se hur jag själv reagerar när jag inser att förlossningen är över och bebisen är född. När man hör det första trevande skriket och ser den lilla skrynkliga saken som bott i min mage i de senaste månaderna.

Och vem vet, kanske är det här det sista blogginlägget jag gör innan det är dags! Hoppas att det är så gör jag i alla fall!

/T

Ingen kommentar

Pinglänk

Som sagt i morgon gäller det att knipa igen! Fredagen den trettonde kan ju inte vara någon bra dag att födas på speciellt inte om man har en pappa som är Alexander Lukas, fast tvärt emot (Lukas Alexandersson) Med de olika utgångspunkterna så är det nästan ett måste att man drabbas av ständig otur! Så i morgon får jag tänka mig in i rollen som Susanne Lanefelt och kniiiipa hårt!

Egentligen är det ju hela två veckor kvar innan det är dags men jag tycker att det känns som att det är på gång tidigare än så. Varje dag som går nu känns ju så otroligt lång, och smärtsam. Kan knappt gå alls längre och får krångla som bara den för att kunna vända mig i sängen. Känns ungefär som att huvudet är halvvägs ute redan nu. Tycker att den här helgen blir en helt lagomt perfekt helg för bebisen att komma ut! Så håll tummarna för mig nu, där ute i landet men börja på lördag morgon för säkerhets skull så vi slipper fredagen!

/T

Ingen kommentar

Pinglänk

Hur kan det komma sig att jag helt plötsligt har blivit så inspirerad och vill göra om typ allt här hemma. Håller just nu på att fixa till en bokhylla, sen har jag kommit på en massa tavlor jag vill göra, vill sy ett "inlägg" till barnvagnen så den blir lite finare för bebis. Funderar på att måla köksstolarna ännu en gång nu när jag har mer färg, samt klä in tidsskiftssamlare i presentpapper så att dom blir lite snyggare. Dags att komma igång nu när bebisen kan komma vilken dag som helst. Tre veckor kvar precis nu, vilket innebär att barnet är fullt utvecklat och bara väntar på att komma ut.

Ibland funderar jag på varför man ska vara gravid så förbannat länge!! Jag har i princip varit gravid under halva vårt förhållande och minns inte riktigt hur det känns att inte vara det längre. Känns som att jag varit nära förlossningen så länge nu men ändå kommer jag aldrig riktigt dit. Det närmar sig så fort men är alltid så långt kvar!

Tittade på "livet på BB" igår så nu längtar jag verkligen även om det var lite läskigt ibland. Roligast var dock en kvinna som födde sitt femte barn tror jag att det var som vägrade släppa ifrån sig lustgasen eller vända på sig. Envis som en gris. Så kul att se på! Men också blicken från en kvinna som försökt få barn i fem år när hon äntligen fick se sitt underverk efter år av provrörsbefrukning och slutligen kejsarsnitt efter dagar med värkar. Jag kommer nog att gråta som en tok av både glädje och lättnad när jag väl få se vad det är jag har gått och burit på i nio månader. Känner jag Lukas lrätt så blir nog han också rätt rörd skulle jag tro, är ju inte varje dag man blir pappa direkt!

Ingen kommentar

Pinglänk

Nu är det äntligen augusti och innan månaden är slut har vi förhoppningsvis vår egen lilla familj, på riktigt! Jag, Lukas och vår lilla bebis.. Så underbart..

Har beställt nytt leg nu också, skulle ta två till tre veckor innan det blev klart och nu är det knappt fyra veckor kvar till förlossningen så vi får väl se vad som hinner först!

Mamma och pappa var på besök nu i veckan så vi passade på att fixa det sista inför livet med en bebis. Skaffade bilbarnstol och storhandlade. Så nu har vi nappflaska, blöjor, tvättlappar och allt som kan behövas till bebis. Dock passade vi också på att fylla upp frysen ordentligt, köpte bland annat en hel massa köttfärs så igår stekte vi ungefär ett kilo köttbullar och förberedde matlådor som vi slängde i frysen.

Nu vill jag verkligen att förlossningen ska komma med stormsteg, inte bara för att jag längtar efter att få träffa vår lilla baby utan för att jag är så förbannat trött på att vara gravid också! Jag längtar efter en kropp som fungerar som den ska och inte har svårt att andas eller får en massa blodtrycksfall hela tiden. Som kan gå upp för en backe utan att flåsa som ett ånglok och som kan resa sig från golvet utan att det tar 10 minuter att komma på fötter! Känner mig som en skalbagge eller en sköldpadda som någon lagt på rygg i bland, ligger där förgäves och sprattlar med benen i hopp om att kunna hamna rätt igen, men icke!

Ingen kommentar

Pinglänk

Ringde än en gång till skatteverket. Ringde först till en telefonist och hoppades att hon skulle kunna se vem som var min handläggare och koppla mig direkt dit men istället blev jag kopplad till folkbokföringen. Efter att jag väntat ut en 41 personer lång telefonkö fick jag tala med en kvinna som var bra mycket trevligare än den jag fick prata med sist. Istället för att fråga hur lång tid det skulle ta så frågade jag vem min handläggare var. Tyvärr kunde hon inte se vem det var men hon såg att ärendet låg på kontoret i sollefteå så hon kopplade mig vidare dit. I sollefteå fick jag prata med en man som själv kollade upp saken och när han såg att det fortfarande inte registrerats efter över tre veckor så gjorde han det själv. På en gång! Så nu är jag officiellt gift och har fått mitt nya efternamn även i folkbokföringen. Äntligen!

Så nu blir det till att fixa nytt leg och ny patientbricka innan förlossningen men det får jag ta tag i, i morgon. Det är ju trots allt en månad kvar till beräknad förlossning så det borde jag hinna. Dock har jag börjat känna en massa nya saker i kroppen som får mig att tro att förlossningen är på väg före den är beräknad. Fast å andra sidan har jag ju ingen aning om hur det känns när det börjar bli dags eftersom jag aldrig gjort det förr. Så vi får väl se om min känsla är rätt.. Spännande!

Ingen kommentar

Pinglänk

Spenderade morgonen i telefonkö. Ringde skatteverket för att höra hur lång tid det skulle ta för vigseln och det nya efternamnet att bli registrerat. Är idag 17 dagar sen vi gifte oss och jag kollar dagligen på "skriv ut pårsonbevis på egen skrivare" på skatteverkets hemsida så att jag ska kunna fixa nytt leg så fort som möjligt. Borde tjäna någon dag på att skriva ut själv istället för att vänta på att det ska komma med posten. Hur som helst, efter att ha väntat ut 28 andra personer i kön fick jag äntligen prata och svaret jag fick var följande;

" Jag ser att alla handlingar har kommit in men att det inte registrerats ännu och jag kan inte säga hur lång tid det kommer att ta.." Tack det hjälpte mig mycket!!! Jag berättade om situationen, att jag ska få barn i augusti och därför behöver fixa nytt leg snabbt så det inte blir något extra krångel när det är dags.. "Men som sagt, jag kan inte se hur lång tid det kommer att ta..."

Nä, nu vill jag att namnet registreras, så jag kan skaffa leg och patientbricka och sen föda i lugn och ro! Men som mamma sa "Bebisen kommer ut ändå.." och det har hon ju faktiskt rätt i. Det är ju det som är det viktigaste. Dock vore det ju skönt om pappersarbetet inte krånglade för en gångs skull!

Ingen kommentar

Pinglänk